Att fota eller inte fota - det är frågan
Här är grabben 12 år och vi är i slutet av århundradet.
Han hade ju kollat in hur pappa fotograferade under hela uppväxten och var lite intresserad att pröva på. Jag för min del tänkte att innan jag köper något dyrt, måste jag utröna lite hur det egentligen är med intresset.
Vid den här tiden reste det ryssar hit för att sälja produkter från det sammanfallna Sovjetunionen påfallande billigt, och det gjorde dom på Hötorget här i Stockholm under helgerna - som följaktligen fick heta “Röda Torget” under just dom dagarna. Där köpte jag för en löjligt låg summa en fabriksny Zenit 11 med ett MC Helios 77M-4 1,8/50mm. Stabila grejer - kamera helt i metall och väska i riktigt läder, inbyggd seleniumexponeringsmätare.
Med den här kameran gick det att ta fina bilder, men den bjöd ett klart motstånd - man måste vara intresserad och veta vad man håller på med.
Det visade sig att det rätta intresset inte fanns, och ryssen åkte in i en garderob.
När jag nu skannade bilderna började jag fundera. Men vänta nu, vänta nu... kan den kameran tänkas ligga kvar längst inne i garderoben?? Jovisst! Det gjorde den. Fram kom en i stort sett fabriksny Zenit 11 i sin fint bevarade läderväska - den var i skick precis som från "Röda Torget". Allt fungerade perfekt efter en paus på runt 25 år. Häpnadsväckande - men så kan det vara med den gamla mekaniska tekniken. Bara att stoppa in en film och köra - vilket jag gjorde, jag laddade i en Kodak Ektar 100.
Den här sexlinsiga Planar-variationen som är försedd med en rätt fin Multi Coating, gav ett mycket bra resultat. Bilderna blev tillräckligt skarpa, och viktigare ändå - för ögat tilltalande.
Objektivet är tillverkat av den Optiska & Mekaniska fabriken VALADAI. Precis som förebilden Planar är uppbyggnaden mycket symmetrisk. Därför är det praktiskt taget distorsionsfritt




Ja du - nätet är knökfullt av rykten om gamla objektiv. Vi hade inom det dåvarande Zeiss Historica Society i början av 2000-talet ett forskningsprojekt: "Zeiss efter andra världskriget". Många gamla arkiv i det tidigare öst hade återöppnat. Det projektet tog livet av massor av gamla vandringssägner... :-)
Det jag vet i sammanhanget är att Jupiter 1,5/5cm till Kievkameran, krävde en rekvisition för köp av privatpersoner under vissa perioder.
Lite intressant för oss i den här saken är ju även att Helios 44 2/58mm är en Biotarkopia, medan Helios 77 1,8/50mm mera är en Planarkopia.
Jovisst - man avsåg att tillverka kameror för folket. Det som mindre bemedlade personer i väst inte hade råd att köpa, skull arbetaren i Sovjetunionen kunna ha.
Saken hade sina problem. Man skrev bjudande femårsplaner som förutsatte sådana volymer att det inte fanns en chans att hålla kvalitén funktionsmässigt - själva den mekaniska hållbarheten var det inget fel på.
/Stephan
Det var nog en Industar 3,5/50mm - en Sovjetisk kopia av Zeiss Tessar. Det var ett objektiv som kunde ge utmärkta resultat.
Jag har rätt nyligen testat 2,8-varianten:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/ryssen-kommer-eller-sa-har-skulle.htm
Det var bilder som inte riktigt var avsedda för offentligheten... :-)