En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Nyliga kort ... 28

Nu var det ju inte åldrandets vedermödor jag var ute efter, utan värdigheten. Eller bristen på.

Att få bli gammal med viss stil och med bibehållen värdighet inför livets olika skeden. Låter det malligt? Tja, man har väl inte så mycket att känna högfärd inför idag. Om man nu nånsin haft det. Men att vara förundrad inför livet och alla dess skeden är ändå något jag strävar efter.

Den här bilden hittade jag igår och jag repade den med min Valoi. Paret sitter uppfluget på en klippa, sannolikt i Lyme Regis. Året är 1979 och om en månad ska mitt första barn födas. Jag känner en viss vördnad, för att inte säga tacksamhet då jag tittar på den. För den visar ett sorts före inför ett efter. Och en värdighet hos dom uppflugna som jag letar efter. Kanske är jag på väg att finna den.

Inlagt 2023-10-13 09:56 | Läst 321 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Wolfgang 2023-10-13 10:05
Mycket bra bild, både som motiv och komposition. Det är en öppen bild som kan ge olika tolkningar! Mvh Wolfgang
Svar från goranton 2023-10-13 15:13

Tack för det Wolfgang.
/Hälsningar Göran
per-erik åström 2023-10-13 10:39
”They sat on a parkbench like bookends”, sjunger Paul Simon i en låt jag tappat namnet på. Kom att tänka på den när jag läste din fina text och såg din fina bild.
Men om jag nu ska vara en lite högfärdig kriarättare så ber jag att få påpeka att det stavas VALOI. Ett L, inte två….
Ha en bra helg/per-erik
Svar från goranton 2023-10-13 15:11

Så rätt du har. Fast det blev inte finsk filmjölk i alla fall.
/Hälsningar Göran
PS. Fin bild och fint inlägg från dig idag. Fler borde tänka så.