Behövs det så mycket?

[larsborg]

Så är det, fotografering är inte enbart frågan om teknik, utan en förmåga att träna upp sitt bildseende!
Vem vill få det till, att vara enbart en teknik fråga?
Tillverkarna till viss del, utvecklingen för gott med sig, det blir enklare att få perfekt exponerade bilder, men komponeringen får fotografen själv göra.
Där kommer erfarenheten in!
Sätt den mest avancerade systemkameran i händerna på en nybörjare, bilderna blir säkert inte bättre, än de som blir tagna med en automat fick kamera.

 

[mipert]

Graal skrev:
...Blir vi bättre fotografer om vi t.ex införskaffar en gammal manuell Pentax K1000 med normal...

Nja, jag skulle inte det.
Snarare skulle jag tröttna på kamerans mörka sökarbild, ständiga batteribyten (jag har för mig man måste sätta på objektivlocket för att mätaren inte skall dra ur batteriet) och även om 50mm (och morvsrande för digitalaren) är min mest använda brännvidd, skulle jag begränsas i mitt bildskapande.

 

[Lars Johnsson]

Graal skrev:
Har sett de båda filmerna om Cartier-Bresson och nu ikväll Letizia Battaglia, dokumentärfotografer med lite olika inriktning, men som båda gått till historien för sina fantastiska bilder. Vad som fascinerar mig med dessa båda är att de kunnat skapa bra bilder med mycket enkel utrustning. C-B använde nästan uteslutande en manuell småbildskamera med normaloptik och Battaglia använde också, som jag uppfattade det, i huvudsak en gammal sliten manuell kamera med en bucklig normaloptik utan motljusskydd. Men bilder kunde dom göra ändå.

Med tanke på den utrustning jag själv förfogar över och all teknik/utrustningsdiskussion i forumen så blir man lite fundersam över vad det egentligen är som gör att en bild blir bra och uppmärksammad. Man förundras över hur lite det egentligen behövs för att åstadkomma bra fotografi. Det viktigaste är nog trots allt det som finns bakom kameran.

Om du med enkel utrustning menar hans Leica kamera. Den var i princip det bästa man kunde köpa i det formatet och är fortfarande mycket bra.
Han köpte det bästa som fanns och hade startat idag hade han nog gjort samma sak, köpt det bästa som finns idag.

 

[mipert]

En svensk motsvarighet till Bresson, Sven Oredsson, bytte kameror flera gånger per år.
Han skämdes inte för att visa upp sina nya ögonstenar till kameror.

Men självklart är grundtanken rätt, avsaknad av ideer, oförmåga till att jobba hårt för bilden och ointresse för bildspråk kan inte kompenseras av en 80-200 med VR eller vad det heter.

Sedan får man inte glömma att mycket har ändrats för en del fotografer, man pratar ofta om de fantastiska sportbilder som togs med Speed Graphic-kameror.
Då glömmer man att fotograferna kunde stå precis vid plan och att tempot på fotbollsspelet var mycket lägre förr.

Jag lärde mig en ny term när jag tittade på Leciaprylar på YFO, ”mata duvor-kamera”.
Bra beskrivning av en M7, man går ut med lugnt tempo och flanerar för nöjes skull. Bildskapandet blir en del av en process, som är beroende av att man har just en mätsökarkamera med jobbig filmladdning...

 

[Liax]

Re: Re: Behövs det så mycket?

eatfrog skrev:
En PENTAX, tro't om du vill.
Gammal manuell sådan, jajjemän.

/Henri

Gode Gud...det måste innebära att jag också kan ta så bra bilder. Jag har ju också en Pentax. Varför har jag inte tänkt på det förut?

