Ett ljus , många färger

Tankar och reflektioner om inre och yttre bilder

Att sluta för att börja igen eller tack snälla Mars ljus.

För sju år sen  bloggade jag flitigt. Jag bloggade här och på wordpress. Det var som att ju mer jag gjorde ju mer kom till mig. Jag fotade varje dag och skrev något till det. Här en speciell händelse , ett rådjur som strosade på tomten, sen kommer skoltaxin med grannens barn. Då måste rådjuret återvända till skogen. Jag gillar bilderna pga av vårljuset och taxin.  Sen började jag sakteliga att sluta blogga.  Brist på tid, andra händelser...så som det alltid är.  Men jag saknade bloggandet...att få kommunicera via bild och ord skapar ett mervärde som är svårt att sätta ord på. Det handlar inte bara om egen  bekräftelse även om det finns med ,  det blir ett nytt sätt att kommunicera. 

Sen slutade jag att röka. Det är nog nåt av det bästa som jag åstadkommit. Men det var nästan försent. 

Bilden här är ifrån e-cigarettsförsäljningsstället. En enkel butik i Vällingby. Den räddade mig. Andra slutar tvärt, jag behövde ta vägen över e-cigaretter. I den här bilden gillar jag också ljuset. Det är Mars ljus igen.

Sen slutade jag att jobba. Startade företag, jag är numera företagschef. Ha! nu skryter jag minsann, fast det är menat med glimten i ögat. Nu tänkte jag börja blogga igen.  Vi vår väl se hur det går...det är i alla fall Mars igen. 

Postat 2019-03-09 17:21 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Att gå i kanten på våren

Jag går i kanten av våren
med leriga skor
och väntar på tranorna

Jag är otålig men snart kommer de

Postat 2019-02-28 21:29 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Septembers ljus i Bohuslän

Bilder från en inspirerad helg på västkusten. En plats jag känt till i snart 40 år och som sett mig som nykär och sen som småbarnsmamma. En plats vi återkom till år efter år tills dess vi flyttade till skogarna i norra Vallentuna, det var ett kärt återseende denna helg.

Septemberljus smyger sig på 
över klipporna seglar måsar på tysta vingar
eoner av tid möter skimrande hav
i varje våg bryts evigt mot nytt
det tar tid att gå längs evigheten
här är mina fötter små och lämnar inga spår
andetagen djupa och lyckliga
jag är välkomnad och känd av själva urberget
kanske är detta sista gången jag går här
jag bryr mig inte
nu är jag här
igen

Som levande varelser sträcker sig klipporna ut i havet

Väckers fyr

Ett hav i havet

Ser ni hägern?

Och rådjuren?

Här har det ätits färska räkor i kvällssol för länge länge sen

Kvällsljus

Postat 2018-09-13 16:57 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Lite om rävar och ringblommor

Det luktar ringblomma sa räven
sommaren är slut svarade jag
snart kommer frosten
de är tåliga och bra mot skabb
jaha sa han och vek in i skogen igen

Trevlig kväll alla goa människor därute!

Postat 2018-09-03 20:56 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Att sitta ner bland kompisar hjälper mig att koppla av

Jag har ett ständigt pågående fotoprojekt. Det är att fotografera flygande humlor, bin och fjärilar.

Detta projekt har pågått i flera år. Jag ser inget slut på det.  Även om bilderna blir väldigt likartade så är stunderna  med dessa små beroendeframkallande. Det är så roligt så (ni som inte provat) anar inte. Ni som har provat vet nog en del vad jag pratar om, fast ni kanske har andra perspektiv. Det är OK. Fungerar för mig som en mycket aktiv meditation. En timme eller två med dessa kompisar är en stund där det inte finns utrymme för malande tankar, oro över framtiden, eller funderingar på saker man tycker är fel.  För om du inte fokuserar på nuet när du sitter bland dem...då får du inga bilder värda namnet med dig hem. Tom en trasig hårddisk med massor av bilder på reducerades till ett  överkomligt problem.Fast då när det hände åtgick hela dagen för att kunna släppa taget om de försvunna bilderna.

Jag är alltid fräsch som en daggig nyponros när stunden är över.  Inuti menar jag då, utsidan kan vara både svettig och rödkindad. All energi åtgår till att sitta still och fokusera på att få ner avtryckaren när de små passerar det förvalda skärpedjupet.  Det finns ingen plats för tankar av vilket slag de än är.  Sen får man ju sitta ner mitt i sommarens överflöd med blommornas alla färger och former. Eller att stå under äppelträden när alla alla har flugit in från hela grannskapet. Då står man som i en brummande, rumlande flygplats. Bara det är en upplevelse i sig. Jag har bara haft goda stunder tillsammans med dessa små. Med kamerans hjälp är nu dessa stunder något jag längtar efter. Klart det då känns som dessa små är ens kompisar.  Dessutom är de ju så nyttiga för allt och all.  Utan dem är vi ingenting. Kan man annat än vara (eller vilja vara) kompis med dem. Här nedan kommer en kavalkad från projektet.

 Fin färg på bakgrunden är ju aldrig fel.

Rund och god skall humlan vara.

En extra utmaning är att få till bilder tagna framifrån. Det är svårt. De vill inte flyga mot hinder.

Här ser rumpan hans ut som ett ansikte...tycker jag.

eee

Här har en snäll själ , livskamraten min, sett till att solen inte steker min hjärna. Han har ett oändligt tålamod med mitt fotograferande.

Utan kameran hade jag aldrig hunnit med att se att fjärilarna ibland ser ut så här när de flyger.

Deras prilliga prickiga ögon är en upptäckt i sig.

Undrar om det är mig han ser nu, känns nästan så. Snabbt viker han av.

 

Det var allt för idag!   Flyg väl och bromsa inte i svängarna.

 

 

Postat 2018-08-28 16:19 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 12 Nästa