Sen senast

Det har varit fullt upp sen senast.

Dagarna rusar iväg och veckorna likaså. I bakhuvudet rullar semesterplaner, ett nytt kök ska in och fönster renoveras.
Efter en lite regnig och kall start på sommaren så känns det ändå som att vädret håller på att ordna upp sig. Skönt vore det! Inte minst för barnen som längtar ut i vattnet...

I helgen åkte jag och min kompis U 153mil tur och retur för att träna i lite nya omgivningar.
Stugliv i Geirangerfjorden, vädret var med oss och långa träningspass fyllde våra dagar. Med Real turmat fyllde vi våra magar, helt okej och framförallt bekvämt.

Under löppassen hade jag på mig en löparryggsäck som är mer som en väst med några småfickor och i själva ryggsäcksdelen får en tunn jacka eller dylikt plats. Så ingen kamera med, jag fick nöja mig med mobilen som visade sig alldeles utmärkt duglig för ändamålet.

Bilderna fick en liten omgång överdrift i LR.

Min kompis nöjde sig också med mobilen, det brukar han göra.

En selfie hör till när man plåtar med mobilen, har jag hört...

Och en groupie med de sju systrarna...

Efter jobbig klättring var det skönt att stanna upp och njuta av utsikten.

På andra sidan glaset

Bakom glasrutorna på Willys står kundvagnarna på rad, precis vid spelkiosken som finns i anslutning till själva mataffären. Folk petar i ett mynt, rycker och sliter i den lilla kättingen som låser vagnarna vid varann. En del kärvar mer än andra.

På ett sträck hänger lappar som vittnar om de tidigare vinsterna, och vid spelkupongerna står några män och drömmer om de framtida. 

Samtidigt, nere i människobyn inte långt ifrån där jag bor, sitter en familj i förtvivlan och väntar. Det enda dom vill är att deras 17-åriga dotter ska komma hem...

Ögonsten

I en skuggig del av trädgården, dit solens strålar sällan når.

Ligger där den ligger, alldeles still. Men blicken stoppar ingen, den krälar iväg om den vill...

Det tänker jag på ibland

Hur det hade varit om allt jag ägde fick plats i en ryggsäck...

Det tänkte jag på senast idag när jag var på vårdcentralen. Hundraåttisex spänn för läkarbesök och medicin. Lika billigt som självklart!

Det tänkte jag på när jag höjde kameran och tog bilden. Inte i smyg, men heller inte i samförstånd. Det sket jag i just då! Jag stal ögonblicket och gick vidare.

Det är dom hjältar vi är...