Död på vägen

Trafikdöd järpunge. Granudden, Vörå. 12.7.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 194/366.

Järpen är inte längre någon vanlig skogshönsfågel; enligt forskarna den hönsfågel som (jämte tjädern) lidit mest av ekonomiskogsbrukets industriella schablonkoncept med likåldriga monokulturer.

Järpen behöver en olikåldrig blandskog av gran, björk och al med rik undervegetation som ofta brukar hittas nära bäckar, i kantzoner till odlingar eller bergsbranter.

I jaktboksförfattaren Ludvig Munsterhjelms böcker kan man bara förundra sig över hur vanliga skogshönsfåglarna var på hans tid (verksam under första halvan av 1900-talet). Han brukade skjuta järpar på eftermiddagen som mat åt sina jakthundar, när han själv gick och bar på tjädrar och orrar som han skjutit (hans dagsbyte var ofta 8-9 tjädrar).

Hans dagsrekord med järpar var 14 st skjutna i Pello i Tornedalen i september 1907; järpar sköt med salongsgevär med ”halvlånga patroner” (att inte skjuta sönder fåglarna)  ...

Ensam kvar

Ensam. Pandros, Kimo. 11.7.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 193/366.

När jag kom till stugan för en vecka sedan såg jag trastboet i trädet intill stuggaveln Trodde att det var tomt, trastarna häckar ju tidigt. Under veckan hörde jag underliga ljud från trädet och till sist såg jag att det fanns en ensam björtrastunge i boet som matades då och då. Varför den var ensam kom jag aldrig underfund med.

Här är den sista morgonen i boet, under eftermiddagen hade den stuckit. Hördes mattigga från intilliggande träddunge.

Trevlig granne

Matjakt. Pandros, Kimo. 10.7.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 192/366.

Vilken tur att inte äggen kläcktes i början av veckan när det var både kallt och vått, dygnet runt. Då låg ännu honan och ruvade. Flugsnapparna (som namnet säger) behöver insekter som i sin tur är beroende av sol och värme. Nu när solen och värmen har återvänt pågår matning under långa dagar. Ännu kl. 22 i går kväll såg jag hur en av föräldrarna kom med mat.

Jag vet inte om de är två som mater, tycker mig bara ha sett en vuxen, könen är ju lika. Här spanar fågeln in insekter från en av de många käppar som jag placerat ut runt tomten, som svartvita flugsnappare brukar använda. Men de har fått ut ungar för flera veckor sen, och stuckit.

Specialholken hittade jag på ett lopptorg på en liten ort norr om Åbo i maj. Satte upp den vid ett besök på stugan i slutet av maj. Kul att den genast blev accepterad. Jag har aldrig tidigare tillverkat eller satt upp dylika holkar.

Tillba till rötterna

Matdags. Pandros, Kimo. 9.7.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 191/366.

Matlagning pågår. I bakgrunden rök från min Kalaharigrill (= stenring för glödbädd). Jag gör ju all mat ute, över öppen eld/på glödbädd. Back to basics.

Kan lika bra jobba

En björk till blir brasved. Pandros, Kimo 8.7.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 190/366.

Så länge det råder höstväder kan man lika bra jobba. Tog ner en björk som såg ut att börja torka (rötskada). Sågade och klöv samtidigt som jag lyssnade på friidrotts EM från bilradion; det blev till slut ett spjutbrons; alla sportredaktörer hade kaverat om guld ... - men en final handlar inte om statistik, om tidigare prestationer. Nu är nu, som inte är det samma som då.

Skall nu stapla upp veden för lufttorkning under sommaren på farfars gamla stuggrund, liksom björken från maj (t.v. i bild).

Annars finns det varken rinnande vatten, el eller radio i fritidshuset. Vill ha det så. Enkelt och ekologiskt och så mycket borta från "den onda världen" som möjligt. Bara så skönt. Nyheter innehåller ju mest dåliga nyheter. Om all världens ondska.

Mina nyheter är mycket lokala, som att grå flugsnapparparet fick ungar i går. De var upprymda när det skedde, ljudliga. Annars har de varit helt tysta under veckan. Jag har bara sett ögonen och hjässan på honan som ruvat i specialholken som jag satte upp i maj, som jag hade hittat på ett lopptorg utanför Åbo. Den tog genast i bruk.

Appropå dåliga nyheter. Kommer ännu ihåg året när den norska idioten B hade mördat en massa oskyldiga unga, vi hade inbjudit till fest på stugan, vi skrattade och skojade när vi tog emot - och märkte att våra gäster såg betryckta ut. De berättade om Utöya, vi visste ju inget ...