En vacker blomma?

Här har vi en riktig tuffing - maskrosen! Den sprider sig överallt, den slår rot överallt, och den växer med välbehag överallt - nästan.  Alla har vi väl någon gång sett hur en maskros med oförskämd kraft spränger sig igenom asfalten för att snabbt breda ut sina blad och blommor.

Den är sommarens glada förebud, blomman som lyser upp våra hagar och backar i slutet av sköna maj - men den uppskattas knappast efter förtjänst...

Om man förställer sig att maskrosen var en sällsynt trädgårdsväxt - ja då skulle den nog anses som en mycket intressant, vacker och skyddsvärd art. Nu är den ett ogräs som mest ses över axeln.

Man frågar sig om skönheten måste ha lite extra skyltning för att upptäckas?

                                                           I hagen, om aftonen

                                                                           *

En viktig del av framgångskonceptet är maskrosens fröspridningsförmåga. Varje frö har en liten "fallsärm" av tunna spröt som har en fantastisk kapacitet att fånga luften, som om det vore vattnets ytspänning det handlade om. Det behövs bara den allra svagaste bris - och fröna seglar iväg hur långt som helst.

När jag var grabb och hade "spring i benen" kutade jag efter för att se hur långt dom flög. Maskrosen vann i regel. Mina ben tog slut före det att flygförmågan släppte.

Där maskrosen vandrar in, vandrar de "rara växterna" ut. Maskrosen är det mest invasiva man kan tänka sig! Varför är den då inte klassad som en invasiv art? 

Troligen därför att till och med en byråkrat inser att det inte är någon idé att försöka kriga mot maskrosen.

Maskrosen vinner.

Kalenderbitare?

Lite specialinformation inom optiken för kalenderbitare - det vill säga sådana som riktigt vill nörda sig inom ämnet optik. Detta på benägen anledning - folk frågar regelbundet om den här saken:

Zeiss mycket kända logotyp från gamla tider visar snittritningen av en liggande lins. Närmare bestämt två hopkittade linser som bildar en akromat. Det handlar om Ernst Abbes ny-Akromat, till skillnad från en gammal-Akromat som även kallas för Landskapsakromat.

En akromat korrigerar för kromatisk aberration - det vill säga färgfelet. En positiv lins bryter färgerna åt ena hållet - och en negativ lins bryter färgerna åt andra hållet. Om man sammanför de båda, så nära som möjligt - så har man en enhet som upphäver det mesta av färgfelet. En Akromat i någon form finns i nästan alla objektiv. Det kan vara en rolig lek att leta efter akromaten i olika objektivritningar.

Den här Zeiss-logotypen designades 1902 av Emil Dönitz - och den blev vida känd genom att den stod för det fasta kvalitetsbegrepp som firma Zeiss representerade. Dom flesta tillverkare hakade på, och kom med egna linsvariationer där man lade in sitt eget namn:

Zeiss Protar år 1890, den första anastigmaten - det vill säga, för första gången kom man åt det astigmatiska felet. Det var ett mycket svårt tröskelvärde att passera i de fotografiska objektivens utveckling. Det var här som firma Carl Zeiss med "buller och bång" steg in på marknaden för fotografiska objektiv.

Protar räknades av Dr Paul Rudolph. Senare stod han både för Tessar och Planar.

Modern optik - hur det hela började

Mycket inom vetenskap och teknik är resultatet av ett omfattande lagarbete, men inte alltid. Ibland är det enskilda personer som är avgörande. Inom optiken blir saken uppenbar när man studerar företaget Carl Zeiss långa historia.

Generation efter generation har använt Zeiss optiska produkter - numera börjar det snart räknas i århundraden: Mikroskop, kikare, fotoobjektiv och allehanda andra instrument - men hur började det hela?

Det handlar om ett entreprenörskap som grundades för väldigt länge sedan, nämligen året 1846 i den tyska staden Jena. Enorma tidsrymder har förflutit sedan dess - och det har hänt grejer!

