En mordrapport från 1100-talet

I den lilla 1100-talskyrkan i Lyngsjö strax söder om Kristianstad finns en av Sveriges märkligaste dopfuntar. Medeltida funtar brukar visa typiska motiv från Jesu liv, men den i Lyngsjö utmärker sig genom att också rapportera om ett samtida mord som begicks bara några årtionden innan funten skapades.

Mordet i fråga gäller den brutala avrättningen av den engelske ärkebiskopen Thomas Becket i katedralen i Canterbury den 29 december 1170. Illdådet hade sin bakgrund i konflikten mellan andlig och världslig makt under 1100-talet. Thomas Becket hade tidigare tjänstgjort som effektiv och lojal lordkansler hos kung Henrik II. När han 1162 utsågs till ärkebiskop av kungen, bytte han oväntat sida och började agera kraftfullt i kyrkans intresse mot den världsliga makten. Kungen blev alltmer frustrerad, och när han antydde till några riddare att han gärna skulle se Thomas avlägsnad, fattade de vinken och begav sig till Canterbury, där de högg ner biskopen framför katedralens altare.

Thomas Beckets martyrdöd väckte en enorm uppståndelse hos samtiden. Den katolska kyrkan utnyttjade det politiska propagandavärdet och helgonförklarade honom redan efter tre år. Thomas Becket blev ett mycket populärt helgon och Canterbury utvecklades till en av de mest betydelsefulla vallfartsorterna under medeltiden. Biskopsmordet har fortsatt att skapa genklang in i modern tid hos författare som T S Eliot och Jean Anouilh.

När jag besökte Lyngsjö för drygt 10 år sedan fascinerades jag av dopfunten och dess mordberättelse men kunde inte förstå hur den kunde hamna i lilla Lyngsjö av alla ställen, och så kort tid efter mordet.

När jag nu gör ett nytt besök och läser på om Thomas Becket, inser jag att Lyngsjö kyrka ändå inte är helt unik. Redan under decennierna efter mordet satte händelsen spår i kyrkor runt hela Europa, inklusive i Skandinavien. I Nora kyrka i Ångermanland finns en dopfunt från 1200-talet som också anses visa mordet och i Trönö kyrka i Hälsingland finns ett relikskrin från ca. år 1200 med samma motiv. När den lilla kyrkan i Gumlösa, 35 km norr om Lyngsjö, invigdes 1192, fick den reliker från Thomas Becket. Även Uppsala domkyrka var ägare till sådana reliker. 

Så landsortskyrkan i Lyngsjö kanske inte var inte så liten och isolerad, trots allt. Istället verkar den ha ingått i ett mäktigt kyrkligt nätverk som kunde sprida information, och etablera ny helgonkult, på ett mycket mer effektivt sätt än vad man föreställer sig idag.

Kyrkan i Lyngsjö kan nästan ge ett modernt intryck med sina raka linjer och rena ytor.

Dopfunten står framme vid koret mittemot predikstolen. Det är i den övre delen som de religiösa motiven finns. I den undre delen, som symboliserar den odöpta tillvaron, härskar monster och vilddjur.

Berättelsen om mordet på ärkebiskopen fungerar som en nutida serieteckning med en sekvens av tre bildpar som man läser från vänster till höger.
I det första bildparet sitter kung Henrik (REX: HRICVS) på sin tron och ger order till en riddare att eliminera ärkebiskopen.

I det andra bildparet skyndar två riddare i brynjor med dragna svärd mot katedralen i Canterbury.

Det sista bildparet visar hur Thomas Becket mördas med svärdshugg mot huvudet. Gestalten till höger med ett kors i handen har tolkats som Becket som helgon, alternativt som en munk som var närvarande och som har vittnat om mordet.
Det är intressant med resterna av färger, rött, grönt och blått, som antyder att dopfunten var bemålad när den skapades.

En grotesk människoliknande figur på den undre delen av dopfunten. Han gör en ful grimas som verkar ha levt kvar genom århundraden...

syntax 2026-06-16 22:16

Intressant!
Jag kände till mordet, men inte historien om de vitt sprida dopfunterna. Som du konstaterar, så var den kyrkliga organisationen mer spridd och bättre fungerande än man ofta föreställer sig. På den tiden var ju kyrka lika mycket politik. Det gällde att hålla ett grepp om samhällslivet.
Den här groteska figuren är mycket intressant. Inget finns av slump på en sådan dopfunt, men betydelsen kanske har gått förlorad för alltid. Ett tråkigt inslag i ämnet historia, är att vi ofta varken vet eller kan ta reda på. Vi kan ju inte dra dom döda ur garvarna för att fråga hur det var.

