En betraktares bekännelser
Att gå över ån efter vatten
Eller; Att åka till Hornborgasjön efter en trana
Förra våren var jag iväg till Hornborgasjön vid några tillfällen. Stog där med mitt stora tele och stirrade på dom sexton-sjuttontusen tranorna och försökte få till någon spännande bild. Det mesta blev skit. Fick skarpa, fina bilder på flygande tranor, stående tranor och hoppande tranor. Inte ens långa slutartider hjälpte, inga bilder blev till mina egna.
Plötsligt en tidig morgon väcktes vi av ett ödsligt och lite spöklikt ljud från gärdet utanför vårat hus. Det var två tranor som landat hos oss. Under juni månad höll dom till här och en tidig morgon fick jag min bild, och när jag tittar på den så kan jag nästan höra tranparets rop i den tidiga gryningen.
Och som synes så gillar jag naturbilder där själva huvudmotivet är en liten detalj i den stora bilden. Men det är jag det...

