Annons

digital slemhinna

Produkter
(logga in för att koppla)

Spomenka

Ny medlem
hej!
jag letar förtvivlat (som så många andra) efter en digital systemkamera.
problemet är att jag är en typisk analog-nörd.
jag är dock ingen fotograf och lockas av friheten att ta obegränsat antal bilder, plus det faktum att familjen köpt en fotoskrivare.
jag vill naturligtvis ha en bättre kamera,
så jag sökte mig fram här på fotosidan för att se andra människors resultat med kameror jag blivit tipsade om.
och det är här det börjar bli svårt:
jag tycker att i princip alla bilder är fula, (sorry) blanka och onaturligt skarpa.
det ser helt enkelt för proffsigt ut! proffsigt som i stelt, vuxet och reklam-aktigt. är det fotografernas fel eller går det inte att få till en levande kort med en digitalkamera?
i andra fall har jag prövat billigare kameror men då med resultatet att bilderna helt saknar kvalitet



för att fördjupa mina om mina intryck kommer här ett extra stycke text:

det känns som att kamerorna lämnar en plastig karaktär i bilderna. då jag antar att en dator kan göra vilket jobb som helst med en bild vore det ju mer praktiskt att bilderna blev så neutrala som möjligt. dessutom är jag skeptisk till själva utskrifterna av digitala kort. alla icke bearbetade kort verkar få en tung, blöt karaktär som äcklar mig. detta oavsett om det är färg eller svartvitt. de enda digitala bilderna jag funnit tilltalande hittills är ett par av de jag tagit med kamera-funktionen i min videokamera (hur osannolikt det än låter) men jag vill ha dom utan gryn och kvalitets-distortioner


jag kan sammanfatta problemet genom att fråga frågan: finns det några andra analogsympatisörer som funnit en digitalkamera på något vis älskvärd?
det vore ju skönt att få hjälp av nån likasinnad

folk har ju några gånger lyckats göra både bra musik och film på digitalt vis. det måste ju gå att ta bra kort också

/en tveksamt inställd blivande fotograf
 
Har du lust att länka till några exempel här på fotosidan som illustrerar det du pratar om, jag känner inte alls igen mycket av det du säger.

När du skriver utskrift, menar du då via fotolabb som då använder samma papper som vid vanliga analoga kort eller utskrift från en bläckstråleskrivare.
 
Den bild du länkade till (länken fungarade inte förresten, men klipp och klistra fungerade...) är överexponerad i det gula på lampan (är det en lampa?) Då tenderar du att få färgskiftningar som ser onaturliga ut. Jag skulle gissa att det du inte gillar är dessa färgskiftningar när någon färgkanal (röd, grön eller blå) blir överexponerad. Filmen tenderar att hantera detta snyggare. Är man bara medveten om problemet kan man dock undvika det genom att exponera rätt (eller snålt om man är osäker), och allra helst använda råformat så att man kan rädda så mycket som möjligt av bilden senare.
 
Det var ett väldigt poetiskt sätt att säga att du inte gillar digitalfoto.

Jag tycker själv att grynigheten i analog film är vacker, och jag har inte sett något liknande i digitala bilder. Så jag håller mig helt enkelt till analogt.
 
nu är det ju inte så enkelt som att rätta till den här bilden. det handlar om i princip alla digitala bilder jag ser. även i korrekt exponerade mer proffsiga bilder och vanliga kompaktkamera-bilder av vänner (ska dom inte exponera automatiskt?)
 
svar till erik

aha...det är så lätt alltså :\
guuud vad bajskorvigt av världen att inte kunna göra ett slags mellanting
 
Digitala bilder som är obehandlade direkt ut ur kameran är fula, man ser direkt att de är digitala och plastiga.

Analoga bilder med en felaktig film för det man fotar är fula och ofta för skrikiga eller bleka.

Digitala bilder som någon behandlat med kärlek i ett bildbehandlingsprogram och haft rätt blick för färgerna är underbara, minst lika bra som en analog bild med film anpassad för motivtypen.

(Digitala kameror som ger samma ljusa sökarbild som vi analogfotografer är vana vid är DYRA)

/Martin (som fotar analogt, men också inser att han måste byta till digitalt inom något år)
 
Med analogt hoppas jag ni menar dia eller s/v så ni inte sitter och ömkar för några halvtaskiga färgkopior som nån fotoquickautomat spottat ut.

För övrigt låter ert resonemang ungefär som när cd-skivan kom för 20-25 år sen. Det finns alltid en klick entusiaster som vägrar släppa taget men det går inte att värja sig för utvecklingen.
Det kanske är mysigt att åka ånglok men jag åker hellre X2000.
 
På Dia tycker jag mest det stör med kornen, men så är jag ju rätt van vid Velvia 50 och Provia. Annars tycker jag att svart-vita bilder på högre ISO på digitala sidan också fungerar, och på en del kameror ger lite lagom med brus en välbehövt del som man inte får på alltför låga iso.

