Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Egna reportage - hur klarar man sig ekonomiskt?

Produkter
(logga in för att koppla)

Jimsan

Aktiv medlem
Jag är faschinerad av pressfotografer som gör långsiktiga reportage av en person eller en familj. Oftast väldigt bra berättelser som vinner fina priser.
Men jag förstår inte hur fotograferna får det att gå ihop med tid och pengar samtidigt som de gör dessa långa reportagen? Ofta på sin fritid.
Säg att du följer en familj under ett års tid. Även om man inte är hos dem varje dag så tjänar du ju inga pengar förrän du kan sälja reportaget till någon.
Som frilansfotograf måste de ju ta "riktiga" jobb för att överleva och som anställd fotograf kan man ju inte bara lämna jobbet för egna projekt.

Någon som kan ge mig lite klarhet i frågan?
 
Jag är faschinerad av pressfotografer som gör långsiktiga reportage av en person eller en familj. Oftast väldigt bra berättelser som vinner fina priser.
Men jag förstår inte hur fotograferna får det att gå ihop med tid och pengar samtidigt som de gör dessa långa reportagen? Ofta på sin fritid.
Säg att du följer en familj under ett års tid. Även om man inte är hos dem varje dag så tjänar du ju inga pengar förrän du kan sälja reportaget till någon.
Som frilansfotograf måste de ju ta "riktiga" jobb för att överleva och som anställd fotograf kan man ju inte bara lämna jobbet för egna projekt.

Någon som kan ge mig lite klarhet i frågan?

Det är inte de prisvinnande reportagen som fotografer lever på. Fotografer på alla nivåer gör brödfödejobb. Paul Hansen som är en av världens bästa pressfotografer jobbar ju schema på DN alla andra. Han går på presskonferenser och sportevenemang.

Han och liknande fotografer på Sydsvenskan, Aftonbladet mm får som regel bara göra en liten del av sina stora reportage på arbetstid. Resten görs på fritiden. De kanske gör tre-fem större reportage om året. En del görs på relativt kort tid och andra under lång tid.

Andra gör uppdrag. Kanske bilder till informationskampanjer blandat med vanliga reportage för fackföreningstidningar eller facktidskrifter.
 
I korthet så finns det ingen ekonomi i det. Det är backjobb alltihopa för det mesta. Är du anställd på en större tidning så kan du naturligtvis få backning, men eftersom det är rätt få som är anställda i det stora hela så är det inget man behöver räkna med.

Så de fina prisvinnande reportagen finansieras främst av frilansfotograferna själva. Vilket säger något om klimatet för bildjournalistik i det här landet. Om det säljs in någonstans så brukar det vara rätt populärt att respektive tidning promotar det hela som att det är "deras" fotograf.

Så det är inte för pengarna som folk gör dessa reportage.

Mvh
Maverick
 
Så om jag fattat det rätt så gör man ett sådant reportage på vinst och förlust? Mest förlust förmodar jag?
Jag förstår att de flesta fotografer gör det för att kunna berätta en historia utan någon ekonomisk vinning och jag är grymt imponerad av dem som klarar av det.
Nu vet jag inte hur mycket de "stora" fotograferna tjänar på sitt dagjobb, men för oss vanliga dödliga så har vi ju ingen buffert att lägga undan på ett sådan reportage.
Jag kanske låter cynisk, men hur man än vänder och vrider på det så handlar allt i slutändan om pengar.

Själv står jag just nu i valet och kvalet om man skall våga satsa på någon av alla de idéer man har. Det gäller bara att våga släppa sargen och kasta sig ut.
 
Så om jag fattat det rätt så gör man ett sådant reportage på vinst och förlust? Mest förlust förmodar jag?
Jag förstår att de flesta fotografer gör det för att kunna berätta en historia utan någon ekonomisk vinning och jag är grymt imponerad av dem som klarar av det.

Så är det. Men ibland kan det ju komma pengar långt i efterhand. Prispengar, bokförsäljning, bildförsäljning vid utställningar, andra lönande uppdrag.

Nu vet jag inte hur mycket de "stora" fotograferna tjänar på sitt dagjobb, men för oss vanliga dödliga så har vi ju ingen buffert att lägga undan på ett sådan reportage.
Jag kanske låter cynisk, men hur man än vänder och vrider på det så handlar allt i slutändan om pengar.

Varför skulle det kosta så mycket att göra ett reportage? Jag tror att du begränsar dig själv. Gör något i din närhet när det passar dig. Det viktiga är att komma igång. Jag har ägnat lite lördagar och bensinpengar på en grej som jag kommer att fortsätta med.
 
Själv står jag just nu i valet och kvalet om man skall våga satsa på någon av alla de idéer man har. Det gäller bara att våga släppa sargen och kasta sig ut.

Prova med att sälja in idén till en tidning.
Då kanske du kan få liite under tiden.
Dessutom borde du få ett bollplank av journalistisk rang.

Andra här borde veta mer om det är möjligt och vem man kan prata med.
 
Jag känner nog bara till en som faktiskt inte går nämnvärt bakåt på sina reportage och det är Paul Hansen som är anställd av DN. Men även han lägger oerhört mycket egen tid på vissa av sina projekt.

