#13 Franska kameror...

…är ju inte särskilt vanliga. Den här lilla kameran, en Lumiere Eljy Club typ 8, har jag ärvt efter min sedan några år bortgångna äldre bror. Han köpte den någon gång i slutet av 50-talet. Just den här modellen började tillverkas 1951 och avlöstes av typ 9 1958. Varför han valde just denna kamera kan man undra eftersom den är ganska knölig att använda. Vilket framför allt beror på att den tar 135-film men inte 135-kassetter utan den måste laddas i mörkrum utan själva kassetten. Det fanns en specialfilm för denna kamera som var konstruerad med skyddspapper på samma sätt som 120-film men den verkar inte ha importerats till Sverige.

1963 gick jag ut klass 6 i Medora skola i Skutskär och skulle nästa läsår flytta till kommunens centralskola på ön Rotskär i Dalälvens delta. För att fira detta gjordes en klassresa till London. Självklart skulle jag ha en kamera med mig och min bror lånade gärna ut sin Eljy Club. Jag tog cykeln till Forsbergs foto i Upplandsbodarna, det som så småningom skulle bli Skutskärs centrum. Fotograf Forsberg laddade kameran i mörkrummet och jag åkte till London. Var ganska försiktig med fotograferandet eftersom det var tolv bilder som gällde. Efter några dagar kom jag hem och cyklade åter till Forsbergs och lämnade in kameran för urtagning av film och framkallning. Återvände efter ett par dagar och träffade en ganska sorgsen fotograf Forsberg. Det fanns nämligen inga bilder på filmen! Både fotografen och kanske framför allt min bror hade glömt bort att berätta att man måste vrida och dra ut objektivet innan man trycker på avtryckaren…
Så kan det gå!

Eljy Club med objektivet redo för att skapa magi!

Fransk sunny16 exponeringsmätare.

Eljy Club är inte stor. Här i jämförelse med min lilla smidiga XA2.

#12 Fotoboken...

...från Blurb har kommit. Eller magasinet kanske man ska kalla den. Jag valde mjuk pärm (hård finns också) och då liknar boken mer ett finare fotomagasin, speciellt med bara 36 sidor (man kan ha upp till 480 sidor!) Ser inget problem i det, kvaliteten på tryck och färger var nämligen alldeles fantastisk. Med tanke på att den kostade 15 dollar inklusive frakt (med hemleverans) så är jag väldigt nöjd och kommer att sätta igång och göra fler böcker omgående.

#11 Döstäda...

… ska man ju göra sägs det. Man vill inte lämna en massa skräp och annat irrelevant material som efterlevande blir tvungna att gå igenom och ta ställning till. Så vad gör man då som fotointresserad som har samlat bilder i olika form i 30-40 år? Först i form av diabilder och pappersbilder och de senaste 15 åren digitalt?

Ja, det mesta är förstås helt ointressant och kan slängas omgående. Men att komma fram till vad som ska behållas är förstås ett jättejobb. 

Jag funderade ett tag på detta och kom fram till att göra egna fotoböcker borde vara ett bra sätt att skapa nåt vettigt att lämna efter sig. Böcker från resor och böcker om familj och sånt. Men man kan ju inte börja med bilder från 80-talet utan det får bli från relativt nyliga aktiviteter och så får man sakta jobba sig bakåt.

Först måste man hitta en leverantör och jag tänkte att det vore väl trevligt om det vore en svensk, t ex Crimson. Laddade ner deras program Frontbook och satte igång. Eller rättare sagt försökte sätta igång, Frontbook ville inte alls vara min kompis och jag tröttnade rätt snabbt.

Letade vidare och hittade Blurbs trade books. En trade book är en enklare och billigare variant av fotobok. Det finns tre storlekar, två sorters papper och ett par olika omslag att välja på. Dessutom har Blurb redigeringsprogrammet BookWright som var rena drömmen jämfört med andra jag provat. Jag fixade snabbt en bok om Wuzhen, en vattenstad utanför Shanghai som jag och sambon besökte 2019. Det blev 36 sidor i A4 för 15 dollar inklusive frakt. Som hittat! Hoppas jag eftersom jag inte sett den än, ska komma i veckan. För ytterligare 5 dollar får man även nedladdningsbar pdf.

Om den här boken blir bra så får det bli full produktion av böcker framöver. Bilderna nedan är med i boken.

#10 Texas Leica...

.. vad är det? Jo, så kallas Fuji GW6X0 III. Det är alltså en hel serie med kameror som tar 120-film men producerar negativ med olika storlek. Det finns GW670, GW680 och GW690, alla med Fujinon 90/3,5 fast objektiv. Och negativstorleken framgår förstås av modellbeteckningen. Dessutom finns tre olika GWS6X0 III med samma negativstorlekar men med ett 65 mm objektiv.

Dessa kallas allmänt för Texas Leica, helt enkelt beroende på storleken. De är minst dubbelt så stor som en Leica M och det är en robust mätsökarkamera utan krusiduller med suverän bildkvalitet.

Jag börjar bli till åren och fyller snart 70 och tänkte att jag för säkerhets skull skaffar mig en ordentlig födelsedagspresent själv. Hittade en Fuji GW680 III hos kamerastore.com i Finland. Dom köper också gamla kameror så jag tömde en byrålåda hemma och skickade till Finland. Det gav mig 400€ som jag kunde använda för att delbetala fyndet. Kamerastore.com är väldigt trevliga att ha att göra med, dom betalar skäligt för gamla fotoprylar som dom sen fixar i sin verkstad och säljer i sin webshop. Priserna i shopen kan verka höga men det mesta dom säljer är genomgånget, servat och fixat. Man har alltid returrätt om man inte är nöjd och på vissa varor ger man även garanti. Min Texas Leica kom med sex månaders garanti, tidigare köpte jag en liten Olympus XA2 och även den hade sex månaders garanti. Vill man skicka in fotoprylar för värdering och eventuell försäljning till dom så registrerar man sina grejor på deras webbsida och om dom vill köpa så skickar dom fraktsedlar och DHL hämtar upp paketen hemma utan att det kostar något. Hittills har dom velat köpa allt jag velat bli av med.

Min GW680 är rätt sällsynt i den här delen av världen, som ny såldes den enbart i Japan. De övriga modellerna såldes överallt.

#9 Avbrott...

...i livsflödet kan det ju bli ibland. I mitt fall i form av en akut nedsövning och helrenovering av höger öga för några dagar sen. Näthinneavlossning, inget att rekommendera men själva operationen inne i ögonkroppen är ju numera vardagsmat för de skickliga ögonkirurgerna. Just nu kan jag skilja på ljus och mörker men om ögat behagar följa regelboken så ska jag kunna se som tidigare om några veckor. Man får vänta och se men under tiden blir vardagen lite begränsad eftersom jag inte får köra bil.

Ett par dagar innan operationen var jag, sambon och hunden och promenerade i Rågsved. Bilderna är därifrån.