Landskrona konsthall - en brutalistisk pärla
En "brutalistisk pärla” kan låta som en självmotsägelse - kan verkligen en byggnadsstil som förknippas med rå betong och massiva former vara en pärla?
Brutalismen, som har fått sitt namn från det franska béton brut (rå betong), hade sin storhetstid under byggnadsboomen under 1960- och 70-talen. Typiska drag är obehandlade ytor, massiva och ofta nyskapande former och synliga strukturer utan utsmyckning. Allt var inte betong utan tegel och glas kom också till användning.
Bakom brutalismen fanns sociala och estetiska ideal, men med tiden har kritik mot enformighet, dysterhet och brutala uttryck (i betydelsen hårdhet och människofientlighet) vuxit i styrka. Samtidigt har många brutalistiska byggnader uppnått ikonisk status, även i Sverige. Ett typiskt exempel är Sigurd Lewerentz´ Blomsterkiosk i betong på Östra kyrkogården i Malmö, som lockar till sig arkitekturintresserade från hela världen, samtidigt som den brukar hamna högt på lokala listor över fulaste byggnader.
Landskrona konsthall ritades av arkitekterna Sten Samuelsson och Fritz Jaenecke och invigdes 1963 till Landskronas 550-årsjubileum. Den ligger inbäddad bland höga, massiva träd i Slottsparken bredvid Landskrona citadell och är svår att upptäcka sommartid när man närmar sig parken. Den rektangulära byggnaden består av två massiva skivor som utgör tak och golv. Bottenplattan svävar över marken på plintar, vilket ger en känsla av lätthet, samtidigt som stora fönsterväggar gör att man ser igenom hela byggnaden. Inne i konsthallen finns ett inglasat atrium i form av en mindre rektangel som är öppen mot himlen och som innehåller en japansk trädgård. Runt konsthallen finns en skulpturträdgård, som kompletterar utställningarna på insidan.
Man kan därför påstå att den sofistikerade arkitekturen hos Landskrona konsthall har ”av-brutaliserat” den brutalistiska stilen med den svävande och genomsynliga konstruktionen och placeringen djupt inne i parken. Dessutom samspelar det inbyggda atriets grönska med växligheten på utsidan. Det samlade intrycket blir att byggnaden känns gränslös utan skarp åtskillnad mellan inne och ute. Att gå omkring i konsthallen blir lätt en meditativ upplevelse, oavsett vilken utställning som pågår.
Som en extra attraktion finns i konsthallens norra hörn en liten restaurang, som från början var en ”Sherrybar”. Dess inredning är intakt sedan 1963, vilket gör den till en utsökt tidskapsel.
Bakom Ulla Viottis tegelfåtölj skymtar konsthallen mellan träden.
Del av långsidan mot sydost.
Här syns de brutalistiska dragen tydligt.
Interiören sedd från entrén med atriet i mitten. Skulpturer av Petra Gipp.
Atriet med den japanska trädgården som är ritad av trädgårdsarkitekt Ulla Molin.
Utblick mot parken genom den sydöstra långsidan.
Inblick från parken genom den sydöstra långsidan.
Den f.d. Sherrybaren, numera restaurang och vinbar.









Hälsningar, Bjarne
Tack för din kommentar, Bjarne! Roligt att du uppskattar min redogörelse för Landskrona konsthall. För mig är den ett exempel på arkitektur när den är som bäst med sin känsla av lätthet och sitt samspel med omgivningen. På plats ser man tydligt att arkitekterna varit mycket noga med linjer och vinklar, så det gläder mig extra att du tycker det har kommit fram i några av bilderna.
Hälsningar Sven
Nej, konsthallen är inte något exempel på den mest "brutala" formen av brutalistisk arkitektur, typ den gamla arkitekturskolan i Stockholm eller Lewerentz´ Blomsterkiosk i Malmö. Men med sina två stora betongplattor och med synliga pelare och balkar av betong brukar den räknas dit. Det är arkitekternas bedrift att med så "råa" material skapa någonting så lätt och ljust.
Tack så mycket för din kommentar!
Hälsningar Sven
Hälsningar Lena
Tack för din kommentar Lena,
Det är en av fördelarna med bloggandet att vi kan få (och ge)
tips om saker som vi inte kände till tidigare! Roligt att du uppskattar min redogörelse för den fina byggnaden. Bardelen är ett litet 60-talssmycke som inbjuder till att bara sitta ner och njuta av den vackra färgskalan och de fina formerna. Antagligen är där gott att äta och dricka också...
Hälsningar Sven
Tack för din resonerade kommentar, Wolfgang,
Det är roligt att du tycker att mina bilder gör den fina konsthallen rättvisa. Jag har också funderat över vad som kan räknas till "brutalism", och det finns uppenbarligen olika varianter som är mer eller mindre uttalat "brutala". Ett exempel är "tegelbrutalism" som i St Petri kyrka i Klippan, som är modern men knappast brutal i sitt formspråk (Helgeandskyrkan utanför Lund är ett annan exempel). I översiktstexter om brutalism brukar konsthallen i Landskrona räknas som brutalistisk även om den är ovanligt ljus och lätt i sin stil.
Hälsningar Sven
Tack Morgan för din uppskattande kommentar! Det är är ju ett annat slags motiv än vad du brukar fotografera, så det är extra roligt att du tycker att mitt inlägg var intressant.
Hälsningar Sven.
Hälsar
Eva
Tack Eva för din kommentar! Roligt att du tyckte att det var intressant att läsa om brutalism. Som jag svarade till Lena är ju en poäng med bloggandet att man för höra talas om sådant man inte kände till (om en vecka skall jag på storksläpp för första gången efter tips av Lena!)
Hälsningar Sven
Föralldel är det en hel del "beton brut", men mer japaninspirerad förfining än brutalism tycker jag!
(Lärde känna Sten Samuelson i samband med bygget av terrasshusen vid Snäck i Visby. Vi jobbade ihop, han som projektör, jag som byggbyråkrat. En fascinerande och sammansatt personlighet. Lyssnande, kompetent, kreativ, men också estradör som sökte uppmärksamhet och bekräftelse. Tacksam att få ha träffat honom och ha honom som gästa hemma i köket.)
Tack Måns för din uppskattande och intressanta kommentar,
Spännande att höra att du lärde känna Sten Samuelsson som person! Jag stötte själv på hans namn första gången genom Helgeandskyrkan utanför Lund, som jag upplever som en fascinerande byggnad med många fina och genomtänkta detaljer, inte minst användningen av ljuset. Nu har jag upptäckt Landskrona konsthall, som också är en stor upplevelse. Båda räknas som brutalistiska, men det är som du säger en förfinad (eller kanske "humanistisk") brutalism som det handlar om.
Det ligger nära till hands att reflektera över upphovsmannen till sådana sofistikerade verk och du ger några nycklar till vem han var. Tack för det!
Hälsningar Sven
Kollade på Helgeandskyrkan (än så länge bara på nätet). Den byggdes i en period då just kyrkobyggnader blev kreativa arkitekters frizon. Bostäder reglerades av låneregler som inte gav det utrymmet och reglerna kring igångsättningstillstånd ströp mycket annat.
Samuelson och Larsson tog ut svängarna åt motsatt håll mot konsthallen. En massiv tegelkyrka med två (2) fönster och en taklanterning invändigt täck med bladguld.
Konsthallen är i sig ett konstverk med sin lätthet och sin inplacering i parken, och om mina bilder kan förmedla det intrycket så kan jag känna mig nöjd.
Tack Lena för din kommentar!
Hälsningar Sven