Vet inte om bruset syns i den här bilden, men i större format syns det definitivt och fungerar perfekt.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/528768.htm?set=lp

Men plastigt skulle jag inte vilja beskriva det digitala som, i min syn, sen har nog andra olika åstiker om det. Däremot annorlunda vill jag nog säga, speciellt om man är van vid kornigare och speciellt svart-vita kopior sedan tidigare. Men det är ju en vanesak. Utseende på allting förändras. Kolla HDTV jämfört med äldre TV. Enorm skillnad. Eller design. Rörstärkare kontra transistor, Vinyl kontra CD, osv.

Jag kan dock hålla med om att simulerat korn ofta faller rätt platt. Håller som bäst på att experiementera med lite olika saker för att försöka hitta något som fungerar bättre.
 
Senast ändrad:
Bekymra dig inte för vilken kamera du ska välja.

Bildresultat är avhängigt dig och ditt kunnande.
Med en digital systemkamera behöver man kunna en hel del om det digitala efterarbetet för att utnyttja de möjligheter som finns.

Det är fotografen som gör bilden, inte kameran. Detta tåls att upprepas som ett mantra om och om igen.
 
js1 skrev:
Med analogt hoppas jag ni menar dia eller s/v så ni inte sitter och ömkar för några halvtaskiga färgkopior som nån fotoquickautomat spottat ut.

För övrigt låter ert resonemang ungefär som när cd-skivan kom för 20-25 år sen. Det finns alltid en klick entusiaster som vägrar släppa taget men det går inte att värja sig för utvecklingen.
Det kanske är mysigt att åka ånglok men jag åker hellre X2000.

Tänk, hur visste du att jag fortfarande lyssnar på LP? (Sagt helt utan ironi.)

Som hobbyist har man tid att välja ånglok. Jag har helt enkelt fått för mig att jag tar bättre bilder analogt.
 
Erik Petersson skrev:

Jag har helt enkelt fått för mig att jag tar bättre bilder analogt.

Det är möjligt, man kanske lägger ner lite extra möda när bilden tas eftersom det inte går att trixa i efterhand.
Själv stretade jag länge emot och höll fast vid mina diabilder. Nu har jag svängt helt och är rejält fast i det digitala med alla dess möjligheter.
Tänk dig att kunna bränna iväg 36 exponeringar på ett enda motiv, komma hem och välja ut den bästa och slänga resten utan att det kostat en krona. Så jobbade jag knappast när jag tog dia.
Inte tog man en hel rulle på ett motiv, skickade ivär till labbet, väntade ett par dagar, fick hem rullen, satt och ramade 36 bilder och valde ut en, knappast.
 
Det finns ingen anledning att börja med digitalt foto om man inte tycker om det. Istället för att "bränna iväg" massor av bilder så kan man istället sakta ned, och kanske gå upp i negativformat.

Jag har svartvitt och mörkrumsarbete som hobby, men fotar även en del negativ färg. Jag gillar också äldre fotoutrustning och de egenskaper som klassiska objektiv ger. Ingen falsk pålagd "skärpa" i photoshop här inte. Det är bara om jag behöver digitalisera bilder för att lägga in dem i gallerier på internet, som jag måste manipulera lite. Trist, men nödvändig kompromiss.

Jag har dock köpt en hyfsad digital kompaktkamera, som jag använder t.ex. när jag snabbt vill dokumentera något och ladda upp på internet.
 
Det är lite synd att du späder på två vanliga fördomar om digitalt Patric.

Man måste inte nödvändigtvis bränna en massa bilder bara för att man fotograferar digitalt. Jag tar färre exponeringar men fler bilder numera.
Men visst är det så att många kanske sprutmålar en aning för mycket...

Man lägger inte på en falsk skärpa i Photoshop, vad man vanligen gör är att plocka fram de detaljer som finns i bilden så de syns bättre för ögat.
Precis som man väljer att framkalla i Rodinal, kopiera med punktljus eller att agitera sporadiskt (med äldre filmmaterial) för att bygga upp en högre akutans.
Du tar inte fram något som inte finns utan förstärker bara befintliga detaljer.
 
js1 skrev:
Det är möjligt, man kanske lägger ner lite extra möda när bilden tas eftersom det inte går att trixa i efterhand.
Själv stretade jag länge emot och höll fast vid mina diabilder. Nu har jag svängt helt och är rejält fast i det digitala med alla dess möjligheter.
Tänk dig att kunna bränna iväg 36 exponeringar på ett enda motiv, komma hem och välja ut den bästa och slänga resten utan att det kostat en krona. Så jobbade jag knappast när jag tog dia.
Inte tog man en hel rulle på ett motiv, skickade ivär till labbet, väntade ett par dagar, fick hem rullen, satt och ramade 36 bilder och valde ut en, knappast.

