Jag är 76 år! Vad händer med mina digital bilder och negativ när jag gått ur tiden.

I min ålder gör sig det definitiva slutet sig påmint lite då och då. Släkt, vänner och bekanta drabbas av mer eller mindre allvarliga sjukdomar. Människor i min närhet dör och jag inser att jag nu står längst fram i kön.

Jag tror att jag delar denna verklighet med människor i min ålder. Jag tror också att många som jag umgås med tanken:  " Vad händer med mina bilder när tiden tagit slut". 

Jag har tusentals med bilder, negativ som digitala i lådor och på hårddiskar. För en utomstående är det hela förmodligen oöverskådligt.  Vad gör det att bilder är taggade i Lightroom då tröskel förmodligen är alltför hög för en utomstående att sätta sig in hur Lightroom fungerar. Utöver det är bara antalet av bilder överväldigande. 

Vad gör man?

Kommer mina hårddiskar att hamna på loppis till ett pris på 50 kr styck som någon köper. Innehållet är helt ointressant och ett klick på "formatering" raderar ut hela mitt liv?

2022-02-15 23:06   syntax

Jag fyllde 78 alldeles nyss, så visst har jag insett att nedmontering pågår. Även jag har tusentals bilder – men jag har för länge sedan insett att detta har varit en verksamhet till min egen glädje - och inte för att serva kommande generationer.

Svepningen har som bekant inga fickor, alla grejer blir kvar. Vad som sedan blir med mina efterlämnade saker, är ju strikt sett inte mitt intresse. Jag har gått ur tiden, och då har även mina intressen gått ur tiden.

Det bilder som jag nu tycker skulle ha värde för någon, dom ser jag till att vederbörande får NU, och i fysisk form. Jag gör så bra papperskopior jag kan, och delar sedan lite diskret ut dem i form av album. Ett sådant album med fysiska bilder har en betydligt större överlevnadspotential än den digitala bilden. Att ta albumet och slänga det i soporna kräver en helt annan eftertanke än att trycka på några knappar på tangentbordet.

Besvara

niniz 2022-02-16 19:50

Vilket bra tänk,. jag delar det fast jag är betydligt yngre. Det är fint att skapa minnesbok årsbok eller födelsedagsbok mm och ge bort dom allra viktigaste händelserna man haft tillsammans samlat.
Fotointresset är jag ensam om sedan farfar gick ur tiden.
Ändå märker jag ibland att det gillas att titta på.
Mvh

Svara

2022-02-15 23:16   Khalad

Och jag 81 då....Instämmer med Peter. Barnen har sina egna bilder. Det sista jag önskar är att dom ska sitta och gå igenom mina filer, dom har roligare saker att göra. Jag har gjort en del böcker och delat ut. Inte bara på "min" familj,, också med bilder från 50-talet, för att dom ska få lite känsla för att allt inte såg ut som nu, allra minst i hemmamiljö. Ännu har det inte blivit av, men någon bok med dom naturbilder jag tycker bäst om blir det nog också.
Snyggt bildpar, naturen är friare i formen än vi människor är!

Besvara

2022-02-15 23:36   gorred

Vi är flera. Jag har också berört det här tidigare, dvs vad blir det av mina bilder när jag är borta. Frågan är bara hur intressanta de är för mina efterlevande... Inte särskilt blir det krassa svaret.
Jag gör också papperskopior, ibland, nån fotobok eller album till det, och det är väl så man kan göra.
Kom att tänka på Tage Danielsson nu (väldigt fritt reciterad):
"Det bästa utav diktaröden
är att bli prisad före döden.
Man hör så dåligt i sin grav
när öronen har trillat av."
Gäller nog fotografiska bilder också...
//GöranR

Besvara

2022-02-15 23:53   gunte

Sett ur en ynglings perspektiv så finns alla fysiska foton i album och när det gäller det digitala på hårddiskarna så befinner dom sig i ett ytterst okomplicerat system uppdelade på 3 diskar.
Allt finns i mapparna A - K med familj och vänner på H om nu någon skulle vilja behålla just den mappen. Eventuella teknikintresserade får då spara på mapp K...o.s.v

Besvara

2022-02-16 00:56   Wolfgang

Jag instämmer fullt med Peters kommentar! Jag har alltid undrat varför amatörfotograferna sparar sina bilder som dubbla och tredubbla kopior på olika hårddiskar. Vem ska titta på allt det där?

Besvara

2022-02-16 06:04   Lars-Gunnar Nyqvist

Umgicks med tanken att göra en fotobok per år. Med årtalet på ryggen. Vet inte varför jag släppte det men insåg kanske vad det skulle kosta. Men idéen finns kvar...

