Nyliga kort ... 28
Nu var det ju inte åldrandets vedermödor jag var ute efter, utan värdigheten. Eller bristen på.
Att få bli gammal med viss stil och med bibehållen värdighet inför livets olika skeden. Låter det malligt? Tja, man har väl inte så mycket att känna högfärd inför idag. Om man nu nånsin haft det. Men att vara förundrad inför livet och alla dess skeden är ändå något jag strävar efter.
Den här bilden hittade jag igår och jag repade den med min Valoi. Paret sitter uppfluget på en klippa, sannolikt i Lyme Regis. Året är 1979 och om en månad ska mitt första barn födas. Jag känner en viss vördnad, för att inte säga tacksamhet då jag tittar på den. För den visar ett sorts före inför ett efter. Och en värdighet hos dom uppflugna som jag letar efter. Kanske är jag på väg att finna den.

Tack för det Wolfgang.
/Hälsningar Göran
Men om jag nu ska vara en lite högfärdig kriarättare så ber jag att få påpeka att det stavas VALOI. Ett L, inte två….
Ha en bra helg/per-erik
Så rätt du har. Fast det blev inte finsk filmjölk i alla fall.
/Hälsningar Göran
PS. Fin bild och fint inlägg från dig idag. Fler borde tänka så.