Jänkebil

Det har varit en del snack om jänkebilar här på bloggarna de senaste dagarna. Undertecknad blev lite nostalgisk och tänkte att jag skulle dra mitt strå till stacken. I mitten av nittiotalet bodde jag i USA i två år. Då ägde jag en jänkebil och jag vill gärna meddela några bilder på detta åk. 

Här är den. En Pontiac Catalina, 76 års modell. 

Innanför huven en 6,5 liters V8. Det dova mullret från V8:an när man trycker lätt på gasen...rattväxeln, den lätta servon, den mjuka fjädringen...inget slår jänkebilen när det gäller körglädje. Den breda huven och de två tonnen plåt ger känslan att man åker i en stridsvagn. 

En annan uppskattad finess var att bilen hade helsoffa i framsätet. Man kunde alltså åka tre därfram. Storleken på sätena gjorde att två personer kunde sova raklånga i bilen, en fram och en bak. Bra när man kuskade runt i USA. En annan fördel var den generösa bakluckan, som gjorde att man kunde ha amerikansk storlek på resväskorna: 

V8:an gjorde att bilen drack en del. Den slukade ungefär två liter milen. Som tur är var soppan billig: en gallon kostade 1,30 dollar, vilket gav ett soppapris på under 2,50 kronor litern. Den väl tilltagna tanken på 100 liter gjorde också att man inte behövde tanka alltför ofta. En detalj: på bilderna ser man att bilen inte hade någon backspegel på högersidan. Tydligen behövdes inte det på den tiden. Jänkare är ju också till för att glida runt med så det var väl inte helt fel att spara in på en onödig detalj. 

Grillparty på Virginia Beach. Huvens storlek gör den utmärkt som uppläggningsyta vid utbespisning.

Bilen var som sagt otroligt skön att köra - men kvalitén lämnade en del övrigt att önska. Bilen var jämt inne på lagning. Som tur var är servicen helt suverän i USA. Landet är gjort för bil och verkstäderna är billiga. Så även service som oljebyte och biltvätt. (Ett tips: när man tvättar bilen i USA brukar man kunna välja doft som de sprutar inne i kupén. Jag valde alltid "new car scent". På så vis kunde man få uppleva lite nybilskänsla till en billig penning). 

Vad gällde skador hade jag för övrigt lite tur i oturen. En dag fick jag ett stenskott på framrutan. Det lilla skottet växte så att till slut hade hela rutan spruckit från kant till kant (rutan satt dock kvar). För att laga den hade jag blivit tvungen att byta hela rutan vilket hade kostat skjortan. Jag bodde då i Virginia och hade inte klarat besiktningen. Men då ställde det sig så att jag flyttade ner till Georgia ett år. Och i denna delstat förekom inte någon bilbesiktning! Jag kunde således köra med rutan i ett helt år under min kvarvarande tid i landet. 

Nu har miljöhetsarna och reglerarna tagit över även i USA  så det är inte som det var förr. Bilarna är nu nästan lika små och tråkiga som i Europa. Att ändå en gång i sitt liv ha ägt en riktig jänkebil är något jag räknar som ett kärt minne. 

2012-07-12 18:57   Tyri

Kul historia Per, tackar så mycket:o)
mvh synnöve

Besvara

Svar från Iwa 2012-07-12 20:07

Hej Synnöve,
Tack för titten. Kul när man får vara lite nostalgisk. :-)
Per

Svara

2012-07-12 21:40   Otten

Intressant läsning. Notera även att på en av bilderna har du parkerat mitt emot en Volvo 740/760, en stor bil i Sverige, men jämfört med din pråm ser den liten ut :-)

Besvara

Svar från Iwa 2012-07-12 21:55

Hade inte lagt märke till den detaljen! Anknyter ju bra till Raunis inlägg. :-)
/Per

Svara

2012-07-14 19:37   lersaker

Det var mej en jättestor bil!! Verkar allround och funka för både nattlogi och bespisning! Härlig historia, kul att läsa!
Hälsn Anne-Sophie

Besvara

Svar från Iwa 2012-07-14 19:47

Ja, den var en riktig husbil! Kul att höra!
Hälsn Per

Svara