Men viktiga bilder under livet. På familjen etc behöver barnen veta vart och hur de ligger. De är ju ovärderliga

Besvara

2022-02-16 07:11   pdahlen

Ifs tror jag det är jobbigare att ta hand om pappersbilderna än digitalfoton. Har pärmar ute i förrådet med pappersfoto som tar upp 1,5 hyllmeter. Hade tidigare ett 50-tal lådor med diabilder men dessa kastade jag efter att scannat in samtliga. De senaste 15 åren är digitala eller fotoböcker, det är mer lätthanterligt, där finns allt på några få diskar. Har exporterat ut allt från LR så det finns ingen koppling där utan allt går att se överallt, sorterat i årsmappar och filerna är kodade efter innehåll, för en familjemedlem så ska det inte vara så svårt att tex sortera ut allt som är familjebilder. Har funderat på att göra en årsbok från bloggarna, det täcker ändå upp en hel del vad man gjort inom foto de senaste åren. Det var iaf tur att vi flyttade för fem år sedan, då fick vi kastat hälften av vad vi ägde, men det bygger snabbt upp igen ……

Besvara

2022-02-16 09:12   Bluebike

Jag sitter med några tusen diabilder , åtskilliga rullar dubbelåtta, massor av negativ, allt oordnat. Sparar det tillsvidare, men tror aldrig tiden att gå igenom kommer att finnas. Gick igenom lådan med bröllopsfoton, kastade alla som jag inte visste vilka de var. Om det någon gång finns tid så blir det att reducera till något överblickbart, tex bort med alla bilder på blåklockor, prästkragar, blombuketter, bilden på husbock är värd att spara. Bilder på människor och byggnader är oftast mer intressanta. En berättelse är mer intressant än en bild, han gjorde sent i livet i Powerpoint presentationer med ett par tre bilder från varje årtionde med korta texter till. Gör fotoböcker av ett urval bilder, se till att det finns text, vem, var, varför punktat eller i berättande text. Skadar inte om bildurvalet berättar en historia tillsammans också.

Besvara

2022-02-16 11:18   syntax

Jo minsann – detta är ett ämne som brukar skrämma upp dom gamla stötarna... :-)
Vad jag skulle vilja tillägga är en övertydlig erfarenhet som jag gjorde under min verksamhet som antikvarie vid Stockholms stadsmuseum.

I mitt omfattande botaniserande i fotoarkivet stod det helt klart att det inte är jag som avgör vad som är intressant för framtiden – det är framtiden som helt enväldigt avgör vad som är intressant för framtiden!
Nästan alla dom riktiga toppbilderna i arkivet hade bevarats till våra dagar och till vår glädje genom ”slumpmässigt bevarande” - det vill säga dom hade legat bortglömda i någon låda, eller i någon trunk på en vind i långa tidsrymder, tills någon kom och hittade dem: ”...Nej men, vad har vi här då...?”

Det är alltså hållbara pappersbilder som gäller - om dom överhuvudtaget skall komma fram till framtidens bedömning om vad som kan vara intressant.

Besvara

Wolfgang 2022-02-16 12:08

Jag funderar på att detta är kanske ett bevis på att den digitala tekniken är trevligt för ögonblicket, men värdelös för framtiden medan den analoga tekniken med arkivbeständiga mörkrumskopior är för framtiden?

Svara

syntax 2022-02-16 12:40

Det vill förstås vi gamla stötar gärna tro... :-)

Redan när jag jobbade på Stadsmuseum under 1990-talet diskuterades det digitala bildarkivet livligt. Vad som stod klart redan då var att ett sådant arkiv måste migreras regelbundet (skrivas om digitalt) – och sådant är djävligt dyrt. Inget har ändrat sig härvidlag vad jag vet. Den digitala bilden är alltså svajig på många sätt.
Många museer har digitaliserat en gång, men sedan inte haft råd att migrera. Man hoppas optimistiskt att det skall klara sig – men stickprovskontroller visar att filer korrumperar sig efter lång tids digital lagring.

Svara

syntax 2022-02-16 17:22

En kul grej till Wolfgang,:
I Arizonas öknar har den amerikanska staten ett bevarandecenter för så mycket av den mänskliga kunskapen som möjligt. Något som man alltså skall ha kvar efter en eventuell totalkatastrof.
Allt digitalt är fullständigt bannlyst. Det handlar mest om syrafritt linnepapper ingjutet i plexigalsmaterial.

Svara

Wolfgang 2022-02-16 17:57

Där ser man! Någon har fattat! :-) Mvh Wolfgang

Svara

2022-02-16 12:38   Benganbus

Vad nu då, ungdomarna e oroliga! ;)
Men jag håller på skokartonger, men där varje bild har namn och fotoplats!
Annars e nog fotoböcker bra,
böcker som man ger bort till släkt och vänner innan! :)
/B

Ps. Och det här digitala, de e nog bara en fluga, om man tänker på att bevara bilder! ;) Och att tro att efterlevade håller koll på digitala förråd, glöm det, de efterlevande har roligare saker att tänka på! :)
Men det e digitala e såklart bra för att snabbt kunna visa upp sina bilder,
bilder som ändå e glömda dagen därpå! :)

Besvara

gunte 2022-02-17 11:34

Några speciella skokartonger som rekommenderas?
syrafria?
Ecco, Rieker ??
HaD/Gunte..

Svara