Då fanns det inte ens något Tyskland - det handlade om en samling tyska småstater i centrala Europa. Det är en företagshistoria som sedan manifesterar sig under kungar och kejsare, en nyfödd nationalstat med enorma framsteg, samt krig och elände - fram till en mustaschprydd diktator, som höll på att välta allt över ända i ett domedagsscenario - just när man skulle fylla 100 år. Ändå höll man sig i sadeln. Zeiss är i dag en stor spelare på den internationella optiska marknaden.

                                                                       *

Under mitten av 1800-talet inleddes en allmän utveckling i Europa mot mera vetenskapliga synsätt inom näringsliv och produktion. Det fick bland annat som följd att stormakten England gjordes rangen stridig inom vetenskap och teknik. Tyska professorer och modernt upplysta företagsledare såg till att produktionen stod på en vetenskaplig grund, vilket ledde till dramatiskt förbättrade prestanda - och till en hög konkurrenskraft.

Det här var de djärva entreprenörernas tidevarv. I Sverige hade vi bröderna Nobel som framstående representanter för den tidsandan.

De två ledande personerna vid uppstarten i Jena var Universitetsmechanicus Carl Zeiss som grundade själva företaget år 1846, och Privatdocenten i fysik Ernst Abbe som anslöt som fullvärdig partner år 1866. Titeln ”Mechanicus” skall inte förstås som dagens mekaniker, utan motsvaras närmast av teknologie doktor. Vår egen Christopher Polhem på 1600-talet exempelvis, ståtade med titeln Mechanicus.

Företaget Carl Zeiss var till att börja med helt inriktat på framsteg inom mikroskopin, som var själva nyckelverktyget i 1800-talets enorma framgångar inom naturvetenskapen. Annan optik - som kikare och fotoobjektiv, kommer in i bilden fram mot slutet av århundradet.

                                                                        *

Carl Zeiss partner den 20 år yngre Ernst Abbe, som Zeiss hade gått samman med på likvärdig status för att säkerställa företagets vetenskapliga standard, var ett universalgeni inom optiken - och det på ett i det närmaste förkrossande sätt. Efter att ha accepterat en professur, dominerade han strax Jenauniversitetets fysikprofil. Hans snabbt växande rykte ledde till många feta erbjudanden från berömda universitet - som han alla avvisade. Ernst Abbe var mycket hemkär i Jena, och absolut lojal gentemot sin partner Carl Zeiss och deras samarbete.

Under den senare delen av 1800-talet, satte Abbe  optisk beräkning på en solid vetenskaplig grund, och han utformade mer eller mindre ensam de teorier som ligger till grund för modern optik. Carl Zeiss å sin sida utformade - efter hand i storindustriella former, en produktion styrd av tillämpad vetenskap. Nästan alla dom stora och avgörande framstegen som lade grunden för framtiden, bär signaturen Carl Zeiss och Ernst Abbe.

Det här betydde att man kunde tillverka exempelvis fotoobjektiv med hög kvalitet och med ett uniformt resultat i stora serier - när man i England satt ohjälpligt fast i det oändliga ”pröveriet”.  Den gamla traditionella metoden gick nämligen ut på att man handslipade enskilda linser i stor mängd efter erfarenhet, och sedan satt man och prövade dem mot varandra i en tidsödande process - fram till det att man hade ett objektiv med acceptabla prestanda. Så gick man vidare till nästa objektiv. Det blev ju inte någon mera omfattande produktion av det precis, och det ena objektivet blev inte det andra likt.

Den engelska optiska industrin hade naturligtvis inte en chans, och det blev till en övertydlig demonstration av företaget Carl Zeiss agenda: Först vetenskap, därefter en kvalitetsproduktion grundad på tillämpad vetenskap. Ett koncept som nu har hållit i uppåt 180 år.

                                                                  *

När Carl Zeiss avled år 1888, testamenterade han sin del av företaget till Ernst Abbe, som därmed blev ensam ägare av Zeissföretagen.

