Nu har iofs inte AF-S så mycket att göra med AF-prestanda i svagt ljus.
Jag resonerade en gång som du -- men har fått tänka om. Jag håller med om att det mest centrala för fokusering i dåligt ljus är autofokusen i kameran och hur mycket ljus den får att jobba med (vilket påverkas av objektivets maxbländare).
Men jag har själv provat det här en del och jag har sett andra göra samma försök -- AF-objektiv som min 135/2, min 180/2,8 eller en AF 80-200/2,8 (som jag ibland lånat) virrar och tvekar mer i dåligt ljus än vad till exempel min AF-S 80-200 gör i exakt samma dåliga ljus.
På Dpreview var det i den vevan Canon släppte den nya varianten av 85/1,2 två snubbar som gjorde diverse jämförelser med en ny Canon 85/1,2 II och en Nikon 85/1,4. De provade med flera Canon-hus (20D, 30D, Eos 1D Mk2 har jag för mig) och flera Nikonhus (D200, D2Xs) och kom fram till två saker: i alla normala ljusförhållanden fokuserade Nikon snabbare med sin 85:a, men i riktigt svagt ljus var Canons 85:a mer träffsäker.
Den enda rationella förklaring jag fått till detta är att AF-S (eller USM) är bättre på att göra riktigt mikrosmå justeringar -- med traditionell skruv-AF finns tydligen en tendens i det läget att justera en aning för mycket och sedan måste den justera tillbaka och missar igen, och igen, och igen ... Innan den hittar exakt rätt position igen.
Ett konkret exempel: För ett par år sedan var jag uppe i Åre när de hade sådan där Adventure Week eller vad det hette. På kvällen när det var en fin skymning stod jag nere på Draklanda och fotograferade ett par kanotister på sjön. Bredvid mig stod en kille från Sundsvall (väl?). Jag hade D70s + AF-S 80-200/2,8, han hade D2X + AF 80-200/2,8 (nya D-modellen). Jag hade noll problem att fokusera på kanotisterna, han hade enorma problem. När vi bytte objektiv blev förhållandet det motsatta.
Någon slags skillnad blir det, vete fåglarna varför bara ...







