Dialog om dom
Det här inlägget är ett försök att skapa en dialog mellan Wolfgangs bilder från Lunds domkyrka och mina egna från samma plats. Jag var där för ett år sedan med min kamera, men bilderna blev liggande på grund av att blandningen av ljuskällor i kyrkan gjorde det svårt att uppnå en godtagbar vitbalans. När jag häromdagen såg Wolfgangs stämningsfulla svartvita bilder med sepiatoning, som gav ett mjukt och romantiskt uttryck, blev jag inspirerad att se vad som kunde åstadkommas med mina gamla bilder.
Jag siktade på en mer kontrastrik och ”råare” version, som i mina ögon kunde passa till den stränga romanska katedralen. Två fotografer inför samma motiv brukar se och uttrycka olika aspekter, och mitt försök till dialog syftar till att undersöka vilka uttryck, och i förlängningen vilka känslor, som våra respektive angreppssätt förmedlar.
Bilderna ses bäst förstorade mot svart bakgrund.







Själv är jag mest åt Svens håll. Jag strävar ofta efter att mina svartvita bilder uppvisar en tydlig svärta. Jag vill undvika att det lägger sig ett grått dis över bilden – att det alltså blir gråvitt, som alltid är en risk som lurar när man har en mycket fullödig tonskala. Jag förlorar då ofta lite i valör men vinner i struktur och dimensionalitet.
När motivet är sådant att jag verkligen behöver en mycket fingraderad tonskala, så varmtonar jag gärna tydligt – och undviker därmed grådiset.
Herrarna har varit inspirerande. Får nu se när jag kommer mig iväg till Lund?