Svar från sveka 2026-06-17 20:10

Tack Peter, roligt att du finner berättelsen om Tomas Beckets martyrdöd intressant. För mig var det lite av en överraskning att nyheten om mordet spred sig så snabbt till så små och avlägsna orter som den gjorde. Jag kände till kyrkans anspråk på makt men visste inte om hur effektiv dess spridning av information (eller propaganda) kunde vara.
Som jag har förstått det skulle de groteska figurerna påminna om den farliga tillvaro som de ännu inte döpta var utlämnade till. Ytterligare ett stycke "information" som spreds av kyrkan.
Hälsningar Sven

mombasa 2026-06-16 22:50

Intressant bildreportage som får mig att tänka på filmatiseringen av Beckets liv med Richard Burton i huvudrollen, Jag såg den 1965, premiär 1964 och måste i sanningens namn säga att jag förstod inte så jättemycket.
Det är fascinerande med medeltidens bildspråk som oftast är mycket tydligt, expressivt är en underdrift.
/Gunnar S

Svar från sveka 2026-06-17 20:27

Tack Gunnar. Filmen "Becket" med Richard Burton (och Peter 0´Toole) var baserad på Jean Anouilhs drama från 1959. Det har kritiserats för att innehålla ett antal historiska felaktigheter som fick följa med i filmatiseringen (https://www.theguardian.com/film/2009/jan/01/reel-history-becket).
Jag håller med om medeltidens bildspråk på dopfuntar såväl som i kyrkor. Det behövdes nog ett kraftfullt bildspråk för att utbilda och övertyga allmänheten, som inte var läskunnig. För oss så här långt efteråt blir det intressanta bilder.
Hälsningar Sven

Måns H 2026-06-16 23:56

Märkvärdigt! Och fint fotograferat och berättat!

Jag kollade på engelska Wikipedia. "Several contemporary accounts of what happened next exist; of particular note is that of Grim, who was wounded in the attack. This is part of his account:

...the impious knight... suddenly set upon him and [shaved] off the summit of his crown which the sacred chrism consecrated to God... Then, with another blow received on the head, he remained firm. But with the third the stricken martyr bent his knees and elbows, offering himself as a living sacrifice, saying in a low voice, "For the name of Jesus and the protection of the church, I am ready to embrace death." But the third knight inflicted a grave wound on the fallen one; with this blow... his crown, which was large, separated from his head so that the blood turned white from the brain yet no less did the brain turn red from the blood; it purpled the appearance of the church... The fifth – not a knight but a cleric who had entered with the knights... placed his foot on the neck of the holy priest and precious martyr and (it is horrible to say) scattered the brains with the blood across the floor, exclaiming to the rest, "We can leave this place, knights, he will not get up again."

Det kan mycket väl vara Grim som avbildas på funten.

Svar från sveka 2026-06-17 22:12

Tack Måns för din uppskattande kommentar. Jag har också läst Grims vittnesmål, som ju är förfärligt i sin detaljrikedom och realism. Enligt min helt ovetenskapliga teori är det troligen Grim som avbildas på funten och inte Sankt Thomas efter sin död, och skälet är att mannen med korsstaven är utan skägg medan den fallne Thomas har ett tydligt sådant. Ett skäl att inkludera ett känt vittne i bilden skulle kunna vara att förstärka känslan av autenticitet, att detta faktiskt har inträffat.
En intressant detalj är att det i vissa andra framställningar av mordet i katedralen används en liknande ikonografi med riddarna till vänster, Becket i mitten och Grim (?) med sitt kors till höger (https://sv.wikipedia.org/wiki/Thomas_Becket#/media/Fil:Thomas_Becket_Murder.JPG). Bildhuggaren i Lyngsjö kunde alltså utgå från ett slags mall för hur mordet skulle gestaltas. Ännu ett exempel på hur kyrkan kontrollerade sin information...
Hälsningar Sven

Måns H 2026-06-17 22:45

Jag såg en film om sir Thomas More nyligen. Han hade en liknande relation med sin kung Henrik VIII. Thomas More blev inte direkt mördad utan avrättad, i en form av justitiemord. Han dog 1529. Han blev senare helgonförklarad av påven.

Budskapet i dopfunten ger ett samband. Thomas More kände säkert i allra högsta grad till Thomas Becket och hans martyrdöd 360 år tidigare. More agerade likadant, sa till bödeln var inte rädd, du skickar mig till Gud.

Svar från sveka 2026-06-18 20:09

Du har helt rätt. Det finns åtminstone två andra exempel på ämbetsmän som tjänade som lordkansler och till slut blev avrättade. Henrik VIII var skyldig till båda, Thomas More som du nämner, och Thomas Cromwell som Hillary Mantel har skrivit om och vars öde har filmatiserats i en storslagen TV-serie. Att vistas i maktens närhet har alltid varit vanskligt.

