En betraktares bekännelser
Fågelsträck
Under en tunn månskära då natten lämnar plats åt en ny dag. Dygnets bästa tid om du frågar mig...
Mer än en sten
Från min trapp kan jag ana några stenar uppe i hagen, dom är en del av ett udda antal som bildar en domarring från järnåldern. På våren är det skönt att sitta ner och luta sig mot någon av stenarna och blunda upp mot solens första värmande strålar, låta tankarna fara och höra dom vårystra korparna i skyn.
Här är favoritstenen...
Men nu är det höst och känslan i hagen är annorlunda, den rustar upp för vintern. Korparna är ständigt närvarande men inte riktigt lika aktiva nu som på våren.
Jag har tillbringat mycket tid i hagen den senaste tiden och jobbat mycket med dubbelexponeringar. Stenen och trädet är dubbelexponeringar.
Vila i höstgräset
På bergskanten är det fortsatt lugnt. Räven sover förmiddag och korparna står för stämningen. Jag hoppas att hösten fortsätter ett tag till, för precis som våren är den en början på något nytt…