Jag kan inte jämföra med digitalt, eftersom jag inte har prövat det på allvar. Det är möjligt att jag skulle fastna för det. Men jag har inte ens funderat på den saken eftersom jag är så nöjd med det analoga. Jag valde analogt eftersom jag kunde köpa ett helt proffsigt system för bara några tusen kronor. Och så slipper man lära sig bildbehandling på datorn!
 
Jag håller med trådskaparen till viss del, och då är jag knappast nån analog-entusiast.

Faktum är att det väldigt lätt blir just "plastigt" och framför allt "platta" bilder med digitala systemkameror. Har ingen aning om varför, men det kan se ut som om man fotat något modell-landskap på nåt lustigt sätt.
Detta framgår särskilt tydligt vid stort skärpedjup och långa slutartider.
Kan det ha något att göra med hur sensorn inte "mättas" efterhand under exponeringstiden som filmen kanske?

Sen tycker jag att det där med skärpning ofta går till överdrift. Det är rätt trevligt med mjuka bilder också, och jag (obs, amatör med begränsad erfarenhet) jobbar hellre med stora kontraster än mycket skärpa. Kamerans skärpning har jag helt stängt av, och adderar bara ett litet unds vid RAW-konverteringen.
 
Det som gör att filmbaserat foto känns som mer levande tror jag mycket har att göra med oregelbundenheten i kornstrukturen. Det känns inte lika statiskt och perfekt avbildande. Jag plåtar för tillfället uteslutande på film som jag scannar och efterarbetar i Photoshop. Även om jag vet att en digitalt fotograferad bild har bättre detalj- och färgåtergivning och så vidare, så är det något som fattas. Jag tror att jag behöver något som fluffar till och minskar på perfektionen för att trivas. Sen trivs jag alldeles utmärkt med att jobba digitalt med bilderna.
Just nu använder jag rätt mycket av något så gräsligt som färgneg - Fuji Press 400 och 800 överexponerad ett steg. Detaljåtergivning, nja, men jädrar vilket drag det blir i färgerna!
 
Okej...

Jag vet inte vilken ände man skall börja på...så jag skriver det som dyker upp i huvudet efter att ha läst detta inlägg...eller alla de svar som skrivits.
I slutet skummade jag igenom svaren då jag inte förstår ditt resonemang att du vill behvara grynigheten i bilden.

Okej! Jag håller med dig att den har en viss charm.
Jag ska dra lite kortfattat.

När de första bra DV videokamerorna kom ut och vi gjorde en kortfilm insåg vi att det inte kommer håll då bilden blev för skarp, så vi tillsatte lite grynighet och filmade nästa gång med färre frames per sekund vilket gav en suddig upplevelse och alla va nöjda.

Jag fotade innan jag gick över tilldigitalt enbart med DIA. Jag var emot digitala system för att jag tyckte inte de uppnådde den kvalitet jag var ute efter. Samt att jag ville ha bilden i handen...men ack så fel jag hade. Och jag erkänner det.

Jag blev trött på att ha en hög med DIA och en ursäkta språket en jävla dia scanner som man fick ödsla sin tid på då man ändå skulle ha in dem digitalt för att ha möjlighet att jobba med dem.

När jag skaffade mitt digitala system blev min analoga system stående och slutade med att jag sålde den helt. Skaffade ett system i digitala formen som gjorde att jag kunde använda mina gamla optik.

Att säga att en bild blir för ren är väll rätt idiotiskt! Jag föredrar en skarp bild, en ren bild utan damm, eller att behöva oroa sig att när man sen framkallar bilder till papper att det blir färger som inte blir som man vill då olika leverantörer framkallar på olika sätt.
Även blev man av med vänte tiderna på att skicka in rullen till framkallning, slapp kostnaderna för film, framkallningspåsar osv osv osv...

Att gå över till Digitalt handlar inte om att dina bilder blir äckligt rena. Det handlar om hur DU tar dina bilder, hur DU exponerar dom och det handlar om teknik.
Oavsett kamera, digitalt eller analogt så blir inte bilden bra av sig självt!

Jag har idag en Nikod D70 med senaste mjukvaran i, och har aldrig varit så pass nöjd med en kamera, visst att det kommer nya som man skulle vilja ha, men varför?! För att öka antal bilder per sekund eller öka mega pixlarna ett snäpp. Det räcker med det jag har nu. Ökas behoven skaffar man en ny sen när den dagen kommer.

Att sitta och säga att alla bilder är fula på denna sida och de är för "komersiella" det är bara ett tecken på att du egentligen är avundsjuk för att få ta del av den nya tekniken som finns,
Det är som att förneka att datorer utvecklas med, eller att den markgående tv nätet försvinner. Skall du vägra skaffa dig en HDTV i framtiden för att bilden är för skarp?!!

Ne bättre kan du!

Släpp den dammande kameran, spara den och skaffa en digitalkamera istället! Våga följ med i utvecklingen!

//En mycket stolt ägare av en Nikon D70 ( och en föredetta analogfreak!)
 
ANNONS
Götaplatsens Foto