/Joakim

 

[Kijana]

Stabben skrev:
Javisst är mindre mer.
Det är ju så mycket bekvämare och roligare (?) att köpa ett till objektiv än att gå ut och fota med den gamla vanliga utrustningen. För det är väl inköp av tekniska prylar vi är intresserade av, inte att fotografera??
Jag tror stenhårt på ett fast objektiv och en kamera till det. Knalla runt och få lite (eller faktiskt mycket) känsla för brännvidden ifråga. Försök se nya vinklar och öppningar.
Varför är det egentligen så att man så lätt sneglar på tester och foruminlägg och till slut tror att man behöver ditten zoom och datten kamera?
Allting handlar ju egentligen om ens förmåga att se. Inget annat. Fånga ljuset i en burk!
Inte 200 mm istället för 35, inte örtån megapixels istället för 2, inte 6x6 istället för 135 osv.

Måste nog säga att åsikterna om att fotografer skaffar sig nya kameror och objektiv håller på att kantra över för mycket åt andra hållet. För tydlighetens skull inte bara i det inlägg som Stabben gör.
Visserligen är det många medlemmar som diskuterar köp/byte av nya hus och objektiv, men om vi tittade på en slumpvis enskild fotograf så är det ju inte säkert att denne köper ny utrustning oftare än någon ur den äldre generationen. Tror nog att det bara är så att utrustningsköpare söker sig till varann för att utbyta erfarenheter och åsikter om grejerna. (Fast visst finns det fotografer som har alldeles för stor tilltro till utrustningens betydelse.)
Skälet till att jag för ett par år sedan bytte upp mig från en EOS 100 till en EOS 1N var för att jag helt enkelt växt ur 100:n. I och med att mina kunskaper och erfarenheter om fotografi ökat så fotograferade jag på ett sätt som inte passade lika bra med 100:n. (Även om jag har den kvar som andrahus.) Och i viss mån håller jag fortfarande på att söka mig fram till ett svar på om viss utrustning passar mitt fotografiska uttryck. Jag är till exempel väldigt sugen på en 20-glugg för att kunna ta bra närbilder, men jag ställer mig förstås samtidigt frågan om kvaliteten på objektivet är tillräckligt bra. Och vem ska jag fråga om det? Försäljaren, eller andra fotografer på FS?
Eller kan ta ett exempel från jobbet som fotograferande reporter, med bevakning av allt från sport till dagisinvigningar. Den som klarar av att fotografera speedway där digitalkompakten tar ett halvt varv på sig för att exponera efter avtrycket gjorts, och som inte avlider av frustration under tiden förtjänar min beundran. Ja, självklart ska bilden vara av hög journalistisk kvalitet också.
"Mindre är mer", sägs i tråden. Egentligen handlar det väl om hur mycket utrustning en fotograf kan använda sig av utan att glömma bort handhavandet. För att återknyta till jobbet så har jag där sedan september en 300D, jag har sedan den köptes in tagit cirka 1 400 bilder. Och det är nu när jag börjar bli van med kameran, och inte behöver tänka så mycket på hur jag fotograferar som bilderna blir bättre och bättre. (Tycker jag i alla fall.) Men det är väl inget som säger att om jag vore fotograf på heltid inte skulle kunna jobba bra med två olika hus.

 

[Liax]

Personligen har jag länge ansett att utrustningen inte sällan är mer av ett hinder än en hjälp när jag är ute och fotograferar. Under de senaste åren har jag mer och mer tröttnat på att bära omkring på tunga objektiv, blixtar, reflexskärmar och så vidare. Resultatet har blivit att jag allt oftare bara tar med mig kamerahuset och mitt 28-70 mm objektiv.

Sedan jag köpte en liten digitalkamera av pocketmodell har det till och med blivit så att jag nästan bara fotograferar med denna. Och ska jag vara ärlig tycker jag nog att mitt fotograferande har tagit ett ordentligt steg framåt sedan jag köpte digitalaren. Jag har den med mig nästan överallt, den är liten, smidig och lättanvänd. Jag kan med andra ord ägna mig åt bildskapandet snarare än att stå och fibbla i evighet med ett 70-200 mm objektiv och en paraplyblixt. Så visst håller jag med om att prylar snarare kan vara en belastning än en hjälp.

