Växternas rasism

Året var 1971, och Sippa och jag hade nyss träffats. Vi promenerade i det vackra sommarvädret ute vid Källhagens värdshus vid Djurgårdsbrunnskanalen här i Stockholm.

I värdshusets trädgård stod det en enorm blomma! Det såg ut som en Björnloka - men var uppåt tjugo gånger större. Det var första gången vi såg Jättebjörnlokan, och vi tyckte att den var oerhört ståtlig och imponerande! Den skall vi ta frö av i höst och sätta på Hasselvik (en sådan tur att vi inte gjorde det).

Den uppmärksamme teknikentusiasten ser genast att Sippa plåtar med en Exakta VX 1000,  försedd med ett Zeiss Sonnar 4/135 mm.

Den här blomman var inte bara synnerligen invasiv, den hade redan börjat sitt segertåg ut i landet där den med stor bravur motade undan all annan växtlighet på platsen - den var även farlig på riktigt. Får man växtsaften på huden tillsammans med solbestrålning, så uppstår lätt svåra brännskador! En riktigt fälla för små barn.

Nu drog man i full panik igång en storsatsning. Turligt nog hade den potenta jätten inte hunnit så långt. Man lyckades faktiskt med konststycket att utrota den.

När det gällde Jättebjörnlokan var var det inte i första hand frågan om att den var invasiv, det handlade mer om att den var ett uppenbart hot mot människors hälsa. Det är sällan fallet med andra växter. Därför ter sig saken helt annorlunda när man nu från myndighetshåll även ger sig på vackra blommor som traditionellt ingår i den svenska floran, sommarblommor som många människor tycker om. Man belastar svenska blommor som Syren och Lupin med öknamn som "invasiv art" - traditionella växter som i hundratals år har funnits i landet.

En uppskattad blomma i det svenska landskapet som har hamnat i skottgluggen, är alltså just blomsterlupinen. Därför kommer jag åter in på ett ämne som jag har haft på tapeten tidigare - men som behöver expanderas lite ytterligare.

       En sommarbukett med Hasselviks vackra blomsterlupin och stora blåklockor

Tydligen finns det inflytelserika biologer som inte vill acceptera Charles Darwins banbrytande iakttagelser om det naturliga urvalet via "survival of the fittest" - den bäst anpassades överlevnad? Det är ju annars det avgörande vetenskapligt genombrottet som välte kyrkans irrläror över ända, och som förändrade hela vårt synsätt på naturen genom sitt kristallklara bevisvärde.

Är man inne på sådana vägar, att strunta i vetenskaplig realiteter - då är det lätt att ta till bannbullan, och att svarva ihop någon användbar definition så att man kan gynna "rara växter" som man själv gillar - sådana som inte klarar av det där med konkurrensen i det naturliga urvalet.

Det finns ett modebegrepp i dagens debatt, ett uttryck med politisk underton, och det är; "biologisk mångfald".  Problemet är att saken inte har någon förankring i naturens verklighet. Naturen fungerar inte genom mångfaldhetsbegrepp, utan genom en ständigt drivande konkurrens i det naturliga urvalet genom den bäst anpassades överlevnad - och därmed den sämre anpassades tillkortakommande och utsorterande. Så vässar sig arterna mot varandra och blir härdigare och bättre.

Det trodde jag var något som var grundligen vetenskapligt bevisat för länge, länge sedan...

Begreppet "Invasiv art" är svagt och behäftat med svajiga definitioner. 

Ur en viktig aspekt är alla arter här i landet invasiva. Dom har alla kommit hit någon gång, och trängt sig in bland dom arter som redan var här - utom då dom allra första mossorna och lavorna som kom direkt när inlandsisen drog sig tillbaka.

Om alla är invasiva, så är ju ingen invasiv...

Där Blomsterlupinen trivs, uppvisar den en hög spridningspotential. Men där den inte trivs, är det stört omöjligt att få den att växa. Jag vet av egen erfarenhet. Grannen till min sommarvilla, några kilometer bort, har en för ögat liknande trädgård - men där går det inte att få lupinen att växa. Grannen i fråga var avundsjuk på mina fina blå lupiner av en gammaldags härdig sort, så vi har försökt tre gånger - men dom går ut direkt.

Blomsterlupinen trivs bäst på torra, luckra, gärna lite sandiga marker. Vägrenar är perfekta. Där har dom varit bilisternas glädje och ögonfröjd i många år. På sådana ställen konkurrerar dom gärna ut andra växter, helt enligt Charles Darwins ordning (dom nämnda växterna skall alltså i det läget bli utkonkurrerade) - men i stora delar av landet trivs lupinen inte, och där syns den inte heller till.

