Bilden av det alldeles vanliga Sverige

Tisdagkväll framför skärmen. Jag sorterar ett större material raw-och jpeg-filer i mappar och undermappar, skarpt och oskarpt, bra och dåligt.

Utanför fönstret är det tydligt att våren äntligen är här och de ljusa kvällarnas årstid har tagit sin början.

Jag tänker på en udda tv-sändning som pågått på SVT idag, i skuggan av dramatisk världshändelser. En enkel stativmonterad kamera någonstans i skogen i Norrland, en fast vinkel i direktsändning tänkt att bevaka älgarnas årliga vandringar mot bättre betesmarker utefter en led som de vandrat sedan urminnes tider. Jag fastnade framför rutan och ingenting hände. Absolut ingenting. Efter en halvtimme kom stressen smygande; Var sjutton är älgarna!? Varför händer INGENTING?

Det slår mig att det mesta är just så, nästan ingenting. Bara som möjliga små steg i skogen och har man tur kan man i bästa fall få se en skymt av en älg. Och kanske är det också så man ska nöja sig i vardagen. Den stilla lunken. Ändå sker det naturligtvis massor hela tiden, bara man stannar upp och tar sig tid att lyssna och se.

Jag forsätter sortera i mitt material. Hittar två bilder som jag inte lagt märke till tidigare. Inga märkvärdiga bilder på något sätt, men ändå stannar jag upp. Det slår mig att det här är bilder av ett Sverige som inte skriker eller ens är spektakulärt. Bara två enkla bilder en vardagkväll i Sverige i en liten stad utefter Norrlandskusten där några asylsökande samlats för att få grunderna i det svenska språket under ledning av en pensionerad svensklärare som gör en frivilliginsats för det som alla politiker brukar benämna som ”vikten av integration”.

För det här gänget runt bordet är integration ett ord som kommer långt senare. Här och nu handlar det om enkel svenska, ord som God Dag, ett två tre fyra och vardagsfraser för att kanske kunna köpa en Triss-lott i kiosken. De första stegen mot ett bättre liv, lite likt älgens vändring mot bättre betesmarker.

Och ändå; bilden av Sverige är kanske just så här. De små vardagliga förändringarna bland de människor som aldrig når kvällstidningarnas löpsedlar, Dagens Eko eller Uppdrag Granskning. Men likväl är viktiga för de inblandade.

Hur ser andra Sverigebilder ut?, tänker jag.

Hur ser den ut för dig som läser det här?

./.

Mer av mina bilder: www.fyrafotografer.se

2019-04-16 23:11   Håkan Eklund

Värdefullt!
- hawk

Svar från per-erik åström 2019-04-17 07:48

Tack Håkan.
Med vänlig hälsning/per-erik

2019-04-16 23:20   mombasa

Mycket bra! Det är just det här, att integration sker i det lilla formatet där alla är med. En blick, ett ”bon jour”, en ögonkontakt i busskön. En normal artighetsfras eller gest.
Och fina bilder,som vanligt.
Ha det gott. Gunnar S

Svar från per-erik åström 2019-04-17 07:49

Tack Gunnar! Ungefär så tänker jag. Det stora i det lilla.
Med vänlig hälsning/per-erik

2019-04-19 03:15   alf109

Just den vardagsnära fotografin är den som ofta får stryka på foten när allt skall "skrika". Ändå är det nog den som är den mest betydelsefulla i långa loppet.
Ha en fin påsk!
/Affe

Svar från per-erik åström 2019-04-19 06:32

Tack detsamma Alf. Vi ses.
/pe

2019-04-30 11:23   MattiasL

Visst är det intressant med bilder som måste mogna fram för att synas, men som sedan är de som håller. Fina och värdefulla bilder, dessa.