Det sena 1800-talet var filantropins tidsålder. Hade man haft framgång i livet och gjort sig en förmögenhet, kände man den moraliska plikten att dela med sig och tänka på andra. Alfred Nobel här i Sverige med sitt kända vetenskapspris var en sådan representant för sin tid - Ernst Abbe en annan.

Efter en tids funderande, skrev den gamle professorn in sig som student vid universitetet, och genomförde snabbt ganska avancerade studier i juridik och sociologi. Med dessa kunskaper i bagaget, lade han året 1889 hela företaget i en stiftelse som han döpte efter sin bortgångne och mycket avhållne partner: 

     Carl Zeiss-Stiftelse.

Ernst Abbes utgångstankar med stiftelsen var att skydda företag och medarbetare från den ganska råa och otyglade kapitalism som var rådande vid den här tiden. Stora ansedda företag kunde plötslig visa sig vara bankrutt, och tvingas i konkurs omedelbart. Dom anställda fick ge sig av direkt. Morgondagen var högst osäker för väldigt många människor.

I stiftelsens stadgar slår Ernst Abbe fast att företagets vinster skall läggas i fonder, och att dessa medel sedan skall vara företagets löpande rörelsekapital - och att genererade överskott skall utgöra grunden för medarbetarnas pensioner, och andra av stiftelsestadgarna angivna sociala åtaganden.

Statuterna slår explicit fast att man inte får vända sig till banker eller till andra kreditorer, och att börsintroduktion är uteslutet. Ingen utomstående skall kunna få ekonomiskt inflytande över Zeissföretagen.

Stiftelsestadgarna är en diger läsning, men de bärande allmänna idéerna är lättförståeliga och raka:

*   Produktutvecklingen skall vara av hög kvalitet, och ha tillämpad forskning som bas.

*   Man skall uppfylla omfattande sociala förpliktelser mot alla medarbetar över lång tid.

*   Vidare skall man stödja vetenskap och teknik, även utanför företaget.

*   Stiftelsestadgarna ger även mycket bjudande anvisningar rörande företagets allmänna policy. Grundtanken är att vetenskap, teknik, och ekonomi skall betjäna människorna - inte tvärt om.

*   Arbetsledning och medarbetare är i första hand sociala partners - i andra hand över och underordnade.

Statuterna för Carl Zeiss-Stiftelse anses vara en milstolpe i socialhistorien, och dom är i full kraft fortfarande. Zeissföretagen ägs än i dag av Carl Zeiss-Siftelse som har sitt säte i Heidenheim/Jena.

Texten är en kompletterande uppdatering av en artikel som jag publicerade i tidningen FOTOGRAFI  Nr 9 1996

Bilporträtt

Inspirerad av andra här på Fotosidan, visar jag ett par bilporträtt.

En terränggående SUV inköpt ny 2008 - men med det senare 1900-talets hela formspråk. En kommentar i bild till dagens fula bildesign.

Bilddata:  Olympus OM-1n  Kodak Portra 160 NC

Sommarfröjder i svartvitt

Att åka ut och bada var bland det bästa grabben visste när han var i 10-årsåldern. Här är vi ute på Mälaröarna sommaren 1996. Jag har tidigare visat liknande bilder i färg. Här kommer nu utfallet från en annan dag, då med svartvit film i kameran - vilket jag tycker gör sig bättre för motivtypen.

Brunbrända sommargestalter får den rätta skulpturala framtoningen när färgen inte är med och stör.

Den numera medelålders farbrorn drar lätt på mun när han tittar på bilderna. Då inflikar jag att entusiasm nog har ett egenvärde - den är i hög grad livskvalitetshöjande. Det lilla leendet förvandlas då till ett brett flin - han kommer ihåg hur det var!

Bilddata:  Filmen är Ilford FP 4 efter ISO 64 i Perceptol. Kameran är Contax II och objektivet är ett Zeiss Sonnar 1,5/5 cm T  (från 1940)