Fotoprojekt - Hur kommer man igång?

[matlep]

Tänkte lufta lite tankar här och hoppas att någon kan komma med lite bra tips och idéer.

Jag har hittat en grej, som verkar riktigt rolig. Den grejen skulle jag vilja göra ett projekt om. Men hur kommer man igång?

Jag vet inte vad jag vill att det hela skall utmynna i, kanske en utställning, men det beror ju helt på hur det blir i slutändan.

Hur närmar man sig den grupp av människor som är inblandade? Vad säger man till dom för att dom skall förstå att jag är intresserad av vad dom gör och att jag gärna vill dokumentera deras glädje. Hur får jag dom att förstå att jag inte är konstig?

Eftersom jag inte är fotograf på heltid och inte kommer från någon tidning. Hur gör man för att komma igång?

Bör man göra någon slags plan innan man ens tar kontakt?

Finns det någon bra bok i ämnet fotoprojekt?

Tips, tankar?

 

[lumor_]

De allra flesta blir glada när man visar nyfikenhet på vad de gör och vill ge det uppmärksamhet. Om du inte tänkt dig någon betalning kommer de antagligen bli mycket nöjda ifall du erbjuder dem bilder att använda på webben eller privat.

Berätta för dem precis vad du känner inför det hela, att det är ditt första fotoprojekt och att det känns lite ovant att ta kontakt med en okänd grupp. Det tror jag får både dig och dem att slappna av.

Helt klart bra med någon form av plan att presentera innan du tar kontakt. Se bara till att det är en flexibel plan som har utrymme för improvisation och önskemål om förändringar från de inblandade. Presentera det som ett förslag och låt dem ha synpunkter...

Låter kul det där. Jag blir nyfiken på vad det handlar om.

 

[MattiasL]

Problemen att närma sig en grupp är nästan alltid mindre än man först tror. Det största hindret sitter i skallen, och det bästa man kan göra är att sparka sig själv i häcken och lyfta telefonluren.

Foto kan ibland kännas som en aggressiv handling, men den är också kontaktskapande. Ett ärligt intresse för den du möter, och en öppenhet med vem du själv är gör i bästa fall mötet till en jämlik relation där det känns som att ni gör historien tillsammans. Det är inte så komplicerat egentligen, men kan vara svårt. För mig har fallgroparna ofta varit att jag börjat känna mig ivägen. Man får jobba lite med att våga ta plats på ett ödmjukt sätt.

Annars som sagt, säg precis som det är, att du inte vet vad det ska bli i slutänden. Det är bra att öppna för att alla parter får känna efter vartefter vad som ska hända.

 

[matlep]

De allra flesta blir glada när man visar nyfikenhet på vad de gör och vill ge det uppmärksamhet. Om du inte tänkt dig någon betalning kommer de antagligen bli mycket nöjda ifall du erbjuder dem bilder att använda på webben eller privat.

Berätta för dem precis vad du känner inför det hela, att det är ditt första fotoprojekt och att det känns lite ovant att ta kontakt med en okänd grupp. Det tror jag får både dig och dem att slappna av.

Helt klart bra med någon form av plan att presentera innan du tar kontakt. Se bara till att det är en flexibel plan som har utrymme för improvisation och önskemål om förändringar från de inblandade. Presentera det som ett förslag och låt dem ha synpunkter...

Låter kul det där. Jag blir nyfiken på vad det handlar om.

Tack Per. Jag tänker inte avslöja vad det är. Än iallafall

Att erbjuda bilder privat är ingen dum idé, man skulle kunna sätta samman en bok som dom kan få varsitt exemplar av tex.

Jag bara önskar att jag kunde på ett enkelt sätt förmedla vad jag ser i mitt huvud på ett enkelt sätt. Sa jag att jag är typ sämst på att förklara saker.

 

[matlep]

Problemen att närma sig en grupp är nästan alltid mindre än man först tror. Det största hindret sitter i skallen, och det bästa man kan göra är att sparka sig själv i häcken och lyfta telefonluren.

Foto kan ibland kännas som en aggressiv handling, men den är också kontaktskapande. Ett ärligt intresse för den du möter, och en öppenhet med vem du själv är gör i bästa fall mötet till en jämlik relation där det känns som att ni gör historien tillsammans. Det är inte så komplicerat egentligen, men kan vara svårt. För mig har fallgroparna ofta varit att jag börjat känna mig ivägen. Man får jobba lite med att våga ta plats på ett ödmjukt sätt.

Annars som sagt, säg precis som det är, att du inte vet vad det ska bli i slutänden. Det är bra att öppna för att alla parter får känna efter vartefter vad som ska hända.

Tack Mattias. Jo så är det till 100% Problemen sitter i huvudet. Tack för peppen! Att våga ta plats, men ändå visa respekt måste ju vara nyckeln.

 

[Niclasfoto]

bara att köra igång.

men som sagt tidigare. tänkt igenom innan så att du inte framställer dig själv som en velgris när folk ställer frågor.

själv har jag alltid projekt på gång och många gånger så har jag upptäckt att det är av stor vikt att man har fötterna väl planterade i sin idé. sedan så är ju som sagt också flexibilitet viktigt, att utforma ngt som är 100% statiskt är inte så smart - ofta så får man också idéer längs vägen.

..

jag tänker lite så här om jag bara spontant floppar ut en slags kronologi av tankar-händelser.

-en idé springer fram...
-skissa idén på papper - formulera visionen (vad vill jag med det jag gör, samt hur/vilken slutprodukten önskas vara)
-fundera runt mina förutsättningar att gå iland med projektet (pengar/kostnader, duktighet, kontakter osv)
-finns stipendium att söka? finns fonder att söka stöd ifrån?
-när kan man förvänta vara iland med tex bilderna? (skapa gärna tex lite olika deadlines som du skall hålla längs vägen)
-försök vara i riktigt GOD tid när det gäller att kolla upp lämplig/önskavärd utställningslokal - även reklamering om utställningen bör man vara ute i god tid med!

så ,, finns ju såklart tusen fler saker att tänka på men jag tänker rättså mycket utifrån dessa enkla punkter.

Lycka till!
MVH Niclas,