/Joakim

 

[larsborg]

> Behövs det så mycket?

--------------------------------------------------
Mikael Pertmann skrev:
Nja, jag skulle inte det.
Snarare skulle jag tröttna på kamerans mörka sökarbild, ständiga batteribyten (jag har för mig man måste sätta på objektivlocket för att mätaren inte skall dra ur batteriet) och även om 50mm (och morvsrande för digitalaren) är min mest använda brännvidd, skulle jag begränsas i mitt bildskapande.
--------------------------------------------------

-Tyvärr, nej, så är det inte alls!
De gamla kamerorna, Pentax, Minolta, Nikon, Canon och Olympus hade alla ett enda medlevererat normalobjektiv, största ljusstyrka mellan 2,0 - 1,2, då var det ALDRIG en mörk sökarbild, om fotografen inte hade glömt, att ta av sig sina mörka solglasögon, vill säga!
Där har utvecklingen INTE blivit bättre, då dagens standard zoom objektiv, ofta har en största ljusstyrka mellan 3,5- 5.6, då blir det mörkt, även utan mörka solglasögon!
Oftast har fotografen, av bekvämlighet eller okunskap, aldrig prövat ett ljusstarkt objektiv!
Dagens sökare i D-SLR, med APS-C bildsensor är rena skämtet, jämfört med sökaren i gamla A-SLR! D-SLR, med APS-C, har små mörka tunnel-liknande sökare, kom igen, jag har själv använt både Canon 300D och Canon 20D, finfina systemkameror, men sökaren med zoomobjektiv, oftast med halvtaskig ljustyrka, är inga höjdare!
Canons D-SLR FF (24x36mm) har en mycket ljus sökare, men kostar som en bättre liten bil idag.
Om några år, då kan vi vänta lägre priser, klara stora sökare på de flesta D-SLR, förmodligen har alla då FF, det är min uppfattning.
Normalen 50mm använder jag till säkert 90% av mina bilder, har andra objektiv oxå, men denna brännvidd motsvarar vad jag ser, inga förändringar av perspektiv, men andra föredrar 35mm, ger bra skärpedjup osv, åsikter om olika brännvidder kan pågå i evighet, då sättet att närma sig en bild är olika ...................
Zoomar har inget utrymme i mina fotoväskor, ha-ha!

 

[Niclasfoto]

Ja, alla har vi vår egen personliga utveckling. För många av oss så blommar prylintresset under en del av den tidiga karriären. Inget fel i det såklart.

Olika typer av utrustning stimulerar också olika typer av fotografering,,
Vissa prylar använder vi för att få kvalitetstaskiga bilder och andra för att uppnå högsta tekniska resultat.


Jag tror att det är ungefär som när man som unge var med i fotboll här och friidrott där osv,, Man testar sig fram och liksom smakar av under vägens slingriga gång.

Med mognad i sitt uttryck så tror jag också tryggheten kommer. Man vet att man får sina bilder med det och det objektivet osv,

Det är ju trots allt Bilderna som är det som slutligen står mellan fotgrafen och betraktaren, där är utrustningen liksom i en annan verklighet och kan inte längre göra stort varken till eller ifrån. Till slut så blir alltså husen och linserna till instrument i händerna på den skapande individen.


Mvh Niclas, som ser utrustning som oviktig i första läget, som viktig och primär under skapandet och på samma gång som viktiga redskap för att nå tillståndet i/med slutresultatet där de igen blir helt oviktiga, då har man ju lyckats!

 

[Johan Okker]

Handlar det inte också om vilka influenser vi har vad gäller fotograferande. Hur ser fotograferna ut i vår omgivning? Det är ganska få - av dem som syns - som faktiskt går där med det lilla kamerahuset och normalen.

Sedan kanske det också handlar om tillgängligheten, det finns ett enormt utbud av både billiga och dyra glas. Stora omfång säljer idag, långa bokstabskombinationer likaså.

