SE BILDEN: Workshop om gatufoto - utmanande och kul

Magnus Fröderberg har redan publicerat ett inlägg om vår workshop som vi höll nu i helgen på Fotografiska. Det var premiär för oss båda och visst var det lite pirrigt inledningsvis. Men samtidigt kändes det fantastiskt att få den här möjligheten. Det är ju både roligt och lärorikt att få dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter på det här sättet. Och så hade vi turen att det var ett skönt gäng som hade bokat upp sig på workshopen också. 

Under kursen fick deltagarna ge sig ut på stan och fotografera i några timmar, både på lördagen och på söndagen. Magnus och jag hade tänkt ut ett antal utmaningar som de fick välja mellan. Vi gav oss också ut i sommarvärmen för att plåta. Tanken var att vi skulle delta på ungefär samma villkor som de andra och därmed vara tvungna att visa upp ett antal nytagna bilder under helgen. 

Själv passade jag på att spänna bågen extra hårt genom att plåta à la Bruce Gilden style. Det blev därför en serie närgångna bilder fotograferade med blixt. Ni som känner mig vet att jag i vanliga fall är en ganska återhållsam och diskret fotograf som glider omkring och knäpper med målet att helst inte bli sedd. Så det här var något helt annat. Men det var faktiskt riktigt kul att göra tvärsemot det vanliga. Och jag tycker resultatet blev ganska bra.

Nu får vi se om det blir ytterligare en workshop här i sommar. Helt omöjligt är det inte. Stort tack i alla fall till den här omgångens deltagare som kämpade på gatorna i nästa 30-gradig värme. Bra jobbat!

SE BILDEN: Gatufoto - inget för den stressade

För några år sedan läste jag en gammal intervju med Henri Cartier-Bresson där han nämnde en självklar sak som ofta glöms bort.  Nämligen att om du vill lyckas med ditt gatufotograferande kan du inte ha bråttom. I intervjun menade han specifikt att du bör gå långsamt, stanna upp med jämna mellanrum, observera en plats och låta saker och ting få ta sin tid. Det är helt enkelt svårt att få till bra gatufoton om du stormar fram längsmed trottoarerna som ett jehu.    

Det känns som att detta råd borde vara ännu mera aktuellt i vår stressade samtid. För nu har vi inte bara bråttom med att ta våra bilder, utan helst ska de visas upp så snabbt som möjligt också. Vissa skickar till och med sina foton direkt från kameran och rätt ut i cyberspace så fort de klämt av ett skott som de känner sig lite nöjda med. Något som jag själv har hållit på med, men ganska snabbt slutade med. Det blev inte bra, helt enkelt. 

Men det där med att hinna ta det långsamt är en knepig grej. För precis som många andra känner jag att tiden ofta saknas. Ibland blir det därför en gatufotorunda på stan direkt efter jobbet för att åtminstone komma ut med kameran någon gång mitt i veckan och inte bara på helgerna. Fast det är verkligen inte optimalt. Efter en hel dag på kontoret  är man ju ofta mosig i skallen samtidigt som kaggen skriker efter käk. I det läget vill jag helst fara raka vägen hem. Och då kan det ärligt talat gå för snabbt med gatufotograferandet. 

Men, i pingsthelgen är det några lediga dagar och då håller Magnus Fröderberg och jag passande nog en workshop om gatufoto på Fotografiska i Stockholm. Det finns ett par platser kvar för den som är intresserad.   

SE BILDEN: Konsten att lära av konsten

I veckan var jag på Fotografiska och spanade in Henri Cartier-Bresson. Jag tänker inte recensera utställningen för det har andra redan gjort så bra. Det enda jag kan säga är att det kanske var väl många bilder att ta in på en och samma gång, vilket i och för sig inte behöver vara negativt. Snarare är det en utställning att återkomma till.

Det jag istället tänkte skriva om är detta med hur vi fotografer har en hel del att lära av den klassiska konsten. Inte minst HCB är ju känd för att han som ung gick i konstskola. Något som också syns tydligt i hans bilder hur de är uppbyggda, hur han jobbade med linjer, kontraster och så vidare.

Detta betyder inte att Bressons sätt är det enda rätta eller att man inte kan hitta andra vägar till bra bilder. Men det finns ändå skäl till varför det existerar ett antal förhållningssätt inom konsten som funnits ända sedan människan började karva ner grottmålningar och som fortfarande lärs ut på konstutbildningar idag. De funkar!

På utställningen fanns ett antal bilder på Henri Cartier-Bresson själv som var kul att se.