Wolfgang Gerlach 2026-06-16 23:58

Vi har pratat om den där dopfunten i Lyngsjö tidigare och här visar Du bra bilder med mycket tydliga relief. Speciellt första bilden av dopfunten har mycket vackert ljus. Kung Henrik II indirekta order har blivit bevingad i politiska diskussioner i USA: "Will no one rid me of this troublesome priest?"
Hälsningar Wolfgang

Svar från sveka 2026-06-17 22:24

Tack Wolfgang! Roligt att du gillar bilderna som är tagna i befintligt ljus. En viss bildbehandling har också behövts...
Kung Henriks order eller starka önskan har nog uttalats av många härskare genom tiderna, gissningsvis av Vladimir Putin om sina fiender, som Aleksej Navalnyj och Jevgenij Prigozjin.
Hälsningar Sven

Margareta Cortés 2026-06-17 10:17

Vilken fascinerande berättelse, Sven – och så fint skildrat. Det slår mig att dopfunten i Lyngsjö nästan fungerar som en medeltida blogg, där man i bildform delade både nyheter och dramatik med församlingen. Mordet på Thomas Becket var ju verkligen breaking news på sin tid, och här har det hamnat mitt på en dopfunt, där små barn skulle välkomnas in i kyrkan. Man undrar vad tanken var – pedagogik, propaganda eller bara ett sätt att visa att även den lilla kyrkan i Lyngsjö hade koll på världshändelserna.
Att motivet dessutom dyker upp i flera kyrkor runt om i Europa och även i Sverige – som i Nora och Trönö – visar ju hur effektivt det kyrkliga nätverket faktiskt var på att sprida berättelser och helgonkult, långt innan någon kunde drömma om tryckpressar eller internet.
Och så den där groteska figuren på undersidan… den ser verkligen ut att ha överlevt århundradena med sin grimas intakt. Något att skrämma de små dopbarnen med.
En riktigt intressant och tankeväckande bloggpost.

Svar från sveka 2026-06-18 15:34

Tack Margareta för dina uppskattande ord om mitt blogginlägg. Din association med bilderna på dopfunten i Lyngsjö med en slags tidig "blogg" tycker jag är mycket tankeväckande. Det är ju svårt att värdera nyhetsvärdet i händelser så långt tillbaka i tiden, men mordet på Becket verkar ha varit en händelse i särklass. Att nyheten spreds så snabbt utan effektiva informationsmedier, som tryckpressar, är också anmärkningsvärt, som du säger. Sedan är det ju intressant, tycker jag, hur många hemligheter som döljs i våra medeltida lantortskyrkor. Historien är både närvarande och levande. Tack för din resonerande kommentar!
Hälsningar Sven

TheInvisibleJackal 2026-06-17 14:45

Intressant reportage och därtill bilder.
Känner till Thomas Becket genom Canterbury Tales av Chaucer.

Hälsningar Jörgen

Svar från sveka 2026-06-18 15:41

Tack Jörgen, roligt att du gillar reportaget. Canterbury Tales är ett annat exempel på att kulten av det nya helgonet var en påtaglig del av verkligheten under medeltiden, dessutom ett ovanligt kul exempel.
Hälsningar Sven

Lena Holm 2026-06-17 20:25

Onekligen intressant hur historien finns på dopfunterna. Jag känner igen händelsen när jag läser din blogg men jag vet inte när jag hört talas om det, kan vara från skoltiden för det känns som vaga minnen. Jag har inte sett filmen :-)
Hälsningar Lena

Svar från sveka 2026-06-18 20:21

Tack Lena, kul att du tycker att historien är intressant, även om jag inser att frågor som dessa kanske inte tillhör dina mest högprioriterade. Som Måns påpekar i sina kommentarer finns det flera exempel på högt uppsatta ämbetsmän i den engelska historien som kommit på kant med sina kungliga uppdragsgivare och fått betala med sina liv. Det kanske medför att det i det allmänna medvetandet ingår att det kan vara riskabelt att tjänstgöra i maktens inte kretsar. Kanske har du sett TV-serien "Wolf Hall" om Thomas Cromwell, vars öde på sätt och vis påminner om Thomas Becket.
Filmen om Becket har jag inte heller sett...
Hälsningar Sven

Vibybo 2026-06-18 15:01

Munkväsendet har alltid rest, läst och lärt, goda kontakter kort sagt, men exakt vilka människor som ordnade med dopfunten får vi aldrig veta. Det var ju just efter kyrkans delning så klostren hade nog goda kontakter alla. Däremot är det ett tidlöst fenomen att den som utmanar makten tar stora risker.

Svar från sveka 2026-06-18 20:36

Det stämmer att munkordnarna var duktiga på ett etablera långväga kontakter. Ett samtida exempel är Alvastra kloster som grundades 1143 direkt från moderklostret i Clairvaux, vilket jag tycker är imponerande. Möjligen underskattar vi idag de kontaktvägar som fanns på 1100-talet och hur snabbt information kunde spridas.
Angående vem som beställde dopfunten i Lyngsjö finns det olika teorier, den danske ärkebiskopen Eskil som var vän med Thomas Becket, den danska drottning Gertrud, vars morfar var kung Henrik II (och för vilken hon ville göra bot) eller någon lokal storman som ville stöda kyrkan.
Tack så mycket för din kommentar.
Hälsningar Sven

Carina H. Jacobsson ☮ 2026-06-18 21:10

Tänk vad man får lära sig saker på internet Sven, tack för den intressanta berättelsen och de verkligen talande bilderna...kul att du tagit närbilder på dem.
Jag önskar dig en fin midsommar med nära och kära.
/Carina