Hur kan en art vara invasiv, om den inte vill växa på stora delar av landets yta?

Ibland går det riktigt galet...

Här om året hetsade några unga biologer upp lokalbefolkningen i ett litet sammhälle till att gå ut i krig mot lupinerna. Man skrev kampsånger och hatade intensivt. Lupiner är fula, fula, fula!!  Nu skall dom döden dö...     Det var innebörden i deras budskap.

Det hela spårade ur i något som liknar växternas rasism. Aningslösa människor gjorde sedan ett TV-program om eländet.

Motbjudande!

                                    Vid stugknuten av min sommarvilla... :-)  

Mats Axelsson 2025-09-01 10:20

Ja man kan fråga sig om det går att stoppa alla arter som betraktas som invasiva. Vistas man vid vatten så kommer en del med båtar och havet, så både djur och växter dyker upp som kommer från andra biotoper än vår. Det som fått mig att numera ha en negativ syn på blomsterlupin är att de inte har nektar utan "lurar" insekterna till pollinering. (Luras de inte de områden de är naturlig också?) Vackra bilder!
/MA

Besvara

Svar från syntax 2025-09-01 10:31

Tack för bildberömmet!
Det där med avsaknaden av nektar ställer jag mig lite frågande till. Jag vet ju vilket ständigt surr det är av jordhumlorna på mina lupiner. Något måste dom ju få ut av saken?
Min poäng är väl annars att jag inte anser att blomsterlupinen skall klassas som invasiv.

Svara

Erik Madsen 2025-09-01 15:21

Hej Peter H.
Intressant text, som vanligt
Jag tycker lupiner är vackra. De sprider sig vilt och det är nog "problemet". Kan de inte bara begränsas?
Vi kan inte undvika invasiva arter - eller hur?
I Danmark har man just upptäckt en mycket "farlig" rovfisk: "sortmundede kutling". Jag vet inte vad den heter på svenska.

https://nyheder.tv2.dk/samfund/2025-08-30-forhadt-fisk-fanget-i-limfjorden

Med mange venlige hilsener fra Erik.

Besvara

Svar från syntax 2025-09-01 15:36

Tack för kommentaren Erik.
Även jag tycker om lupinerna - och alltid när människan ingriper i naturens gång brukar det går snett. Lupinen gör liten egentlig skada, så det är svårt att förstå att den skall jagas på det här sättet.

Det var en hiskelig fisk... ! På svenska heter den Svartmunnad Smörbult.

Svara

Vibybo 2025-09-01 20:07

Inget fel på lupiner, efter 40 års försök börjar de äntligen växa i trädgården hemma. På Island används de till att få den kala vulkaniska stenen fruktbar. När vetenskap politiseras blir det lätt Lysenkovetenskap. Dina solbelysta lupiner är mycket vackra sommarbilder!

Besvara

Svar från syntax 2025-09-01 20:33

Tack Stefan - kul att du gilla mina lupiner!
Jag vet inte om du känner till det, med det ligger en lista från Naturvårdverket på regeringens bord som skall kriminalisera en lång rad växter, utöver EU:s lista. Köper regeringen detta, så kommer du inte att få ha lupiner i din trädgård. Istället blir du skyldig att ta bort dem - annars väntar dryga böter!
Man fattar inte att något sådan kan vara möjligt?

Svara

gunte 2025-09-02 09:32

Det finns en drös invasiva arter som främst växer i större städers ytterområden som är viktigare att bekämpa..sila mygg och svälja elefanter.
Mycket vackra bilder från ditt paradis.
HaD/Gunte..

Besvara

Svar från syntax 2025-09-02 10:06

Tack för det Gunte - kul att du gillade bilderna.
Lupinen gör väldigt liten EGENTLIG skada. Nu är läget sådant (se mitt svar till Stefan), att om regeringen går på snacket från Naturvårdsverket, blir lupinen olaglig och måste tas bort under straffansvar. Så får det inte gå till i en rättsstat!

