671 - vårvinterspaning mitt i vattnets olika aggregationstillstånd

Beslöt mig för att ignorera febern, ta elcykeln ut på spaning och låta motorn dra mig fram. Trots det fuktiga grå ljuset idag och strax över noll grader, så var det vackert, skönt ute. Ingen nämnvärd blåst, snön lyste upp världen och jag kom ju ut!    

   Väglaget var inte det bästa på ett sätt, men ändå på ett annat. Tjälen låg kvar så cykeldäcken skar inte ner i leran, och de hårdare delarna av vattnet var tillräckligt mjukt för att däcken skulle få fäste och inte kana dramatiskt i sidled.       Fick hoppa av några gånger och hann parera sladdarna, föll inte en gång!      Spår fann jag längs med vägen, här har haren tagit en genväg, troligen vid en tidpunkt då havsörnarna inte var vakna. De hade varit där innan på morgonen, men vilade sig någonstans när jag var ute.      En gås, ja här gås det.       Kråka tror jag, därunder vet jag inte, är det spår? En gärdsmyg uppenbarade sig plötsligt intill, men då hade jag inget fågelobjektiv i beredskap, och när jag hade det, så var den borta. Kanske är de små spåren gärdsmygspår?        De här spåren har taxen Maja gjort, det vet jag, för hon hälsade på mig när hon passerade.       Betesängarna - is, is, is.        Och mera is. Med tanke på hur mycket det har töat är det förvånande att den ligger kvar. Men jag tror den är ganska rutten.        Båtplatsen, lite kaotisk med utspridda båtar och framför bilden oordnade isflak.        Lite mer från ovan, fågeltornet.        En båt till, efter höststormarna kombinerat med översvämning, brukar båtarna fördelas lite hipp som happ över sjön.      Skånsk strandbild.       Sjön var riktigt vacker idag, lite vattenpölar, men isen hade inte gått upp ännu, märkligt. Men å andra sidan, när isen har gått upp hörs det lång väg, då kommer gåsflock på gåsflock, alla ska ha en häckningsplats, det blir ett liv och ett kiv som hörs långa vägar.      Snygg is.       Ny ö.      Där snön ligger har gässen redan under milda vintrar börjat lägga ägg, det är då gäss i hundratal bara på denna ytan som syns.         Där borta är hemmet och gubben är vådligt trött, men det är kräm i batteriet på cykeln, full fart hemåt!     

668 - en tita

Varit på vårspaning i dag, men har bilder på kö här, måste skynda mig att få dem färdiga. Men en sak vet jag - VÅREN ÄR HÄR! Fasantupparna struttar omkring i sin finaste dräkt, spänner upp sig och låter så mycket de kan. 5 grader i skuggan och bilen blev tvättad, garaget sopat, det är vårtecken. Redan för en vecka sedan när allt var djupfryst och kylan trängde in, så berättade gässen det för mig. Det lät otroligt då, men gäss ljuger aldrig. Hur de berättar? ja, de låter på ett särskilt sätt och ändrar sitt flygmönster. Det dröjer inte länge nu innan de första lägger ägg. I vilket fall, nu går det icke att stoppa, tillfälliga bakslag kanske, men det påverkar inget. Fast nu kommer den utlovade titan, fotograferad 26/2, medan det fortfarande var vinter.    

667 - mera is

En omgång is till, om det blir årets sista återstår att se, det beror på mycket. Enligt väderprognosen är det lite för tidigt för smältvattenströmmarna. Det får nog bli fågelbilder nästa gång som omväxling till isen. Bilderna är från Djurrödsbäcken. Hoppade över bloggen mellan 665 och 667 då jag ogillar talet.      

665 - is

Djupdykning i Djurrödsbäcken, eller rättare sagt, farligt nära med kameran. Det blev många bilder, jag gillar att fotografera strukturer, här är några av dem. Spakar har jag dragit i så de flög åt alla håll vid framkallningen.     

  Guld och diamanter        eller bara guld                           

664 - Djurrödsbäcken

Tog en liten promenad längs med Djurrödsbäcken, det blev många bilder. Den rinner lugnt genom lövskog, och mynnar ut i Vramsån. Här ska finnas öringar (och kungsfiskare) och kräftor, enligt uppgift även Näcken, Bäckahästen och Skogsnuan. I Wikipedia finns en annan intressant uppgift om bäcken   https://sv.wikipedia.org/wiki/Djurröd  .     

   Bäcken skulle jag nog kalla lagom stor.       Och om jag böjer mig lite och tar bilder ur låg vinkel kan jag göra vardagen lite mer dramatisk, men ändå behaglig.      Ännu lägre. Sen fick jag syn på någon småfågel som flög bland riset, med lite tur skulle den komma i min riktning, och det gjorde den nästan.         Tog några steg och där satt den, rödhake var det. Det borde jag förstått, den flög lite för högt för gärdsmyg.       Tog några bilder med handskarna på, kylan var bitande, att hålla ett metallhus i en timme går inte utan handskar, fingrarna värkte ändå. Men handskar och många knappar kan leda till nya sorters bilder, helt ofrivilligt.       Plötsligt var vitbalansen glödljus, det tror jag den lilla symbolen i sökaren föreställde och bilderna blev blå. Men då ser det ju vintrigt ut! Så det fick vara, ändra på knappar och fågeln är borta. Så det fick bli kallblå vinter och endast fågeln fick värme och färg i Lightroom. Den kunde behöva det.       Kvick var den.      Ständig rörelse.        Men till sist poserade den innan den försvann längs med bäcken.