AKILLESHÄL.

När någon attackerar mig kan jag för det mesta ta hand om det själv,

men när någon attackerar mina barn har jag svårt att ”Bara Ta Det”.

Speciellt när det handlar om en vuxen person på barnens skola.

Vill inte skriva några namn, detta blogg inlägg handlar snarare om just den här KÄNSLAN när någon annan utsätter mina barn för onödigt Lidande.

Jag känner då det där mullrandet inom mig,
ett dovt morrande från Mitt Odjur.
Känner hur varenda nerv förbereder sig, hur varje muskel knyter sig.
Känner hur hela jag förbereder inför en motattack.

Ni vet när man har trängts mot en vägg- metaforiskt,
när man backat, svalt och försökt UNDVIKA en konfrontation
och det enda som finns kvar…
är att Ta Sats.

Men min erfarenhet av sådana krig är att agerar man med motattack mot FEL person, Någon som uppvisar att denna inte har Något att Förlora i ett sådant spel-
så har jag alltid mest att Förlora.

Mina Barn.

Samhället Ska fungera så att människor med högre utbildningar, som arbetar med människor- de som har dessa yrken där de ska hjälpa- SKA ju göra det.

Min erfarenhet är dessvärre tvärtom.

Får man någon emot sig som gömmer sig bakom yrkesrollen kan det vara en person som riktigt skadar en och familjen. För när man är förälder har man också världens akilleshäl.

I Makro världen har jag funnit en del Figurer,
något är tänkt till en barnbok, några är sparade till andra projekt.

Men jag har funnit mitt Odjur.

I makro världen finns den.

Det som jag känner inom mig när morrandet börjar.

För detta Makro-Monster har också något att skydda,

har också en akilleshäl.

 ...sin Bebis. 

//JO

lersaker 2013-10-05 20:06

Detta får mej att tänka på den kvinnliga rektor som skrev ut min dotter från högstadieskolan hon gick i därför att hon behövde extra stöd. Några dricker kaffe och te ur koppar med den kvinnliga rektorns tecknade bild på, det var mitt sätt att attackera den typen av maktmänniska som jag tycker att du beskriver i texten.
Föreslår att du gör ett fotomontage!! Och skydda dina barn, det finns svarta får även i skolorna!!

Svar från Ellionora 2013-10-06 10:22

Haha vad underbar attack du gjorde. Fan det måste ha Känts härligt Anne-Sophie.
Vad är det för slags fotomontage du föreslår att jag kan göra? Tar tacksamt emot alla förslag/vinklingar hur man kan göra i sådana här situationer. =)

//JO

lersaker 2013-10-06 13:06

Det jag gjorde i praktiken var att göra en anmälan till skolstyrelsen. Rektorn i fråga är inte kvar i den skolan, inte pga mej utan det var nog så att den politiker som anställt henne annars skulle bli tvungen att avgå pga en rad händelser kopplade till den här olämpliga rektorn.
Men för eget välbefinnande tecknade jag upp ett antal porträtt på damen ifråga på mina koppar, de blev kul tror jag för allihop är sålda. Jag tror att om du sätter ihop ett fotomontage helt utifrån dina känslor kring personen på dina barns skola, inget porträttlikt, så kan du nog pysa ur dej en hel del frustrationer den vägen!!

fdmm 2013-10-05 20:17

Låter inget vidare det där.. vet såklart inget om det du berättar men som förälder vill man ju barnets bästa och om man känner att det är hotat, ja då blir man tokig. Kan bara hoppas att det löser sig Johanna. En härlig bild på dina barn. Ha en så bra kväll du kan.

Svar från Ellionora 2013-10-06 10:27

Ja det har du rätt i att man blir tokig, jag har försökt finna en Bra väg att gå när det gäller att slå tillbaka på denna person- men det är så nedrans svårt då personen verkligen uppvisar ett sjukt beteende. Verkar kunna gå hur långt som helst för att Trycka till mig och min familj. Mycket obehagligt manipulativt agerande har personen.
Tack för din feedback och stöd Catharina. =)

Segedahl 2013-10-05 20:37

Fina bilder!
En av våra söner hade lite mer behov av hjälp i skolan. Det vart inte hans klasskamrater
som vart vårt problem utan andra föräldrar i hans klass... hur kan en pojke i 8-års ålder som
inte knappt pratar eller är utåtagerande vara så "farlig"?