Svara

Nils Bergqvist 2025-09-02 10:31

Vi har kanadensisk gullris i trädgården, vilken precis som blomsterlupinen inte finns på EU:s lista över invasiva arter, men som kan komma att finnas på vår egna nationella lista framöver. Vi klipper blommorna innan de börjar fröa av sig och lägger dom i soporna som brännbart. Har haft i många år och inga grannar har fått dom i sina trädgårdar. Gör man så är de inga problem. Blonsterlupinen har bara funnits i Sverige sedan 1870 så inte i hundratals år. Att den lockar till sig en del insekter, främst ljus jordhumla, beror på blommans pollen som den samlar. Nästan inga andra insekter har ”nytta” av den och minskar därför där lupinen breder ut sig. Lupinen tränger även undan andra ängsblommor som ofta trivs i vägrenar och som gynnas av att man klipper vägrenarna (som äldre tiders lieslåtter eller hagmarksbete, fast med slåtterbalk). Det är inte oviktigt för dessa ängsblomster då övrig ängsskötsel idag nästan helt upphört, förutom på några få naturreservat. Så att bekämpa lupinen även på vägrenar där den trivs, är inget humbug utan något som gynnar vår egna naturligt ”darwinistiskt” framväxta flora.

Besvara

Svar från syntax 2025-09-02 11:29

Blomsterlupinen kom till Sverige under 1820-talet, vilket ger 200 år. Den förvildades under 1870-talet.
Lupinen är ofta den bäst anpassade på vägrenarna och skall därför tränga undan sämre anpassade växter, helt enligt naturens funktionsordning. Däremot - om vägrenen klipps vid rätt tidpunkt, har lupinen svårt att klara sig. Tre års sådan klippning, och även rötterna är borta. Lupinen är inte alls så tuff som den utmålas - och mycket mer kräsen på var den accepterar att växa, än vad folk tycks tro.
Sedan sägs det att lupinen är spridd i hela landet utom längst i norr. Jovisst, längs vägrenarna där den trivs - men vägrenarna torde bli promille av landets yta.
Lupinen finns alltså på en mycket måttlig del av landets yta, och dess egentliga skada är måttlig. Det finns ingen saklig grund att jaga den här vackra blomman, som efter 200 år i landet nog får betraktas som inhemsk.

Svara

Nils Bergqvist 2025-09-02 13:09

Jag tycker nog att det finns saklig grund för att bekämpa den även längs vägrenar, av den anledningen jag skrev att vägrenar klipps och därför därför utgör tillflyktsplatser för de växter som numera försvinner alltmer pga minskat bete och nästan obefintligt ängsbruk. Något som vi haft i ca 2500 -3000 år. Idag finns väldigt lite ängsmark som sköts traditionellt och därför blir allt fler arter mer eller mindre hotade, både vad gäller växter och de insekter som är beroende av dom. Vägverket har ju av den anledningen också inventerat vägavsnitt med värdefulla arter och även satt upp skyltar som informerar om att där det finns särskilt värdefull vägren för våra traditionella ängsblomster.

Svara

Svar från syntax 2025-09-02 13:28

Visst ligger det något i den saken, jag köper dina argument härvidlag. Jag motsätter mig inte att vägrenarna sköts och klipps - och som jag konstaterar, efter tre års klippning har lupinen givit upp på den platsen.
Därifrån till att jaga lupinen med blåslampa varhelst den syns - och att förbjuda folk att ha lupiner i sin trädgård, och bötfälla dem om dom inte tar bort dem - är det långt.
Det är att ta sig otillbörliga friheter i sin myndighetsutövning.

Svara

Nils Bergqvist 2025-09-02 15:11

Att jaga den med blåslampa tror jag iofs skulle vara effektivt men behövs knappast. Tror inte heller det kommer bli förbjudet att ha den som trädgårdsväxt eller utdöma straff för det. Det är att gå för långt i så fall. Men håller man efter den där det finns rara växter utefter vägrenar och på ställen där den kan förstöra befintlig flora, så räcker nog det. Har själv tex varit med att rensa bort lupiner vid en återställd våtmark som blivit naturreservat och dit den letat sig i kanterna där man gjort nya gångstråk.

Svara

Svar från syntax 2025-09-02 16:59

Som du nog förstår håller jag inte med här. Jag anser inte att så kallade "rara växter" har något automatisk företräde i naturens normala konkurrens. Deras särställning är från början och till slut ett mänskligt hittepå. Jag anser inte att det generellt sett är giltiga skäl att ge sig på blomsterlupinen, som är en omtyckt blomma som gör ringa skada - men en del nytta genom sin kvävebindande förmåga (jämf. exemplet Islands björkskog). Genom dumma människor hamnar man då lätt i den hatsituation, den växternas rasism som jag beskriver i bloggtexten.
Förbud mot att ha Blomsterlupinen i trädgården och straffsanktion om den inte tas bort, skall vara del av innehållet i det förslag från naturvårdsverket som ligger på regeringens bord i detta nu (men jag har naturligtvis inte defakto läst texten i original). Den saken är även anledningen till den här bloggen.

Svara