Utav dem som gör böcker vet jag inte om någon gör så mycket vinst, skulle vara Anders Petersen möjligen. De flesta är glada om det går plus minus noll. Micke Berg kanske går plus, men han har en liten annan inställning till fotoböcker så det beror nog på det i så fall. En jag pratat med nyligen tog kredit för 100' för sin förra bok och när den väl sålt slut så stod hon väl på plus minus noll typ. Så nu har hon tagit en ny kredit på 100' för sin nya bok. Fast jag vet inte exakt hur ekonomin ser ut i dessa projekt.

Det är stipendier, föreläsningar och liknande som drar in lite pengar till projekt folk gjort. Så det bästa är nog att utgå från att man får stå för kostnaderna själv och sen betrakta varje relaterad intäkt som bonus. Har man egen firma så kan man ju dra av en del kostnader också.

I media ska det idag vara snabbt och billigt att producera. Det gäller nästan all media. Ett "STORT" jobb är att du åker iväg en vecka på ett och samma jobb typ. Då ska du helst producera en tre fyra andra grejer, vid sidan av, när du ändå är iväg...

Det är när man börjar få lite koll på ekonomin som man inser vad som skiljer i krav på en yrkesfotograf och en amatörfotograf. Vi är matade med romantiserade filmer och bilder av fotografer/pennor som flyter runt i nån tillvaro i nått exotiskt land och gör stora reportage. I verkligheten fungerar det sällan så. Nu är det automatöversatta utländska magasin som gäller.

Mvh
Maverick
 
I början får du nog göra reportagen med tanke på portfolie osv. och vara glad om du får in det du satt ut. Men så småningom börjar reportagen också kamma in så att det lönar sej. Men det kräver att du har näsa för att göra reportage som säljer. Har räknat ut att är jag borta en månad, hämtar hem ett reportage, så lönar det sej fortfaran de ekonomiskt. Blir det mycket längre resor så kammar man nog bättre in på att vara hemma och plåta nyheter.

I snitt betalas det extremt dåligt för reportage med tanke på arbetstimmar osv. Men det är nog inget åtminstone jag skulle göra för endast stålarna, det måste finnas passion med idet.

Här i våra knutar tjänar nog dom flesta fotojournalisterna största delen av sin inkomst på nyheter och normal pressfotoverksamhet. På andra sidan stora havet har jag nog några kolleger som jag vet att lever praktiskt taget på reportage. Så helt omöjligt ska det inte heller vara :)
 
Jag tror att en del i svaret är att dom allra flesta som lyckas leva på att fota lever för att fota och skulle fota även om dom inte fick göra det som ett yrke.
 
Jag tror att en del i svaret är att dom allra flesta som lyckas leva på att fota lever för att fota och skulle fota även om dom inte fick göra det som ett yrke.

Det stämmer, man är lyckligt lottad då man får sitt levebröd från sin "hobby". Jag minns hur jag fick mitt första fotojobb. Jag hade precis bestämt mig för att inte ta ett skitjobb till... Hade städat nattklubbar med mera och drömt om ett fotojobb... och bestämt mej för att det är foto eller inget. Det började redan kurra oroligt i magen och plånboken samlade bara damm, men så jäklar fick jag mitt första jobb :)

... Det var faktiskt med ett portfolie/"bildreportage" jag åkt till ryssland och plåtat i svartvitt som jag fick första jobbet med om jag inte minns fel...
 
Jag tror att en del i svaret är att dom allra flesta som lyckas leva på att fota lever för att fota och skulle fota även om dom inte fick göra det som ett yrke.

Så är det. De bästa fotograferna kan inte se en bra story gå förlorad. Fotograferingen är ett kall.

En del sticker iväg när det händer något intressant. Sen får man försöka få in pengar i efterhand.

Jag tror att det är svårt att göra riktigt bra reportage om man inte brinner för ämnet. Det går inte att välja sånt som ger pengar i första hand om man är ute efter att göra reportage i toppklass. Det hindrar ju inte att man gör annat där ekonomin spelar in.
 
Jag tror att det är svårt att göra riktigt bra reportage om man inte brinner för ämnet. Det går inte att välja sånt som ger pengar i första hand om man är ute efter att göra reportage i toppklass. Det hindrar ju inte att man gör annat där ekonomin spelar in.

Du har rätt! Jag tror att ett alternativ är om man verkligen vill satsa på fotografering är att börja ta ett deltidsjobb, ett "skitjobb" som drar in lite regelbundna pengar. Då får man tid att lägga på ett reportage som man förhoppningsvis kan sälja.
Går det bra kan man ju fasa ut deltidsjobbet efter hand.
 
Att direkt blir heltidsfrilans innebär att man måste ha fokus på pengar. Då riskerar man att tycka det är jobbigt. Dels för att det blir pressat ekonomiskt och dels för att en del av jobben inte ger så mycket fotografiskt. Då bränner man energi och får lite tillbaka.

Att kombinera med ett deltidsjobb ger ett helt annat utgångsläge. Då har man en grundtrygghet och slipper den värsta stressen och kan också göra lite chansningar.

Jag jobbade en tid deltid som pressfotograf och deltid som frilans. Det var ett perfekt sätt att få igång verksamheten.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto