Tegel, tegel och åter tegel

När man som jag fotograferar mycket arkitektur och gärna går in på detaljer spelar det stor roll vilka fasader man har att brottas med. För mig är det i alla fall så. Jag lägger stor vikt vid textur och känslan av stoff. En fasads yta är helt central för mig och spelar faktiskt många gånger huvudrollen i mina bilder.


Thesis of Bricks

Därför måste jag erkänna att jag har en stark och djupt rotad kärlek till tegel – men då ska det vara handslaget. Maskinslaget tegel är för perfekt och tillrättalagt och lämnar inga spår av den mänskliga handen. Så tegelfasader med handslagna stenar ska det vara, vilket tyvärr verkar bli allt ovanligare. Ärligt talat vet jag inte ens om det hantverket finns kvar nu när allt räknas i kronor och ören. Ett hantverk håller kanske på att försvinna helt, eller så är det bara jag som målar fan på väggen. Jag har i alla fall ännu inte sett någon modern tegelbyggnad uppförd med handslaget tegel. Fast det finns säkert någon någonstans, och det vet säkert någon av er bättre än jag.


Radhus

Nå, om jag ändå ska nörda ner mig rejält i det här med tegel måste jag bara nämna det gula fasadteglet, en sort som var omåttligt populär under 70- och 80-talet.

Det är lätt att känna igen en fasad murad på 70-talet jämfört med en från 80-talet. På 70-talet var det främst handslaget tegel som gällde. Fasaderna blev då lite mer levande och den gula tonen drog åt det grönaktiga, lite murriga hållet, vilket gör att de – åtminstone i mina ögon – ofta upplevs som smutsiga (och då inte i positiv bemärkelse). Och så har vi mexiteglet, som verkligen var i ropet då. Jag tänker inte säga mer än så, men min tystnad borde säga allt om vad jag tycker om den sortens tegel.


Transilluminated

Det gula fasadteglet från 80-talet är lätt att känna igen. Stenarna var nästan alltid maskinslagna och strängpressade, vilket gav de där otvetydigt perfekta och utslätade fasaderna. Livlösa och pissgula, helt enkelt.

För den som undrar tillverkas strängpressat tegel genom att formbar lera pressas fri från luft genom ett rektangulärt munstycke. Lersträngen kapas sedan maskinellt med en tråd till exakta format. Resultatet blir ett mycket tätt, slätt och formfast tegel med skarpa kanter. Metoden används till både fasadtegel och takpannor.


Cactus

Men varför pratar jag så mycket om just gult fasadtegel? Jo, i många av de industriområden där jag rör mig och fotograferar finns ett överflöd av byggnader uppförda under 70- och 80-talet, och därför får jag ofta brottas med gult fasadtegel. Det drar ner nöjet en aning, men å andra sidan vägs det upp av att jag älskar arkitekturen från den tiden. Den strama, trista, fyrkantiga arkitekturen, som säkert hämtade en del inspiration från öst, bidrar verkligen till de stämningslägen jag vill åt i mitt fotograferande.


Faint

Till sist måste jag bara få nämna mitt absoluta favorittegel, nämligen det engelska teglet. Det är en typ av fasadtegel med rustik, handformad och mörkt bränd yta. Murar och fasader i England är vidunderligt vackra. Färgskalan, som drar åt umbra och mörkockra i stället för det svenska rödbruna, ger fasaderna en skön tyngd och ett mörker som alltid är intressant att arbeta med, både fotografiskt och känslomässigt.


At The Corner

Nå, nu till varför jag har babblat hål i huvudet på er om tegel. För drygt en vecka sedan var jag och min älskade Tina på besök i hennes födelsestad Eskilstuna, bland annat för att träffa hennes syster. Vi bodde på Home Hotel Bolinder Munktell, som ligger i den del av Eskilstuna som kallas Munktellstaden – ett gammalt industrilandskap som jag skulle beskriva som en slags miniatyrversion av Norrköpings industrilandskap. Hotellet ligger i de lokaler som tidigare tillhörde BM-Volvo.


Intrusion

Hotellet var trevligt, men kanske en aning opersonligt om du frågar mig. Omgivningarna bjöd däremot verkligen på tegel – ja, rent av "tegelporr" för en skruvad individ som jag – med underbart vackra, gamla men fortfarande högst levande industribyggnader från förr. Visserligen är området gentrifierat och byggnaderna används inte längre för industri, men mycket av den gamla känslan finns fortfarande kvar.


Secrecy

Det mesta av den industriella skitigheten har visserligen sopats bort, men jag kände ändå att jag kunde hitta ett sätt att komma åt en känsla, vilket är det allra viktigaste. Och så fick jag förstås verkligen gotta mig i tegel. Om jag har rätt eller fel i det där med känslan får ni avgöra. Bilderna i det här inlägget är i alla fall från Munktellstaden.

Så håll till godo.


Night Passage


Splash


Turn Around


Line


Domino Theory


Defibrillate


Code Breaker

Sven Blomquist 2026-07-12 17:34

Tack för ditt intressanta inlägg! Det skulle kunna vara skeivet av mig! Jag är mycket intresserad av tegel och murverk av tegel. Tänkte själv dokumentera tegelnämurar i Göteborg, men det har inte blivit av, än.
Min far var murare och fixk sin första kontakt med tegel som hantlangare på etr tegelbruk i Skåne, som ung tonåring.
Handslaget tegel är vackerr och dina bilder är fina och väcker minnen, mina 84 år till trots. Tack.

Lena Holm 2026-07-12 20:36

Ditt inlägg får mej att se på tegel på ett helt annat sätt. Det är både en ögonöppnare om själva byggmaterialet, men också hur estetiskt tilltalande det kan vara i dina välkomponerade kompositioner. Det här är en typ av blogginlägg som jag verkligen uppskattar och såväl bild som text ger mej mer inspiration och insikt än få andra bloggare här har gjort hittills.
Hälsningar Lena