Jag har ingen aning om vilka fabriksinställningarna var. Efter att ha "lekt" lite med kameran i kanske en timme så satte jag mig och systematiskt ställde in varenda liten inställning efter eget huvud. Metodiskt, rad efter rad i menysystemet. Att jag kunde göra så utan att plöja hela manualen först beror delvis på att jag hade en D200 innan, men den eminenta hjälp-knappen funkar mycket bra om man från början har koll på de tekniska funktionerna.
Manualen tycker jag för övrigt är helt värdelös. Den innehåller 90% utfyllnads-ordbajsande, och det står knappast särskilt mycket där som man inte begriper själv faktiskt. Det man inte begriper finner man heller inte i manualen, kanske är ett bättre sätt att beskriva det.
Det enda jag egentligen kan rekommendera dig är att inte vara rädd för auto-ISO. Det är en otroligt användbar funktion som många av någon underlig anledning har svårt att förstå möjligheterna med. De brukar hävda att de vill ha kontroll, vilket man naturligtvis har om man ställt in funktionen efter eget huvud.
I övrigt funkar den som vilken systemkamera som helst, bara det att det finns en herrans massa möjligheter att "customisera" små inställningar här och där. Man kan tilldela olika funktioner till knappar, så att man kommer åt dem lättare. Man kan bygga upp menybanker med färdiga inställningskombinationer för olika tillfällen, både rent tekniskt men också bildinställningsmässigt.
Om du känner att du har noll koll så är det nog lika bra att låta inställningarna vara som de är, tills du kommit igång lite. Men vänta för all del inte för länge. Att inte utnyttja möjligheterna som finns är väldigt synd med en så kompetent kamera. Lite som att acceptera stolinställningen i bilen som den var från fabrik för att man inte orkar lista ut hur man gör för att ändra den;-) Eller om vi återknyter till trådens kärnfråga; som att fråga någon annan hur de brukar ställa in bilstolen och sedan anamma den personens inställning. Det är en dålig lösning, som du säkert förstår.
