Jag hade en släkting som tatuerade sig själv när han satt inne med en penna. Han tatuerade sin frus namn, men stavade fel.

Det enda jag kan tänka mig att tatuera in är min sons namn, men jag har ingen som helst lust att göra det.

Jag gissar att den blivande mammans tatueringar skapades innan barnet skapades :).

Min bror jobbar som plit på ett fängelse och frågade en intern vad det var för tatuering han hade på smalbenet. Den intagne berättade att vid ett tidigare fängelsebesök hade han gjort tatueringen själv framför en spegel, eftersom han då varit påtänd så blev dotterns namn både spegelvänt och uppochner. Inget han var särskilt stolt över idag.
//Anders

Som med så mycket annat, en del klär bättre i tatueringar än andra. Eller för att hårdra det lite, varför förvägra personalen i åldringsvården ett gott skratt i en framtid ;)

/Stephan

Jag har inga tatueringar även om jag en tid umgicks med tanken på att tatuera in Stones-tungan på överarmen. En eller två tatueringar kan väl vara okej, men att täcka hela kroppen är jag svårt att förstå.

Hälsningar Jörgen