Revolution kontra frälsning

Året var 1972 och jag var ute på stan med min Leica. Det hände alltid någonting - det var roligt att lyssna, spana in, och fotografera.

Här har vi den revolutionära arbetartidningen GNISTAN. Jag skulle bli förvånad om några arbetare läste den tidningen? Det var nog helt annat folk - men segervissa och debattglada, det var dom. Vänstervågen var mycket surfvänlig.

Man torgförde alltså tidningen Gnistan och ytterligare en publikation, nämligen Vietnam Solidaritet - som fick hänga med. Man avsåg att störta det gamla samhället via klasskamp. Det var om den saken allt skulle handla - men den här dagen blev man inte ensamma om ordet:

Plötsligt dök det upp unga killar från Frälsningsarmén, och dom höll sig med helt andra och synnerligen bestämda åsikter om hur samhället skall vara beskaffat. Jag fick den uppfattningen att dom hade kommit just för att konfrontera vänsterfolket.

Det handlade om uniformerade kadetter från Frälsningsarméns Krigsskola.  Ja, dom hade ju så häftiga namn och benämningar inom Frälsningsarmén på den tiden. Om man till exempel gick hädan, då blev man befordrad till saligheten - enligt annons i tidningen Stridsropet.

Båda sidor ansåg sig ha monopol på vad som är rätt här i världen - och fjädrarna rök i den konfrontation som nu följde.

Här var det inte frågan om att vända andra kinden till!

Den verbala stridstekniken var brutal och underhållningsvärdet mycket stort när frälsningsarmén gick till attack.  Jag insåg varför man hade tagit namnet av just en armé. Man skulle strida helt enkelt. Jag blev så fascinerad att jag fick skärpa mig för att få en och annan bild.

När inget annat hjälpte, tog den unga revolutionären till röststyrka fem (som man säger i det militära)...

Det var inte bara Frälsningsarmén och vänsterfolket som rök ihop, även vanligt folk kastade sig gladeligen in i diskussionen. Man hade bestämda åsikter, och på den tiden vågade man öppna munnen och man stod för det man tyckte - även i offentligheten.  

Plötsligt var dom överallt, kadetterna från Frälsningsarméns Krigsskola, och dom vek inte ner sig inför tidsandan. Dom tog striden i direkt konfrontation. Revolutionären med Arbetartidningen Gnistan  blev så upprörd att han måste rätta till snuset.

Vi kommer att segra, deklareras det trosvisst på publikationen - men så blev det som bekant inte.

                                                     *

I ett fritt samhälle ligger det nog ett stort egenvärde i att folk står för sina åsikter. Annars blir det inte mycket av det demokratiska samtalet som förutsätts pågå ute i landet. Vänsterfolket året 1972 stod förvisso för sina åsikter - men det var ju inte så svårt, där man gled fram på den lättsurfade innevågen.

Kadetterna från Frälsningsarmén däremot, kom i full uniform - under en tid då vanliga värnpliktiga inte vågade åka på permission i uniform, av rädsla för att bli mobbade. Dessutom kom man dragande med åsikter som var så långt från den rådande politiska agendan man över huvud taget kan tänka sig. Det var ett upplägg som krävde en hel del civilkurage.

Jag kommer ihåg att jag tänkte, där jag stod där med min Leica M3:

Heja Frälsis!