Varför de fungerar beror i allra högsta grad på hur våra hjärnor är uppbyggda. Precis som när det kommer till smaker finns det sådant vi instinktivt reagerar på när utsätts för det. Visuella element som underlättar för våra medvetanden att läsa av och tolka det våra ögon tar in. Sedan finns det såklart skillnader som beror på kultur och så vidare.

Att lära sig åtminstone de mest grundläggande byggstenarna tror jag de allra flesta fotografer skulle tjäna väldigt mycket på. Samtidigt märker jag att det finns en rädsla inför detta. En rädsla för att bli allt för stel, fyrkantig, gammalmodig, och så vidare. Personligen tror jag att den rädslan är helt obefogad. 

SE BILDEN: Funkar Bresson som förebild ännu idag?

Så var det då dags att grotta in sig i ämnet Henri Cartier-Bresson igen. Denna nästan mytiska person och fotoikon som av många påstås vara gatufotografins fader. Inte bara för att han tog enastående bilder utan också för att han formulerade ett speciellt förhållningssätt till den ädla gatufotokonsten. 

Men hur står sig Bressons syn på gatufoto idag – och hur funkar hans typ av bilder jämfört med det som produceras i nuläget? Kan man säga att hans stil fortfarande känns modern, eller har tiden sprungit ifrån honom? Är Bresson helt enkelt en inaktuell förebild numera? 

Nej, det tycker inte den kinesiske gatufotografen Fan Ho som jag läste en intervju med nyligen. Visserligen tillhör knappast 75-årige Fan Ho de unga påläggskalvarna inom gatufotosfären, men han sa ändå en intressant sak; nämligen att Bresson i hans ögon fortfarande är samtida och relevant. 

Personligen kan jag inte annat än hålla med Fan Ho. Bresson känns fortfarande modern och hans förhållningssätt till gatufotografin fungerar ännu. Samtidigt upplever jag att mycket av det som Bresson och andra tidigare fotografer sa och förmedlade kring gatufotografin har glömts bort av många av oss som nu för tiden harvar omkring på gatorna.

Inte minst då den konstnärliga medvetenheten och känslan för finess som fanns hos Bresson. Det handlar om allt från att se i flera lager och att fånga det avgörande ögonblicket till tydliga och starka kompositioner. Alltså den där helheten som Bresson talade om när bildens viktiga beståndsdelar i ett mycket kort ögonblick faller på plats.  

I det här blogginlägget har jag valt ut tre av mina egna bilder där jag har inspirerats av Bresson. Det är svårt, för att inte säga mycket svårt att försöka gå i hans fotspår. Men det är samtidigt extremt lärorikt och roligt. Om man sedan lyckas eller inte är en annan femma.  

Den nionde mars öppnar för övrigt en stor retrospektiv utställning om Henri Carter-Bresson på Fotografiska i Stockholm. I samarbete med bildgruppen Magnum kommer närmre 300 bilder att visas upp. Enligt Fotografiska ska utställningen innehålla både hans mest välkända klassiker liksom ett antal tidigare aldrig visade verk.  

Slutligen - om du är intresserad av gatufoto är du varmt välkommen till min sida på facebook: Joakim K E Johansson Street Photography

Det finns inga fotografiska sanningar – bara livssanningar

Nej, jag är knappast ensam om att göra den här upptäckten. Ändå slog den mig som en blixt från klar himmel häromdagen. I så många år har jag jagat fotografiska sanningar, receptet på hur man utvecklas som fotograf, det rätta förhållningssättet. Och så kom jag fram till att det inte finns några fotografiska sanningar – bara livssanningar.

Så är det faktiskt och upptäckten drabbade mig när jag läste boken The Seven Habits of Highly Effective People. En slags framgångsbok författad av den numera framlidne amerikanske professorn och internationellt erkände ledarskapsikonen, Stephen Covey.

Vad är det nu jag försöker säga, undrar kanske en och annan läsare. Jo, det jag menar är att utveckling, effektivitet och framgång handlar om en övergripande livsfilosofi som gäller hela din tillvaro. Du kan inte bara bryta ut din fotografi från resten och tro att det ska funka. Det är helheten som räknas.

Det märkliga är att jag har jag läst så många erfarna fotografer som har försökt säga detta om och om igen. Ändå har polletten inte trillat ner. Kanske är det för komplext för att ta till sig så där rakt av, eller för banalt. Svårt att veta.

Lärdomen är i alla fall den att livet är fotografi och fotografi är livet. Så måste det vara.

På tal om något helt annat så har jag uppdaterat min gatufotoguide med några nya bilder. Den finns alltså fortfarande tillgänglig att ladda ner och sprida vidare.