I slutändan handlar det nog (som Nicklas skriver) om en personlig utveckling där många börjar och går snabbt till att bli maximerade vad gäller utrustning för att sedan kanske igen ta ett steg tillbaka och minimera eller åtminstonde bli mera realistiska inför sina tekniska behov.

 

[Graal]

Re: Re: Behövs det så mycket?

Lars Johnsson skrev:
Om du med enkel utrustning menar hans Leica kamera. Den var i princip det bästa man kunde köpa i det formatet och är fortfarande mycket bra.
Han köpte det bästa som fanns och hade startat idag hade han nog gjort samma sak, köpt det bästa som finns idag.

Leican var enkel och manuell/funktionell oavsett om det var den bästa kameran då och han hade säkert också använt en Leica även idag. Fast han hade nog haft ett minimum av optik till den. Kanske nådde kamerautvecklingen sin höjdpunkt kring 60-, 70-talen? Behöver man mer än vad som åstadkoms då? Själv har jag en spegelreflex som kom 1974 samt ett par nytillverkade helmanuella kameror av 60- 70-talsmodell.

 

[Lars Johnsson]

Re: Re: Re: Behövs det så mycket?

Graal skrev:
Leican var enkel och manuell/funktionell oavsett om det var den bästa kameran då och han hade säkert också använt en Leica även idag. Fast han hade nog haft ett minimum av optik till den. Kanske nådde kamerautvecklingen sin höjdpunkt kring 60-, 70-talen? Behöver man mer än vad som åstadkoms då? Själv har jag en spegelreflex som kom 1974 samt ett par nytillverkade helmanuella kameror av 60- 70-talsmodell.

Man kan också vinkla det åt andra hållet och skriva att han köpte den finaste och dyraste kameran i det formatet.
Så all utveckling på olika saker har gått framåt men kamera utvecklingen nådde toppen för 30-40 år sen och går nu tillbaka igen........Och inga yrkes-fotografer fattar det för de använder nyare kameror............

 

[Graal]

mipert skrev:
En svensk motsvarighet till Bresson, Sven Oredsson, bytte kameror flera gånger per år.
Han skämdes inte för att visa upp sina nya ögonstenar till kameror.

Inte mycket man fick fram när man sökte på det namnet. Varken bilder eller kameror. Möjligen är det samme som den filmfotograf man får några träffar på?

 

[Graal]

Re: Re: Re: Re: Behövs det så mycket?

Lars Johnsson skrev:
Man kan också vinkla det åt andra hållet och skriva att han köpte den finaste och dyraste kameran i det formatet.
Så all utveckling på olika saker har gått framåt men kamera utvecklingen nådde toppen för 30-40 år sen och går nu tillbaka igen........Och inga yrkes-fotografer fattar det för de använder nyare kameror............

Battaglia använde fortfarande sin gamla Pentax med bucklig optik utan motljusskydd när hon i filmen gjorde ett jobb för en tidning. Blev bilderna sämre för det?

 

[mipert]

Graal skrev:
Inte mycket man fick fram när man sökte på det namnet. Varken bilder eller kameror. Möjligen är det samme som den filmfotograf man får några träffar på?

http://www.megapix.se/Megapix/Ore4.htm

Stavade fel förut, Oredson

 

[Graal]

mipert skrev:
http://www.megapix.se/Megapix/Ore4.htm

Stavade fel förut, Oredson

Tackar för länken! Intressant att läsa om hur han "tröstade" sig vid nedstämdhet genom att köpa en eller två nya kameror och att han är en doldis (hade inte hört talas om honom förut) trots att han är en av dom som sääljer mest bilder genom bildbyrån.

 

[Voxa]

Jag hittade denna tråd just nu och har inte hängt med från början. Därför kanske jag slår in öppna dörrar när jag trampar in här men får sådan lust att göra några personliga reflexioner.

