Kulturarvet - vinna eller försvinna?
På hösten 1984 kom jag glidande längas Hornsbergs strand här i Stockholm på en av mina extremt långa cykelturer som jag gillade vid den här tiden. Här fick jag se vad charmen hos ett fint gammalt hus kan sätta igång - och jag fick se vilka insatser som faktiskt kan komma ifråga när en ekonomiskt stark entusiast får hand om saken.
En högreståndsvilla från sekelskiftet 1900 under totalrenovering
Lillstugan är redan färdig - med påkostad plåtslagarmöda på tak och skorsten. Samma gäller stora husets tak, blänkande takplåt och nymurade vackra skorstenar. Allt anfrätt virke i husets konstruktion byts ut. Verandan byggs upp på nytt, man förbygger den helt enkelt. Av den gamla verandan sparas bara takgavelns snickarglädje.
Jag tyckte att det var ett helt enormt projekt. Det här blev nog dyrare än att bygga ett nytt hus av god standard.
Om man tittar riktigt noga i bilden ovan, så upptäcker man byggherren själv som sitter och fikar. Jag klättrade upp och pratade med honom. Det ledde till en husesyn - och jag blev djupt imponerad!
Jag kände mig riktigt upplyft när jag cyklade därifrån.
Dom nobla villorna vid Hornsbergs strand byggdes under de första åren av 1900-talet när stränderna runt Ulvsundasjön tillhörde olika godsbildningar, men som mer och mer övergick till att bli exploateringsmark för den expansiva och burgna borgerligheten.
De flesta av dom gamla ståtliga villorna revs sedan under 1950-talet. Underhållet för att hålla en sådan villa i skick blev för betungande - löneutvecklingen för arbetskraft och prisutvecklingen på insatsmaterial var inte gynnsam för den som ville bevara. Sedan hade man även börjat snegla på att markens värde i de mycket väl tilltagna tomterna hade blivit lockande högt, då en ny och tätare bebyggelse ville in.
Den här gången klarade sig en av dom få kvarvarande klenoderna - på marginalen.
____________________________
Filmen var Kodachrome 64



