Bara fantasin sätter gränser

I en liten bit skog med ståtliga granar som sträcker sig mot skyn. Jag letar motiv i dom svarta träden med den glödande himlen i bakgrunden, medan skymningen sakta bäddar in skogen i nattens mörker och det är alldeles tyst. Jag njuter!

Långa slutartider skapar några spännande bilder och bara fantasin sätter gränser för vad dom föreställer.

En vandrande pinne

Jag hittade den på berget, betandes på lite kvarglömd grönska. 

Nackavre

Det är lätt att drabbas av nackavre, som vi säger här på schlätta. Speciellt om man tittar uppåt. Men även dom som kollar mycket neråt kan få nackavre, fast det brukar man kalla gamnacke.

Rotade efter en ny profilbild i mitt arkiv och sprang på dessa bilder. Den första är från en Prag-resa och den andra en lite färskare ruta från Paris. Båda med nackavre.

På bergets kant händer allt och ingenting

I horisonten växer gryningsljuset fram och nattens mörker motas sakta bort. När vi vaknar ser vi att den listige varit framme igen. Den har fått en faiblesse för grannfruns gamla tofflor som nötts i landstingets tjänst, tre par har reducerats till ett och ett halvt.

En av tofflorna hamnade dessutom precis där reviret skulle markeras.

Lördag i hagen

Den här lördagen började med en tur i hagarna. Många rådjur, några hjortar, en hare och en hel del fåglar. Ett lätt duggregn och en svag vind i rätt riktning gav mig en fin stund med rådjuren som höll på med sitt utan att märka av mig. Perfekt blir det när man lyckas smyga därifrån när man är färdig utan att djuren vet om att du varit där. Då känns det riktigt bra!

Stjärtmesen är en fin liten fågel som jag inte ser så ofta. Men idag höll den sig framme...