Den privata fästningen i Söderto
Intill den lilla orten Söderto, en dryg halvmil söder om Hörby, ligger ruinen av vad som kallas Söderto fästning. Egentligen handlar det mer om ett slags bunker eller värn än om en försvarsanläggning. Byggherre var den lokale lantbruksarbetaren Karl-Göran Persson, som hade tagit så starkt intryck av broschyren Om kriget kommer att han förväntade sig ett sovjetiskt anfall mot Skåne. Detta var under det kalla krigets årtionden, och han ville med sin fästning skapa ett skydd för sig själv, grannarna runtomkring och, inte minst, den svenske kungen. Han utgick från sin ärvda skånelänga och byggde vidare på den.
Han hade ingen bil utan cyklade fram och tillbaka till Hörby för att inhandla säckar av cement som var det huvudsakliga byggmaterialet. Som armering använde han olika metallföremål som han tiggde ihop, som sänggavlar, kaffepannor, stänkskärmar från cyklar - och järnvägsräls. Bygget pågick under hela hans livstid, fram till 1975 då han dog 81 år gammal, och han gjorde allt arbete själv. Den tjockaste väggen vetter mot öster, som var det väderstreck från vilket fienden förväntades komma.
Efter Karl-Göran Perssons död har byggnaden förfallit och och det ursprungliga boningshuset är borta. Av fästningen återstår en ruin, där det nu finns stor rasrisk.
Under sin livstid betraktades Karl-Göran Persson som lite eljest men verkar ha varit fullt accepterad på bygden. Så här långt efteråt kan man tycka att hela projektet var vansinnigt och att han var besatt av en fix, men helt orealistisk idé. Idag vet vi att det inte blev något tredje världskrig under 1900-talet. Istället lever vi själva i en tid som verkar minst lika farlig som årtiondena fram till 1990, och Söderto fästning väcker frågor hur vi i vår tid hanterar vår egen rädsla och osäkerhet. I den mån vi gör det.
Om kriget kommer gavs ut i en sista upplaga 1991. Publiceringen återupptogs 2018...
Jag fick höra talas om Söderto fästning i samband med att filmen Värn om Karl-Göran Perssons projekt visades i vintras. Samtidigt pågick en gripande utställning på Moderna Museet i Malmö, där det ingick en replika av ruinen. Den hade använts vid filminspelningen och förvandlades nu till en uttrycksfull konstinstallation. Det gjorde mig nyfiken på hur ruinen och dess omgivning ser ut i verkligheten.
En smal grusväg leder förbi Söderto fästning. Tätt inpå ruinen är marken uppodlad, vilket gör det svårt att få överblick när man kommer nära.
Från grusvägen leder en gräsbevuxen stig på något hundratal meter fram till ruinen.
Här låg den ursprungliga skånelängan som var Karl-Göran Perssons föräldrahem. Nu återstår bara några cementpelare.
I en av cementpelarna ser man armering i form av stänkskärmar från cyklar. Upptill ses en smal stålbalk som utgör armering i vertikal riktning.
Cykelskärmarna i närbild. Deras nytta som armering måste ha varit begränsad.
På baksidan av huset sticker 12 bitar av järnvägsräls ut. De utgör underlag för golvet i övervåningen.
Del av interiören genom en fönsteröppning. Jag vågade inte gå in på grund av rasrisken.
Del av den förstärkta väggen mot öster.
Jag hade inte så stora förväntningar inför mitt besök utan trodde att det mest skulle handla om en stor cementhög ute på landsbygden. Men det ensliga läget på slätten och all den detaljomsorg som man ser att Karl-Göran Persson ägnat sitt livsverk gjorde mig starkt berörd. Även om hela projektet var verklighetsfrämmande, och den egenhändiga byggtekniken bristfällig, var visionen klar och viljan god att rädda bygdens människor.
Runebergs ord om Lotta Svärd, att "något tålde hon att skrattas åt, men mera hedras ändå" kunde precis lika gärna ha skrivits om Karl-Göran Persson och hans fästning.












