Ett ljus , många färger

Tankar och reflektioner om inre och yttre bilder

Jag tycker inte om skogen sa han.

Här står han, lillpågen från Skåne. Hos mormor och morfar som bor mitt i skogen. Själv bor han bredvid en björkdunge. Här är han två år, lite sjuk med feber och känner sig obekväm i allt det nya. Jag tycker inte om skogen säger han, den ser på mig. 

 

Så det här var vårt hem i tjugofem år. Jag gillade varendaste dag. Mitt bland rådjur, ekorrar och harar...och svampen. Jag kan inte förklara för mina barnbarn vad som är så speciellt med skogen. Kanske en dag men inte just nu. Men tiden i skogen tog slut. Så vi flyttade , neråt, söderut till mer öppna vidder. Nu bor jag vid strandängarna, skymtar havet om jag sträcker på mig. Jag gillar varje dag här också, här kan man nästan se horisonten kröka sig. Man ser när vädret är på väg. Det är vackert och mäktigt. I skogen fanns älgen, honom har jag bara skymtat två gånger här...då springer han fort fort för det är öppet och farligt. På strandängarna regerar gässen.

Och här är en som inte ville vara med på bild. Men han fattar inte att det går bra så här också, inte heller vet han att internet finns.  Det är lite elakt egentligen.

 Så det var allt denna tisdag.  Det blir en ny dag imorgon. 

Postat 2019-03-19 20:27 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Solstunder

 Lite  lättsamheter så här på söndagskvällen. Inget viktigt alls. I alla bilderna sken solen. En har jag fixat extra med, ni får gissa vilken :)

Önskar er alla en skön och varsam vecka.

  

  

 

 

 

 

 

 

Postat 2019-03-17 17:24 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Kråkan och vildsvinet

Kråkornas sträva röster
slingrar genom gren och stam
blandas med vildgässens rop
vildsvinet nickar i sin skog
natten närmar sig sakta
Ingen är glömd och allt blir förlåtet

Postat 2019-03-15 18:25 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Oväntat besök eller oartiga gäster

Lite fel årstid just nu, jag vet,  men de här bilderna talade till mig ikväll.  Det här hände sig en lite mulen oktoberdag för sådär två år sedan. Maken tittar ut genom fönstret och ser ett helt gäng okända och exotiska besökare. Vi går ut för att hälsa på dem.

De är lite avståndstagande och inte så väldigt intresserade av oss. Men inte heller rädda. De är på uppdrag , det märker man, de småpratar lite sinsemellan ...de verkar vara på väg någonstans, fast oklart vart...känns tydligt att vi är i vägen. I skyn i  bakgrunden ses deras mer vilda sysslingar, gässen som alltid är närvarande här.  Men det här gänget bryr sig inte, de har valt att gå. 

Först av alla  är denna individ, lite sträng och uppsträckt, självutnämnd chef kanske?

På väg upp mot byn. Brödet vi sprang in och hämtade var helt ointressant, de bara gick förbi.

De här två hamnade på efterkälken. De höll sig nära varandra under hela besöket, kanske är de bröder ?

Nu kom det en bil, den var på väg ned till hamnen. Vi känner vårt ansvar och försöker få bort gruppen från vägen. Det går sådär kan jag säga.   Föraren hade ett stort tålamod. Han väntade lugnt tills det var OK att köra vidare. Jag kan inte säga att ankorna verkade speciellt tacksamma över det. 

Nu var ordningen störd och gruppen samlades och konfererade , sen bytte de riktning (igen).   Maken och jag konstaterade att de verkade klara sig bra utan oss så vi gick in till vårt igen. Senare visade det sig att de bodde hos grannen och var bara ute på en daglig promenad. 

Postat 2019-03-13 19:04 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

En blå ton

En blå ton går igenom skogen. Havet blir isbefriat. Nu vaknar livet  igen. Löven pockar på bekräftelse. De vill ha gillanden. Marshimlens valv är oändligt. Luften fylls av ljud . Lägg örat till björken. Den sjunger när saven rusar. Låt dig bara vara. Nu. Du finns inte om 200 år. Oavsett.

 

 

Postat 2019-03-12 11:24 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 12 Nästa