Landskrona konsthall - en brutalistisk pärla
En "brutalistisk pärla” kan låta som en självmotsägelse - kan verkligen en byggnadsstil som förknippas med rå betong och massiva former vara en pärla?
Brutalismen, som har fått sitt namn från det franska béton brut (rå betong), hade sin storhetstid under byggnadsboomen under 1960- och 70-talen. Typiska drag är obehandlade ytor, massiva och ofta nyskapande former och synliga strukturer utan utsmyckning. Allt var inte betong utan tegel och glas kom också till användning.
Bakom brutalismen fanns sociala och estetiska ideal, men med tiden har kritik mot enformighet, dysterhet och brutala uttryck (i betydelsen hårdhet och människofientlighet) vuxit i styrka. Samtidigt har många brutalistiska byggnader uppnått ikonisk status, även i Sverige. Ett typiskt exempel är Sigurd Lewerentz´ Blomsterkiosk i betong på Östra kyrkogården i Malmö, som lockar till sig arkitekturintresserade från hela världen, samtidigt som den brukar hamna högt på lokala listor över fulaste byggnader.
Landskrona konsthall ritades av arkitekterna Sten Samuelsson och Fritz Jaenecke och invigdes 1963 till Landskronas 550-årsjubileum. Den ligger inbäddad bland höga, massiva träd i Slottsparken bredvid Landskrona citadell och är svår att upptäcka sommartid när man närmar sig parken. Den rektangulära byggnaden består av två massiva skivor som utgör tak och golv. Bottenplattan svävar över marken på plintar, vilket ger en känsla av lätthet, samtidigt som stora fönsterväggar gör att man ser igenom hela byggnaden. Inne i konsthallen finns ett inglasat atrium i form av en mindre rektangel som är öppen mot himlen och som innehåller en japansk trädgård. Runt konsthallen finns en skulpturträdgård, som kompletterar utställningarna på insidan.
Man kan därför påstå att den sofistikerade arkitekturen hos Landskrona konsthall har ”av-brutaliserat” den brutalistiska stilen med den svävande och genomsynliga konstruktionen och placeringen djupt inne i parken. Dessutom samspelar det inbyggda atriets grönska med växligheten på utsidan. Det samlade intrycket blir att byggnaden känns gränslös utan skarp åtskillnad mellan inne och ute. Att gå omkring i konsthallen blir lätt en meditativ upplevelse, oavsett vilken utställning som pågår.
Som en extra attraktion finns i konsthallens norra hörn en liten restaurang, som från början var en ”Sherrybar”. Dess inredning är intakt sedan 1963, vilket gör den till en utsökt tidskapsel.
Bakom Ulla Viottis tegelfåtölj skymtar konsthallen mellan träden.
Del av långsidan mot sydost.
Här syns de brutalistiska dragen tydligt.
Interiören sedd från entrén med atriet i mitten. Skulpturer av Petra Gipp.
Atriet med den japanska trädgården som är ritad av trädgårdsarkitekt Ulla Molin.
Utblick mot parken genom den sydöstra långsidan.
Inblick från parken genom den sydöstra långsidan.
Den f.d. Sherrybaren, numera restaurang och vinbar.









Hälsningar, Bjarne
Hälsningar Sven
Tack så mycket för din kommentar!
Hälsningar Sven
Hälsningar Lena
Det är en av fördelarna med bloggandet att vi kan få (och ge)
tips om saker som vi inte kände till tidigare! Roligt att du uppskattar min redogörelse för den fina byggnaden. Bardelen är ett litet 60-talssmycke som inbjuder till att bara sitta ner och njuta av den vackra färgskalan och de fina formerna. Antagligen är där gott att äta och dricka också...
Hälsningar Sven
Det är roligt att du tycker att mina bilder gör den fina konsthallen rättvisa. Jag har också funderat över vad som kan räknas till "brutalism", och det finns uppenbarligen olika varianter som är mer eller mindre uttalat "brutala". Ett exempel är "tegelbrutalism" som i St Petri kyrka i Klippan, som är modern men knappast brutal i sitt formspråk (Helgeandskyrkan utanför Lund är ett annan exempel). I översiktstexter om brutalism brukar konsthallen i Landskrona räknas som brutalistisk även om den är ovanligt ljus och lätt i sin stil.
Hälsningar Sven
Hälsningar Sven.
Hälsar
Eva
Hälsningar Sven
Föralldel är det en hel del "beton brut", men mer japaninspirerad förfining än brutalism tycker jag!
(Lärde känna Sten Samuelson i samband med bygget av terrasshusen vid Snäck i Visby. Vi jobbade ihop, han som projektör, jag som byggbyråkrat. En fascinerande och sammansatt personlighet. Lyssnande, kompetent, kreativ, men också estradör som sökte uppmärksamhet och bekräftelse. Tacksam att få ha träffat honom och ha honom som gästa hemma i köket.)
Spännande att höra att du lärde känna Sten Samuelsson som person! Jag stötte själv på hans namn första gången genom Helgeandskyrkan utanför Lund, som jag upplever som en fascinerande byggnad med många fina och genomtänkta detaljer, inte minst användningen av ljuset. Nu har jag upptäckt Landskrona konsthall, som också är en stor upplevelse. Båda räknas som brutalistiska, men det är som du säger en förfinad (eller kanske "humanistisk") brutalism som det handlar om.
Det ligger nära till hands att reflektera över upphovsmannen till sådana sofistikerade verk och du ger några nycklar till vem han var. Tack för det!
Hälsningar Sven
Samuelson och Larsson tog ut svängarna åt motsatt håll mot konsthallen. En massiv tegelkyrka med två (2) fönster och en taklanterning invändigt täck med bladguld.
Tack Lena för din kommentar!
Hälsningar Sven