Tankar och reflektioner om inre och yttre bilder

Att adventa in julen med sin egen adventskalender och göra det man verkligen vill.

Kommer ni ihåg känslan av advent från det ni var små ?   Kvällshimlarna med sina apelsinröda horisonter , sina långa blåa toner och de lila molnen.  Sol och måne på samma gång. Gatlyktorna som tändes tidigt.  Adventsstjärnor i varje  fönster. Blöta och fuktiga dofter som steg upp ur jorden , gamla löv och våtkall mossa, blött grus och halkig lera.

 

 

 *

Inomhus doftade det av mormors alla bak.  Hon var den som hann med att baka och förbereda. Stillheten på morgnarna med frukosten som åts till skenet av av tända ljus. I skolan var  det morgonsamlingar med tända ljus. En stund av stillhet innan dagen började. Sånt som barn behöver, nu som då.  Frågorna man hade var egentligen bara två som jag minns det . Skulle det bli snö till jul och  skulle man få det man önskade sig ?  Regeringskriser var långt borta, den egna upplevelsen desto närmare.

 

 

Som barn var man på avstånd från stressen, man skyddades från kraven. Dagarna räknades ner mot julafton med hjälp av adventsljus och adventskalender.  Mina kalendrar hade  alltid glitter och djupblå himmlar. När jag ser på mina barnbarn ser jag att de upplever detsamma som jag gjorde en gång. Ingenting har förlorats på vägen.  I det kan jag vara lugn. De gläds åt sina lucköppningar, sina adventskalendrar.  Förberedelserna, väntan, de tända ljusen det finns för dem också . Stunderna av stillhet.  Det som ändrats och förlorats mest är nog jag och min barndom.  Att  jag klev ur adventandet och klev in i  jakten på  att hinna  allt innan  julen.  De stilla morgnarna glömdes bort , de blåa eftermiddagarna hanns inte med.   Kraven tog över. Förmodligen helt normalt,  att vara vuxen är att ha och ta ansvar. Även min mor hade stressiga blanka ögon och snabba ryckiga händer ju närmare jul vi kom. Trots att  mina barndoms jular firades  på den gamla goda tiden. Det  kan man inte tro men så kommer jag ihåg det , redan då hade julstressen gjort sitt intåg. 

 

 

Mitt i livet  är det inte så lätt att pausa och uppleva. Ibland vill jag bara ta alla yngre vuxna i famn som springer mellan jobb och lämningar/hämtningar av barn och säga : Vad ni är duktiga! Vad jag önskar er pausar och stilla morgnar nu i advent, åtminstonde en eller två. Jag vet att det är enklare sagt än gjort att få bort stressen i juletider.

 

 

För min del med vuxna barn och barnbarn kan jag åter få ta mig tiden till själva Julandet. Tid till att adventa in julen. På mitt sätt, som jag vill ha det. I år har jag och en vän bestämt att vi skall träffas och ha vår egen lucköppning varje morgon. Vännen skriver om det samma här https://www.facebook.com/levandeliv 

 Jag gläds som ett barn åt detta.  En egen adventskalender.  Fast som barn hade jag  dött av tråkighet åt  just den här varianten. Vi ska träffas innan arbetsdagen börjar, tända ljus och sitta stilla tillsammansi i 20 minuter.  Meditera.  Luckor ska vi öppna men de finns inne i våra huvuden, de styrs av vår fantasi och de kommer i stunden. Tanken är att de skall representera det kommande året. Som en förberedelse.  Sen pratar vi lite innan var och en går till sin egen arbetsdag. Sånt gillar jag, hittepå bilder från den egna fantasin, blandat med stillhet och eftertanke.  Sen kan man inte alltid bestämma vad lucköppningen skall bli. Inte alltid blir det finstämt och högtidligt.  Det gillar jag också. I går morse var det ett par arga händer som slet undan en rund lucka av trä och lite småsurt sa åt mig att jag minsann inte vet så mycket som jag tror att jag gör. Sånt kan också gömma sig bakom en lucka i advent. Ha, det här skall jag få göra i 22 dagar till.  Störtkul!

Önskar er alla som eventuellt läser detta och som har tagit er ända hit ner i texten en skön advent oavsett vad ni måste och inte måste göra. Många pauser, många långa blåa eftermiddagar med apelsinhimmel. Kuliga saker som ni gillar även om ingen annan gör det.

 

 

Inlagt 2014-12-03 13:13 | Läst 2292 ggr. | Permalink
Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.




(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Juletid är verkligen en tid för barnen. Det är inte utan att man ibland önskar sig tillbaka till den tiden, eller åtminstone kunde uppbringa den känslan man hade då.

