I östliga ugglemarker

Skymningsuggla.  Kuusamo 25.2.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 56/366.

Bara så skönt att få uppleva en ordentlig vinter, med meterdjup snö och vackra rena landskap. Tillbringade eftermiddagen med att fotografera sparvuggla, men den lilla krabaten var snabb och svårfångad.

På väg till logementet i skymningen upptäckte jag en slaguggla på en kraftledningsstolpe. Den satt åtminstone stilla i det svaga ljuset, i ett tilltagande snöfall.

När man själv blir ett stycke museum

Kimo folkskola i Oravais, klass I och II 1958-59. Fotograf: okänd.

Bilden ovan är ett stycke historia; som från ett museum. Det är mitt första skolfoto (klass ett), jag är grabben (den kortare) som står framför lärarinnan Alfild Häggblom. Min bror Bertil som gick på andra klassen står bredvid. Vår pulpet låg längst framme, i mittersta raden, och det klarade objektivet inte av.

Hela bilden utstrålar museum, historia, en tid som en gång existerade. Kul att man fick vara med!

Klassrummet låg i andra våningen i en gammal skolbyggnad av trä (finns inte kvar) mitt i byn. Jag minns ännu de smala trapporna. Sen minns jag lärarinnans man Albert (tror jag att han hette; han var bonde i byn) som ibland satt i aulan utanför och rökte, när han väntade på att frun var färdig för dan. Jag tyckte att tobaksröken doftade gott, far rökte inte, och det var en ny doftupplevelse. Ändå har jag  aldrig rökt (en enda cigarett ...), men det (orsaken) är en annan historia.

Jag har speciellt två starka minnen från klassen: när en klasskamrat dog (hon i tröja alldeles framför mig och brosan) strax innan jul, och julfesten inhiberades (det senare gladde mig, jag hade en teaterroll i julpjäsen som jag inte gillade, jag skulle ha skidor på fötterna på scen ...).

Sen minns jag en dispyt med lärarinnan (där jag hade rätt ...). Hon kom från Nyland i södra Finland och berättade en vår om vitsippsmattorna i södra Finland, hur fina de var, och att de helt saknades i det karga Österbotten. Men se, då räckte jag upp handen och sade att det finns visst vitsippor på vår egen gård. Det trodde hon inte på och sade att det troligen är snödroppar eller något motsvarande. Jag insisterade att det var vitsippor, "det har mamma sagt" (= jag litade tydligen mera på mor än på lärarinnan ...). Och se, då tar min ett år äldre bror (som jag delade pulpet med) lärarinnans sida, och sade att det INTE  är vitsippor (han har doktorerat, men vet ännu inte så mycket om växter ...).

Ok. Hemma igen berättade jag om detta för mor, och hon sade att visst är det vitsippor, som växte i en liten grupp i en jasminhäck som hon hade köpt från södra Finland. Alltså hade jag rätt. Vitsipporna ifråga växte på samma ställe ända fram till 1980-talet.

Här finns en pedagogisk poäng. Den finska pedagogen Yrö Engeström säger bland annat: "För att skapa inlärning, måste man skapa en konfliktsituation. Först då skapar man  något som "sitter", något som man kommer att minnas länge!" Eftersom man tvingas att tänka till, att forma en åsikt om något man tror på.

Visst är det sant (på gott och ont); det som de flesta minns från långt tillbaka är orättvisor, och andra konfliktsituationer - som berört en. Som också orsakat många krig ...

Sitter just nu och väntar på tåget norrut; nu är det kungsörn och annat spännande som väntar. I marker med en meter djup snö.

Tomma tunnor i Nevada

Miljökonst i Åbo 24.2.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 55/366.

Kunde inte låta bli att tänka på ordspråket "Tomma tunnor bullrar mest", när jag i morse lyssnade på Donald Trumps segertal i Nevada. Mannen kan varken hålla tal eller tycks ha någon som helst substans att komma med. Det är ju i sig inget nytt, men jag kan verkligen inte förstå hur många nyttiga idioter det tycks finnas bland republikanernas anhängare som stöder en sån här skrävlare.

Det enda han upprepade var muren mot Mexiko som han skall låta bygga, som mexikanarna själva skall tvingas finansiera. Vad är det för prat från en person som vill bli president för en stormakt?

Vet han faktiskt så lite om hur ett demokratiskt land fungerar? Och de som röstar på honom verkar ju vara än dummare!

De saker som herr Trump vill åstadkomma kan fungera i en diktatur, där ingen vågar säga emot, men i USA? Kanske han ställer upp i fel land?

Det var mycket som också Obama ville åstadkomma, men i praktiken är det inte så mycket som en enskild människa får till stånd i system där det finns så många andra viljor. Och i USA står ju hela  tiden halva befolkningen på bromsen, som gör allt för att sabotera sittande president. Då går allt ännu mera långsamt framåt.

Det är lätt att förstå att vanligt folk är frustrerade på politik, byråkrati - maktens korridorer. Men nog måste väl en populistisk presidentkandidat ha mera substans att komma med än vad Trump lyckas prestera. Våra egna populistiska politiker i Finland framstår som rena rama proffs, i jämförelse.

Ordspråket ovan syftar på att det ofta är personer som är dåligt insatta i den fråga som diskuteras, som gör mest väsen av sig och har de mest bestämda åsikterna. Är huvudet tomt låter man munnen göra jobbet så att säga.Tomma tunnor bullrar mest då de är utan innehåll, tomma . . .


Vad och vem som ligger bakom graffitibilden ovan har jag ingen aning om, råkade få syn på den idag (igen) nära en sportaffär som jag besöker då och då.

Femtiofjärde dagen

Från en svunnen tid. Pemar 23.2.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 54/366.

Sportlovssnö

Vägen genom ön. Hirvensalo, Åbo 22.2.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 53/366.

Idag inledde skolornas sportlovsvecka i södra Finland, dagen till ära har vi fått 10 cm ny, vit men tung och våt snö. Dock bättre än inget.

Samtidigt har många stannfåglar fått vårkänsla, och fågelsången ökar i intensitet. I utskärgården har sånglärkor och ejdrar redan synts till.

Skönt att vara på "denna sida" av årscykeln, mot ljusare tider.