Salut för lillprinsen

Kvällen innan hade den glada nyheten spridits över landet: en lillprins är född! Så därför ska det skjutas salut, som seden bjuder.  Klockan tolv, från Skeppsholmen. 

Dimman ligger tät över nejden. Där borta skymtar kanonerna. Och nu börjar det smälla! Då sticker ankorna. Nej, inte ankjakt den här gången!

21 mäktiga skott. De ekar mot Slottet och ut över staden. Och i hjärtat. En enkel symbol, men inte oviktig. Åskådarna går hem, glada och tillfreds. Än finns det liv i gamla Sverige! En salut för dig, gamla konungarike. Du blir nog kvar ett tag ännu. 

Ryska flottan i stan

I helgen har ryska flottan varit på besök i stan. Korvetten Steregusjtjij har legat ankrad i Stockholms inlopp. Till och Från fick tillfälle att besöka båten. 

Det började med att Svenska Dagbladet för några veckor sedan slog larm: Putin håller på och tränar anfall mot Sverige! Det ledde till uppståndelse och kalabalik. Försvarsmakten befinner sig som bekant på andra sidan jordklotet i Afghanistan. Enligt den nya doktrinen är det där som man bäst försvarar Sveriges frihet. Här hemma är det därför bara Hemvärnet som tar fajten. Det var därför en smal sak för ledarskribenter, folkpartister och andra chickenhawks att piska upp stämningen till ett läge som inte upplevts sedan kalla krigets dagar. För att motverka den försämrade grannsämjan bestämde sig ryska militären för att gå på charmoffensiv. Inbjudna av svenska marinen skickade man en av sina nyare båtar på besök, och man bjöd in människor att besöka båten. Det är från ett sådant besök som de här bilderna stammar. Varning: känsliga läsare, såsom ledarskribenter och folkpartister, kan finna delar stötande. 

Här ligger hon förtöjd vid Skeppsholmen. I aktern ses den ryska flottans örlogsflagga, det blåa andreaskorset på vit botten. Rysk båt i Stockholms inlopp? Är det krig? Nej, flaggan i topp på Kastellholmen: det betyder att det är fred. För övrigt ser båten ganska vass ut på håll. Inte lika mycket stealth som Visbybåtarna. Men ändå. 

Det här måste vara svårt att se för våra chickenhawks. Rysk soldat patrullerar vid Stockholms inlopp! Där är Slottet, där är Storkyrkan. Red Dawn? Nej, det är lugnt, det är grannar som gästar. Tidigare har ryska båtar inte kommit närmare än Baggensstäket. Det är Sverige: alltsedan isen smälte har vi levt fria och ingen främmande makt har någonsin objuden tillåtits gästa våra skär. 

Ryssarna visar stor öppenhet. Det råder inga restriktioner vad gäller fotografering. Här ses utsikten från kommandobryggan. Det är härifrån som skippern roddar skutan. 

Den populäraste platsen att fotografera var framme i fören med kanonerna som fond. Här ges några stilprov: 

Commander Bond. 

Goldfinger. 

"Varning, farlig zon". Behöver knappast översättas. 

Charmoffensiven fungerar. Efter visningen hoppas den ryske befälhavaren att hans mannar har varit behjälpliga att visa upp fartyget. Han förklarar att Ryssland alltid är berett att visa upp sina båtar och han hoppas att också få se svenska båtar i ryska farvatten. Vi nickar instämmande. Svenskar och ryssar är två fredsälskande folk. Så nära varandra men ändå så fjärran. Låt oss stärka relationen mellan våra länder! 

Efter visningen tar en gammal djurgårdsfärja gästerna i land. Mittemot oss sitter ryska matroser och sjömän som nu passar på att besöka Stockholm. Är detta fienden? Det är unga killar, knappt arton år fyllda. I Ryssland har man fortfarande kvar militärtjänsten. Till skillnad från hos oss ser man det fortfarande som viktigt där att göra män av pojkar. 

On the town.

Efteråt kan man inte annat än tycka lite synd om våra chickenhawks. All denna krigshets om intet genom ett enkelt flottbesök. Gårdagens män som lever i sjuttiotalet och som inte har insett att muren är riven och att Sovjetunionen inte längre finns. Borta för dem är Gorbatjevs tankar om det gemensamma europeiska huset. Okunniga om Ryssland och påhejade av landets fiender (amerikanska neokonservativa, polsk-baltiska revanschister, exiloligarker) vill de bygga upp nya spänningar och skapa nya skiljelinjer i Europa. Samtidigt som man varnar för ryssen har man inget emot att upplåta vårt land för kolonisering av främmande våldsverkare. 