Julen är ändå en härlig tid på många sätt, även i vuxen ålder :-)

Mvh Tommy
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2014-12-04 20:55
Tack Tommy, för kommentar och titt!
Jag är glad att jag börjar så smått återta min känsla för julen , den var under manga år utbytt mot stress
och göragöragöra :)
Ja tänk hur man glömmer barnets förmåga att leva i nuet när man blir vuxen!
Man borde väl också kunna sätta lite stopp på kraven när de tar över, fast det är svårt.
Dina bilder tar mej tillbaka i tiden och jag läser in längtan och förväntningar i dem!
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2014-12-04 20:56
Tack Ann-Sophie, ja det är definitivt inte lätt med alla kraven...fast jag känner att jag såsakteliga återtar min känsla för jul...men det har nog mycket med alder och mindre pressad vardag att göra
Väldigt fina bilder Annelie. Jo jag minns och dina bilder förstärker för mig en känsla av melankoli, jag har svårt för denna årstid av någon anledning.
Ha de gott i lussetider
/Hans-Åke
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2014-12-04 20:59
Tack Hans-Åke, många har svårt med julen, den är sannerligen inte lätt, mycket rosaröda drömmar som aldrig blir uppfyllda tycker jag. Många drömmar som inte blir som man tänkt sig för man har såna förväntningar på allt. Mina adventstunder som jag har nu med min kompis är ena höjdare, då sprider sig friden.
Fin text som kastar mig tillbaka...kanske främst till åren då mina barn var små och plundrade kalendrar och klippte och klistrade önskelistor och längtade....-tack för det! :)
Fina bilder därtill, också!

Själv har jag slutat julstressa för länge sedan...jag gör faktiskt ingenting och handlar inte en endaste julklapp! Det har vi slutat med för några år sedan i min släkt.Jag har ju inga små barn längre runt mig, och barnbarn har inte kommit ännu.
(Ganska befriande!)
På julaftonen träffas vi förstås, men då har vi knytis, alla...- jag brukar stå för grönsakerna, de goda ostarna och frukten.... :)

Må så gott!
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2014-12-04 21:00
Tack Lena, later som sköna jular och skönt att höra att många av oss faktiskt har klivit av stressen, men det är förståss enklare att göra det med ökande alder på barnen. :)
Just idag var det en sådan blå himmel med en gul-orange sol i horisonten. Har varit ont om den varan, jag förevigade det "bara" i ögat, ingen kamera till hands. Gott så. Jag har medvetet trappat ner på julhysterin, är ute i god tid och rensar bland måsten, jul blir det ändå. Den där väntan och förväntan hör barndomen till, fint förmedlat i dina bilder.
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2014-12-04 21:01
Tack Catharina, en till som är klok och drar ner på krav, härligt att höra :)
Känns roligt att läsa och fundera en smula över dina rader och dina bilder. Andra bilden och sista har för mig väldigt mkt julkänsla i sig och tänker plötsligt Hur länge sen är det sen jag gjorde en snölykta? Fint!/ Björn T
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2014-12-04 21:03
Tack Björn, kvällen vi gjorde snölyktorna har ett par år på nacken men hela gänget (nästan) var ute I mörkret och rullade och byggde. Det var riktigt roligt. Mycket av det här inlägget kom till för min komois och mina adventsstunder på morgnarna som vi har nu. Och för att sånt förstärker det jag vill av julen, blåa toner och tända ljus.
Det var rara bilder! För mig hade julen mist sin mesta charm när jag kom upp i tonåren. Jag kunde då inte längre skydda mig mot vuxenvärldens stressade inställning till julen. Men före tonåren upplevde jag just det du beskriver. Det var ju också innan Kalle Anka hade tagit över som julens huvudperson. Mina föräldrar var kyrksamma, och de kyrkliga ceremonierna intog en central plats i julfirandet. De var ytterligt stämningsfulla. Numer firar jag och min fru julen i enskildhet, även om vi träffar de yngre delarna av familjen för en gemensam måltid. Vi lever i en pensionärsby, och vi hör att många grannar gör som vi. Många av barndomens upplevelser går inte att upprepa. Det fanns en tid när jag gjorde motstånd mot den insikten, men inte nu längre. Det finns ändå så mycket att glädja sig åt.
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2014-12-04 21:06
Tack Ernst-Göran. Förutom det kyrkliga delarna du hade och som inte fanns I min familj delar jag nog vad du skriver, magin försvann när man upptäckte hur mycket stress de vuxna hade I juletider. Sen fanns det ju ändå mycket ritualer och cermonier även om man inte gick I kyrkan, som hjälpte till för att få den här känslan av frid och stillhet. Nä barndomen går inte att upprepa men mycket av känslorna finns kvar , men de kan inte framkallas av samma saker , så upplever jag det.
Mycket fint, både bilder o text, Hils, LO
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2014-12-04 21:07
Tack LO, blir glad för titt o kommentar
Vackra bilder nu i juletid bra text Ha det gott : ) // Gert
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2014-12-04 21:07
Tack Gert, blir glad av din rad. Ha det gott du med!
Riktigt skön första bild med dess färger.
Ha de gott i advent
//B-O
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2014-12-04 21:09
Tack Bert-Ola...jag är också förtjust I första bilden....den är alldeles ny och kom till en sån där eftermiddag med apelsinrödblå himmel. Önskar dig en trevlig advent oxå!
Trevlig text till passande bilder.
Den största skillnaden mellan att vara barn och bli vuxen är nog att jorden snurrar fortare nu.
Som liten tog ett år en herrans lång tid, det var ju en evighetsväntan innan det blev julafton. Nu hinner man bara blinka så är det jul igen.
ing-marie
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2014-12-04 21:11
Tack Ing-Marie...du har så rätt I detta om tiden.....man hinner knappt andas innan årstiderna byts ut och så var det inte förr ;)
En skön blandning bilder som på ett finstämt sätt skildrar den här årstiden, som ibland kan upplevas mörk och tung, men inte när jag kollar på dina bilder! Skönt avslut med snölyktan som lyser så fint.
Hälsningar, Bjarne
Svar från Annelie Worgard Fotografi   2014-12-04 21:11
Tack Bjarne, blir väldigt glad för dina rader!