STRÖVARKORT 245. Vem bloggar numera och vem bryr sig ifall det inte står Leica i rubben?
Ja, det är frågan. Jag trodde jag lagt av med bloggeriet, denna urmodiga syssla, men sen kom jag på att man kanske ändå skulle köra en runda till. Som ett testvarv liksom.
När jag bläddrar bland medbloggare på den här sidan är det främst två sorters inlägg jag ser: naturbilder och prylbögeri.
Om naturbilder har jag ingen åsikt. Det är varje resandes ensak vad man gillar att plåta och titta på och kan en orre eller trana hetsa upp en så - fine!
Om prylbögeriet har jag egentligen inte heller någon seriös åsikt. Också där är det väl upp till var och en hur man förvaltar sina surt försnillade slantar. En ny kamera, en bättre glugg? Visst, fine där också. Men visst vore det kul att nån gång få se en bild tagen med de där dyrbara, helt överlägsna instrumenten?
Jag råkar nu en gång för alla tycka att en kamera är bra för att bevara minnen och bilder - både yttre och inre. Men ifall man enbart ägnar sig åt prylmasturbation och optikporr så blir det lätt lite privat liksom.
Så därför skulle jag i all ödmjukhet vilja efterlysa mina medvandrares allra bästa bilder här på bloggsidan. Och du, det behöver inte stå vilken kamera du använt, om den är digital eller filmbaserad, om optiken är skarptecknande eller inte.
För att nu inte få på skall'n alltför mycket föregår jag med gott exempel och visar en av mina egna bästa bilder enligt min enkla mening. Den är tagen i höstas i staden Yazd i Iran, precis vid solnedgången och den visar en ung flicka som står i en port i den gamla delen av staden där husen är gjorda av lera. Hon säljer någon form av hantverk och hon nickade när jag undrade ifall det var okej att ta hennes porträtt.


Som svar på din rubrik: Vi är så många som gör. Jag tror inte att jag borde känna mig ramt, da jag blogga och sätta bilder på om många olika emner.Vi har och denna debatt om vad man ska använda bloggen til. Någon att visa sina bilder fram och andra båda och - som en skriftlig digital dagbok. Det finns också skillnader mellan olika intressen och möjligheter att komma till mer eller mindre exotiska platser. Iran till exempel är förmodligen något mer intressant än Roskilde :-)
Med många vänliga hälsningar från Erik / DK.
PS: Jag gillar ditt foto med den gyllene ton.
Iran eller Roskilde, eller Solna för den delen, spelar ingen roll. Jag vill se platsen genom någon annans ögon. Och det gör jag i en bra blogg. Det är den jag vill slå ett slag för.
/G
Home, har ni sett Magnums samarbete med Fuji, går en serie på Utube som heter Home, ganska intressant trots att det är vidrigt mycket reklam för just den kameran...kolla länken här annars
https://mickebergphoto3.blogspot.se/2018/05/home.html
Ja, en riktigt intressant serie att titta på. Jag undrar bara vad den japanske fotografen säger ...
/G
Ha, ha! Ja se det var en riktig fråga det!
/G
Hälsningar/ Björn T
PS Bilden ja. Intressant att se en bild inifrån dagens Iran, ändå inte en favorit för mig. När jag tittar på bilden , både nu och förra gången du visade den, får jag först ett intryck att det är en docka, inte en verklig flicka. Jag tror det är dom ljusa hudpartierna som ger mig den känslan. Men det är ju bara min känsla
Jag håller med dig Björn om att fotografering är ett utmärkt sätt att ta tillvara ens vardag. Och det behöver givetvis inte alls vara bilder av världsklass man visar upp i en blogg. Men det ska vara bilder där. Och det ska vara bilder som uppvisar ett engagemang nånstans. Annars blir bloggandet mest resandes ensak.
/G
Jag försöker driva min blogg som ett arbete, även om jag ledsnar ibland och jag snittar på tusen pers om dagen, men om jag slappnar av, skriver varannan dag eller så, eller inte är provokativ eller bara slö så sjunker det ner till 500, 600 personer, så man måste driva på. Det vet ju du, att få Fotosidan att fungera som ett slags tändvätska då det gäller bilder funkar nog inte, för det är så splittrat.
Jag är ju av den åsikten att om man skriver så bra som du gör och plåtar ska man ha en egen blogg där man verkligen öser på men det kräver ju dagligt arbete och en hög klass på det arbetet. Kör hårt, m
Du har förstås helt rätt Micke, att blogga är ett arbete som kräver mycket. Och vad jag egentligen ifrågasätter i mitt inlägg är om det är mödan värt. Hur mycket ska man satsa och när känns det att det går på tomme? Kanske kan jag återfå lite av den entusiasm som jag hade en gång när jag drev bloggen Stellas farfar. Men den handlade ju inte om foto utan om att överleva.
Får väl ändå spotta i nävarna och se ifall det "lönar" sig.
Vad gäller det fotografiska så efterlyser jag den entusiasm och upptäckarglädje jag en gång kände vid sjuttiotalets början då jag började intressera mig. Då fanns det riktiga fototidningar som introducerade viktiga fotografer, den tidens stora namn. Numera handlar de bara om nya prylar.
Men kanske kan vi fördjupa oss över dessa ämnen över en fika nån gång?
/G
Tack. Jo möten över språkgränserna är en av kamerans bästa grenar. Nästan lika bra som dans och musik.
/G
Om det ska vara intressant att läsa en blogg så måste det vara något mer än "dagens bildskörd" och definitivt mer än bara bilder. Det måste vara lite tyckande och/eller budskap i textform -om inte bilderna är fantastiskt talande, vilket de sällan är.
Men bra bilder måste det vara, och om man, som du föreslår, visar sina bästa bilder så borde man ha något intressant att skriva om dem också. Vilket ofta är fallet med de bloggar som jag gillar.
Din bästa bild här, den är riktigt bra tycker jag. Hon ser nästan ut som en madonna där hon står, fint avbildad i fint ljus. Och här kan tekniknörden lägga märke till att ljuset är "naturligt" och inte justerat till någon bestämd vitbalans, det syns så som jag skulle tro att det verkligen såg ut när du tog bilden.
Tack för det blogginlägget! /Thomas
Då får vi väl härmed befästa vår bloggkamratskap och lova att spotta i nävarna framöver så det händer något bra i de här spalterna.
/G
Men fortsätt för all del att skriva Göran, du gör det bra och det är alltid läsvärt. Dessutom är du en mycket duktig fotograf.
Ses/per-erik
Jag rodnar. Tack Per-Erik!
Särskilt fäster jag mig för det lilla, lilla Bartheska ”punctum” i flickans vänstra ögonbryn, det lilla ärret. Hur fick hon det? Fins det något samband mellan det och att hon står där hon står? Vem är hennes pappa? Hur lever familjen? Och så vidare. Det här är i mina ögon en bild som bjuder in mig.
(Och fick jag inte lite, lite motor här för att blogga lite mer.)
Så trevligt att kunna få inspirera med min bild. Jag har funderat en hel del själv över vem denna tös är som bara dök upp där i porten i Yazd.
/G