Alltså, om foto är en hobby, vilket den ju är för oss amatörer, så kan ju det tekniska vara en hobby i hobbyn s.a.s. Vilket som har övertaget, teknitintresset eller det kreativa bildskapandet, kan ju variera - så har det varit för mig.

Nu, sedan jag skaffat mig en digitalkamera sedan mitt fotande legat nere i många år, så blommar intresset för det enkla upp igen. Mina gamla manuella apparater och dito (normal) objektiv blir med ens mycket intressanta igen. Varför vet jag faktiskt inte, kanske känns detta som ett mera "riktigt" fotografi (jag hör själv vad tveksamt det låter och tanken kan bero på att jag ännu har tekniken MOT mig, inte MED mig).

I.a.f. så förtjänar en gammal sanning att upprepas: Det är FOTOGRAFEN som tar bilden, inte kameran. Och för att det skall fungera så bör ju fotograen ha ett öga för motivet och en tanke med sitt skapande.

/Göran

PS. Tror att vi som fotar skulle ha en del att hämta från konsten (måleriet). Studera de gamla mästarna, deras kompositioner, färgval och lek med ljus! DS

 

[Arne S]

Kul att se att tråden lever, jag tycker den är intressant.

Med risk för att få diverse omdömen tänker jag sticka ut hakan en liten bit. För det första tror jag, som jag skrev tidigare, att en begränsad utrustning är ett bra sätt att utveckla sitt bildseende/tänkande. Men det innebär inte att jag måste använda en Leica eller annan analog kamera eller stå att slabba med vätskor. Jag är övertygad om att det funkar lika bra med en digitalare. Läste i en annan tråd om någon fotoskola som krävde in referensbilder man själv framkallat. I några av svaren försvarades detta i stil med att "det är ju grunden" (mina ord). Är det så? Och i så fall varför? Den allmänna uppfattningen idag att så är fallet beror troligen på att den generation som driver skolan är upplärd på det, behärskar det och känner sig trygg i det. Men det börjar dyka upp lite fotoutbildningar nu där man helt inriktar sig på det digitala systemet. Bra eller dåligt? Vet ej. Men att det är på de skolorna framtidens bildknäppare kommer att utbilda sig, det är jag övertygad om. Och framtidens betraktare kommer att älska en del av dem. Och se deras teknik som grundläggande, något man måste kunna för att ta ett bra foto.

Men oavsett ovanstående måste även de utveckla sitt bildskapande. Har man då samtidigt 156 olika tekniskt avancerade prylar i sin jättetunga rygga, tja då är det nog lätt att det blir fel fokus såväl bildligt som bokstavligt.

 

[Slowfinger]

Det är väl också så att nya prylar ger den där kicken som man ibland behöver för att plåta?

Jag känner igen det här från två tidigare stora intressen: Golf och gitarrspel. Så fort man stagnerade så köpte man nya prylar och blev inspirerad ett tag till. Men - till sist satt man där i sitt berg av prylar och insåg att vägen framåt istället var hårt och tålamodsprövande slit. Inte kul alls...

Nu håller jag på att ramla i samma fälla vad gäller fotografi. Sitter mer inne och läser tester av utrustning än är ute och plåtar...

Illa...

Nu när man ändå är på detta eminenta forum, får man fråga vad som var Henri Cartier-Bressons utrustning? Stämmer det att han använde en Leica med normalobjektiv?

I dokumentären om honom verkade han förresten fullständigt ointresserad av mörkrumsarbete, verkade som om någon annan skötte det med den äran...

 

[Lars Johnsson]

Re: Re: Re: Re: Re: Behövs det så mycket?

Graal skrev:
Battaglia använde fortfarande sin gamla Pentax med bucklig optik utan motljusskydd när hon i filmen gjorde ett jobb för en tidning. Blev bilderna sämre för det?

Men det var inte Battaglia vi pratade om. Och jag har inte skrivit eller sagt ett ord om Battaglia eftersom jag inte ens vet vem det är.