M A K T L Ö S.

Något som är totalt onödigt,

så meningslöst,

så hopplöst

är dessa förbannade förkylningar.

Nu har det drabbat de två minsta.

Luftrörskatarr. 

Med astmatisk hosta och nästäppa som påminner om cement.

Och det känns så förbannat hopplöst
för jag kan inte slåss mot det.

Jag kan inte få det att försvinna.

Dygnet runt måste vi kolla andningen. 

Och hela tiden har jag Herr Ågren pickandes på axeln,

"Kollade jag ordentligt?, Skriker dom? Andas dom? "

Åh vad det är frustrerande att inte kunna hjälpa så små,

vet hur jag ska underlätta men jag vill bara ta över skiten så de kan andas bra igen.

SÅ känner jag inför dumma idiotiska bakterie jävlar.

//JO