Runebergcitatet pendlar in hela saken - otroligt!
Tack Peter för din uppskattande kommentar! Det finns ju, som du vet, runt omkring oss platser som kan vara ganska obemärkta men som ändå bär på fascinerande historier. Historien om Söderto fästning är inte bara en udda berättelse utan har en tydlig bäring på vår egen situation.
Citatet från Runeberg har jag med mig ända sedan skoltiden, men det har inte kommit till användning förrän nu.
Hälsningar Sven
Jag har också hört talas om filmen Värn och fascinerades av berättelsen om Karl-Göran Persson. Roligt att kunna ta del av den verkliga bakgrunden till filmen genom ditt välgjorda inlägg.
/F
Tack Fredrik, roligt att höra att mitt inlägg kunde komplettera din bild av Karl-Göran Persson och hans livsverk. Jag missade själv filmen i vintras men skall se den när den kommer på streaming i augusti (på TriArtPlay).
Hälsningar Sven
Hälsningar Bjarne
Tack Bjarne för din detaljerade kommentar! Det är förstås extra roligt att kunna berätta om Söderto fästning för någon som härstammar från Hörby 😉
Kul att du gillar bilderna. Den odlade åkermarken går tätt inpå ruinen och det var inte helt lätt att komma åt med kameran. Till bild nummer 6 fick jag använda mitt 15 mm objektiv med shiftfunktion för att få med hela byggnaden. Även om jag uppskattar din impuls att jämföra med Brahehus, håller jag med om att Södeto fästning inte riktigt når upp till den nivån. Men som utflyktsmål mitt ute på den skånska slätten duger den utmärkt.
Citatet på slutet har jag med mig sedan skoltiden och det kom väl till pass nu.
Hälsningar Sven
Han påminner lite om vår granne på landet. Han hade skog och byggde väg till sina avverkningar och nyplanteringar, och använde skrot som underlag – jag minns att det låg gamla sjukhussängar där vid ett tillfälle. Han var inte särskilt eljest, förutom när han lyckades borra hål i bensintanken medan han skulle montera dragkrok på bilen. Men han berättade många intressanta historier om bygden förr i tiden, och hade samma sorts uppfinningsrikedom som Karl‑Göran Persson – en vilja att bygga något bestående, på sitt eget sätt.
Tack Margareta för din kommentar! Det är ju intressant med människor med starka visioner och vilja att göra gott, även om där kan finnas inslag av besatthet och bristande förankring i verkligheten. Samtidigt har jag intrycket att såväl filmen som utställningen om Söderto fästning hade som budskap att få oss att reflektera över vår egen tid och hur vi förhåller oss till den. Och då blir kanske gränsen mellan vad som är verklighetsförankrat och inte mindre tydlig (för att inte tala om vad som är sant och osant).
Hälsningar Sven
Tack Morgan för din kommentar! Ja, bakgrunden är ju mycket speciell, men mitt starkaste intryck av besöket är den känsla av respekt som jag fick för Karl-Göran Persson och hans projekt när jag stod där på plats. Roligt att du tycker att det är intressant.
Hälsningar Sven
Tack Wolfgang för din positiva kommentar och jag blir glad att höra att du gillar mitt inlägg. Jag vet att Robert och Ulf har varit där, men jag kände inte till att ni har pratat ofta om Söderto på FFiM. För mig var det nytt fram till i vintras då filmen och utställningen kom. Jag missade filmen (skall se den i höst på streaming) men utställningen och besöket gjorde starkt intryck.
Hälsningar Sven
/Carina
Tack själv, Carina för din kommentar! Du bor väl inte så långt från Söderto, så jag förstår att du har varit där på besök.
Jag blev också berörd, trots (eller kanske tack vare) besattheten och "galenskapen". Det är ju svårt för oss att veta hur Karl-Göran Persson mådde egentligen, men min gissning är att han kunde finna mening i sitt liv genom projektet och dess goda syfte. Jag skall se filmen "Värn" i höst och det blir intressant att se hur han gestaltas där (av en duktig fransk skådespelare).
Hälsningar Sven