Stridsmaskin besöker Malmö

Under den sista veckan i februari ligger det franska hangarfartyget Charles de Gaulle förtöjt i Malmö. Det är enormt med sina 261 m och utgör en flytande flygbas med cirka 30 flygplan ombord. Det är det enda atomdrivna hangarfartyget utanför den amerikanska marinen. Anledningen till besöket är att det skall delta i NATO-övningar i Östersjön och Nordsjön.

Besöket har tilldragit sig stort intresse, inte bara från Malmö och resten av Skåne utan också från kringliggande länder. Här har varit trafikkaos och polisen har fått spärra av angränsande gator för biltrafik. Nu är det inte så mycket som den vanliga besökaren får se, eftersom fartyget ligger dolt bakom oljecisterner och hamnbyggnader. Men det är tillräckligt för att ana storleken och imponeras eller skrämmas, beroende på inställning.

Jag begav mig till hangarfartyget för att finna ut vad det kunde väcka för känslor. Å ena sidan kändes det tryggt med ett vänskapligt flottbesök från en allierad partner. Svenska media har fått göra mysbesök ombord och rapporterar hur många baguetter som bakas varje dag för besättningen. Dessutom är det lätt att överväldigas av storleken och den kraft som utstrålar från fartyget, trots att det mesta är dolt för insyn. Besökande pappor som lyfte upp sina små barn för att de skulle se bättre delar nog den uppfattningen. 

Å andra sidan är det svårt att inte skrämmas av denna stridsmaskin, och med bilder från Ukraina och Gaza i bakhuvudet krävs inte mycket fantasi för att inse dess potential för död och destruktion. Det är inte som dekoration som det står fem stridsflyg på det främre däcket, och dagens världsläge innebär att det snabbt kan bli en realitet att de sätts in i aktiva krigshandlingar. Det fanns flera besökare stod stilla och tysta och verkade försöka ta in vad de såg.

Så det var med blandade känslor som jag återvände hem. Jag har tvekat att publicera det här inlägget men gör det för att visa hur nära och påtagligt som man kan få uppleva vilka starka krafter som finns runtomkring oss och hur skör vår situation i grund och botten är. 

Hangarfartyget skymtar bakom cisternerna när man närmar sig hamnområdet.

Det är så här nära som man kan komma. Respektingivande vakter bevakar avspärrningarna.

Det var ganska glest mellan besökarna tidigt på förmiddagen.

På grund av att bilvägen var avstängd fick besökare gå till fots den sista kilometern.

Vibybo 2026-02-28 14:36

Jag förstår dig, det läggs mycket pengar på dödande i världen, hur ska man känna? I vart fall blir de alltmer dinosaurer, med de missiler som finns.

Besvara

Svar från sveka 2026-03-01 16:23

Ja, hur skall man känna? För mig är ambivalens den inställning som ligger närmast till hands. Att å ena sidan skrämmas av vad ett så stor krigsfartyg representerar och å andra sidan känna lättnad att vårt lilla land, och andra små länder runt Östersjön, kan får stöd av så kraftfulla allierade. Vi har ju fått se vad alternativet är, i de delar av Ukraina som Ryssland har tagit över.
Jag har också funderat på vad så här stora fartyg är värda i ljuset av modern krigföring. De gamla slagskeppens tid är ju förbi sedan många decennier.
Tack så mycket för din kommentar!
Hälsningar Sven

Svara

Lena Holm 2026-02-28 16:11

Tack för att du visade bilderna i alla fall. Jag har ju hört/läst om detta fartyg och jag hade nog också försökt ta mej nära för att titta på det om det låg i en hamn i närheten. Det här är trots allt en "krigsmaskin" som vi känner igen även om blotta storleken gör den skrämmande. När man läser om den krigföring som pågår i Ukraina, med drönare som skjuter folk så fort de visar sej ute, är "nya påfund" och för mej känns det väldigt läskigt.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från sveka 2026-03-01 16:32

Tack Lena, roligt att höra att du uppskattar att jag publicerade mitt inlägg. Jag var tveksam eftersom jag gissar att min ambivalens delas av de flesta och att inlägget därför inte tillförde något nytt. Men åtminstone för mig var det viktigt att med egna ögon får se hur överväldigande ett så stort krigsfartyg är och få reflektera över dess potential. Om inlägget kan förmedla den känslan var det befogat att visa det.
Hälsningar Sven

Svara

Bjarne 2026-03-01 10:34

Du har dokumenterat besöket på ett bra sätt, där nyfikenheten bland besökarna är tydlig. Omvärldsläget påverkar nog oss alla och känslan av trygghet har minskat. Det är synd att sådana skapelser som det här fartyget ska behövas. Mänskligheten, från en del makthavare i alla fall, visar sig långt ifrån sin bästa sida. Jag delar dina blandade känslor att ett fartyg som det här besöker oss. Det kan också visa på ett Europa som håller samman och det finns något positivt i det mitt i allt det skrämmande.
Hälsningar Bjarne

Besvara

Svar från sveka 2026-03-01 16:43

Tack, Bjarne för din kommentar! Jag känner också tryggheten att vi har en så kraftfull allierad på vår sida och känner mig säker att den uppfattningen delas av alla små länder runt Östersjön. Men när jag stod där framför hangarfartyget, blev det väldigt påtagligt vad krig kan innebära. Vi har sett bilder från olika krigshärdar som visar resultaten av krigshandlingar, men här blev det konkret vilka krafter som det handlar om.
För mig blev upplevelsen ett memento, men den ändrar inte min syn att Europa behöver vara förberett på det värsta. Något alternativ finns tyvärr inte.
Hälsningar Sven

Svara

Wolfgang 2026-03-01 22:30

Det är bra att Du visar bilderna. och jag delar Dina tankar! Själv har jag känslomässigt dragit mig för att gå dit, men jag får se, kanske i morgon.
En tanke är att detta fartyg ska egentligen beskydda oss och så minns jag president Kennedys ord i installationstalet den 21 januari 1961:
"For only when our arms are sufficient beyond doubt can we be certain beyond doubt that they will never be employed." Som sagt blandade känslor!
Mvh Wolfgang

Besvara

Svar från sveka 2026-03-02 15:12

Tack, Wolfgang för din kommentar! Jag förstår din tvekan att besöka hangarfartyget. Jag var själv tveksam, precis som det inte var självklart att skriva något inlägg om besöket. Men jag kom fram till att jag ville utsätta mig för erfarenheten att stå inför en så formidabel stridsmaskin. Ärligt talat vet jag inte om jag blev så mycket klokare, men min känsla av respekt ökade inför de destruktiva krafter som vi skapar. Att hangarfartyget sannolikt kom hit som en styrkedemonstration till stöd för NATO, och för oss, känns tryggt, men det förminskar inte den känsla av osäkerhet, som jag tycker präglar världen av idag. Kennedys idealistiska förhoppning att tillräckligt stark vapenmakt utesluter väpnade konflikter är ju inte giltig idag, om den någonsin var det, vilket återigen visas av de senaste dagarnas händelser.
Så ambivalensen och de blandade känslorna lär bestå.
Hälsningar Sven

Svara