Tjugo år efter Sovjetunionens kollaps är det en skandal att det fortfarande råder visumtvång mellan EU och Ryssland. Vi är grannar och har en gemensam historia som sträcker sig tusen år tillbaka i tiden. Alltsedan inbyggarna vid floden Dnjepr en gång bad vikingar från Roslagen att komma och grunda det ryska riket. Våra förfäder kallade det Gårdarike: här var gårdarna som de gästade på vägen mot Miklagård. Låt oss inte låta enfalden och illasinnet styra våra hjärtan. Låt oss återuppliva andan från 1989 och 1991. I en tid när politisk korrekthet, religiös fundamentalism och migrationsströmmar samverkar och gör oss allt mer otrygga och allt mindre fria bör vi nordbor hålla ihop. Fred och handel blir vår melodi när forna fiender blir grannar och vänner. 

Dagens paparazzo

Idag var det Nobeldagen. Detta brukar innebära en sak: celebrities. Det är med andra ord bra tillfälle att ge sig ut och fotografera så jag tog med mig värstingtelet idag när jag gick till jobbet. Undertecknad jobbar nära Konserthuset så jag tänkte att jag skulle kunna plåta några högdjur i samband med prisceremonin som äger rum i sagda konserthus. Kan meddela att jakten gick över förväntan. Men det var inte utan att det skedde på lite avvägar. 

Vid fyratiden tog jag mig en promenad mot Hötorget för att stärka luftrören. Får dock lite onda aningar. På Kungsgatan står en buss parkerad med ovanstående budskap. Gästerna har redan gått in! Jag har kommit för sent! 

Hötorget är avspärrat. Från snöyran för några dagar sedan syns inte ett spår. På torget står de svarta limousinerna uppställda. Mycket högvilt därinne. 

En och annan avdankad diplomat slinker in lite sent. Annars står alla nu och väntar på kungen. 

Publiken var dock vid gott mod.  En japansk turist poserar glatt. 

Nu börjar det hända saker. Plötsligt - kungens limousin rullar in! Men vad är det här? Bilen är tom! Kungen har klivit av innan och slunkit in i Konserthuset via någon hemlig ingång. Säpo har lyckats lura alla! 

Lägg för övrigt märke till den urcoola bilskylten. Snacka om statement! 

Ni förstår säkert att jag var ganska missnöjd med dagen ur ett fotomässigt perspektiv när jag gick hem. Jag travar i slasket och svänger in på Skeppsbron. Jag går djupt nere på den när plötsligt blåljus och sirener hörs dundra fram längs Skeppsbroleden. Jag vänder mig om - och vad skådar mitt norra öga? Kungens limousin! Jag drar blixtsnabbt och hinner få iväg några skott..

Här ser man dem! Kungen är på väg att slinka in på Slottet en stund för att värma inför festen. I mittensätet Madde och Carl Philips omisskännliga profil. I baksätet syns kungens nuna och även drottningens diadem skymtar fram. Vem är det i framsätet? Det måste vara Chris. 

Visst ser man att det är drottningen! Som synes slutade dan lyckligt i och med att man fick sina bilder. Visserligen genom tur.  - Eller rättare: en bra paparazzo ska ha tur. Det handlar om att öva upp det där sjätte sinnet som gör att man instinktivt vet var kändisarna kommer att dyka upp. En bra paparazzo ska vara som en måltjuv, lite av en fotografins Gert Müller. 

/Slut. 

En häger!

Det hände en rolig grej på väg hem från jobbet idag. Tänkte att jag skulle plåta lite skrattmås på kvällskvisten. Så jag tänkte att jag drar mig ner till slussen. Det vill säga den riktiga slussen, inte T-banan. Där brukar måsarna hålla till och fiska kvällsmat. Kanske man kunde fånga några schysta bilder? 

När jag kom dit var det mörkt. Hos Svenska Manometerfabriken jobbade personalen över. Antagligen vill de försöka få ut den nya manometrarna till jul. 

Det visade sig dock svårt att plåta måsar. Mörkret var lite väl saftigt att det var svårt att få till hyfsade slutartider. Hade dessutom bara en 85:a med mig så det var svårt att komma nära. 

Då, plötsligt: 

En häger! 

Vad gör den här? Hägrarna håller till vid Isbladskärret på sommaren. På vintern håller de till i Solna. Kanske var den ute på ett sista ragg innan vinterflytten? Eller så hade den blivit akterseglad och letade efter sin flock? 

Gillar verkligen hägrar. Coola fåglar. Lite urtidsmonster över dem. Efter ett tag flög den ut över vattnet. Hoppas den hittar hem. 

När festen är slut..

När festen är slut
när ropen tystnat
artisterna åkt hem
och Mikael Wiehe dragit till Spanien med stålarna

- då står bara bajamajorna kvar.