Svar från Ellionora 2013-10-06 10:31

Kul att du tycker bilderna är fina Roger. =)
Men fy vilken jobbig situation- det du skriver om angående din sons klasskamraters Föräldrar!
Hoppas det löste sig till det bästa!
Tack för din goa feedback.

Segedahl 2013-10-06 10:33

Det löste sig tillslut men det gjorde sig inte själv.
Ny klassföreståndare etc när han gick upp en klass gjorde susen.

Svar från Ellionora 2013-10-06 10:43

Åh vad skönt att höra att det efter mycket jobb ordnande sig Roger. =)

Heléne Alklid 2013-10-06 07:33

Det som är så hemskt är att det är så många som jobbar med barn som inte alls är lämpade för det. Har varit med om en dagisfröken som nog inte alltid var så snäll, och jag märkte det först, men trodde jag hade fel, för man tänker, inte kan det vara så!! Men sedan kontaktade dom andra fröknarna mig och undrade hur vi skulle lösa situationen, och allt ordnade sig till slut.
Men vad ledsen man var när han inte ville gå in på dagis de mornarna som hon var där. Det räckte att han såg hennes cykel parkerad utanför så grät han, och jag med.....
Stå på Dig!
Kram!

Svar från Ellionora 2013-10-06 10:42

Åh det gör ont att läsa om din pojke och dagisfröken, förstår din smärta då du såg hur ledsen din son var pga en vuxen som gjorde honom så illa. FY och Ush för dessa människor som kan utnyttja barns oskuldsfullhet.
Och sen gömma sig bakom sin utbildning.
Man vill INTE tro att sådant händer ens barn. Mitt krig med denna person har gått så långt nu, där jag fått bevis på bevis att personen inte GER sig. Utan avvaktar istället som en orm och kör sådant FULT spel.
Och mina barn används av personen som tillhyggen att förstöra min familj. Det är så obehagligt och läskigt.
Och att veta NÄR man ska slå tillbaka är skit svårt. För om jag anmäler personen är jag rädd att resultatet blir att barnen utsätts ännu mer. Även om resultatet i längden skulle gynna mina barn så är Vägen dit oförutsägbar och obehaglig. Tack för att du ville dela med dig av din upplevelse Helene. =)

Marianne Bengtsson Rosander 2013-10-06 11:19

O, vad ont det gör i själen att läsa dina rader.
Känslan av maktlöshet kommet genast tillbaka över mig. Min son blev mobbad och trots påstötningar gjordes inget åt det.DOM märkte inget!!! Det slutade att det var jag som var en besvärlig mamma, men jag fick till slut igenom att han fick byta klass och allt lugnade ner sig.
Nu är han 32, men ibland undrar jag hur skadad han blev av den där tiden.
Vuxna ska skydda barnen inte stjälpa.
Kriga på!!!!!!
Kram Marianne

Svar från Ellionora 2013-10-10 10:23

Åh vad hemskt, mobbning är obeskrivligt obehagligt. Kanske är din sons skada permanent kanske inte- men tack vare sin mamma blev det ett Slut på det helvetet- det blev inge Fortsättning. Måste ha varit så hemskt för dig, att se sonen bli utsatt så där.Maktlösheten är grym.
Ja när det gäller sina barn kan man nog gå rätt långt för att Skydda.
Vet att jag måste fortsätta kriga för mina barns skull- det är bara de där fallgroparna jag är rädd för- de fallgropar denne vuxna gräver- är rädd för att Tänk Om jag inte orkar Nästa gång att ta mig upp.

Vet att jag inte har något val- det är bara att fortsätta slåss för barnen.
Bara så synd att det ska finnas vuxna som skadar det oskyldigaste som finns- barn.

//JO

morlena 2013-10-06 11:24

Oj oj..nog fick vi också kriga på emellanåt..viktigt är ju att ens barn ser å känner stödet från sin familj..med facit i hand kan jag säga det. Kämpa på..men hu så tungt det kan vara. Tur du har dina odjur..hoppas du gör en bok / lena

Svar från Ellionora 2013-10-10 10:26

Ja det har du helt rätt i, det är bara att fortsätta kämpa.
Om det blir en bok med mina odjur kommer jag basera det på det krig som den vuxna startade mot mig. =)
Är väl så man får lösa det- använda motgångarna till framgång. =)

//JO