apersson850
Aktiv medlem
Jag har gjort några tafatta försök att spela in video. Då behövs det också.Trebensstativet är gränsfall, men i gömsle behövs det.
Jag har gjort några tafatta försök att spela in video. Då behövs det också.Trebensstativet är gränsfall, men i gömsle behövs det.
Det finns fyra sådana på min sexkanaliga. Den tvåkanaliga har inte, men man kan kränga på en adapter och få två. Den kan man i och för sig sätta på den andra också. Då blir det sex XLR-kontakter där... Det du!Och jag har varit på väg att köpa en till fast den första ligger oanvänd. Kunde ju vara bra med xlr-kontakter också...
Ja, och likaså om du vill fotografera landskap med låååång exponeringstid.Jag har gjort några tafatta försök att spela in video. Då behövs det också.
Skriver under på det.Är du också bildintresserad spelar ny kamera utrustning mindre roll utan att man kan hantera utrustningen är viktigare.
Man ser ju då och då frågor av detta slag om vad ditten och datten som farsan hade i byrålådan kan vara värt. Kan ju vara en idé att bespara efterkommande detta.Idag inte så mycket. Har sålt det som har ett ekonomiskt värde för mig och ett bruksvärde för andra. Mer pengar än vad jag trodde. Kändes bra
En del småprylar ligger i lådor som av olika anledningar inte används. Mest beroende på av för dålig kvalitet. Makrosläde, filter av olika slag med idag fel gängstorlek. Gimbal till mobilen som jag inte blev vän med mm mm. Finns några "bra att ha", lite inkurrans men ändå mest skräp i skräplådan. Men egentligen inte så mycket. Tar för mycket tid att vända och vrida samt värdera alla detaljer
Å andra sidan ångrar jag tex att jag inte sparade någon eller båda mina fina Pentax kameror som ett minne från en fin epok i mitt liv. Tillsammans med skarpa 55mm bla samt makrot. Min finaste och kanske bästa foto period på något märkligt sätt. Har dock kvar min första. En Voigtländer. Skulle gärna velat ta fram även Pentax-arna. Känna och väga i handen samt lyssnat... Minnas
Kanske några av prylarna som blev över eller kvar även bär på någon form av känslominne som för mig väger tyngre än det som för någon annan kan tyckas helt onödigt att spara på?
Undrar hur många barn som har suttit som frågetecken när de går igenom sin pappas alla fotoprylar efter att han har stämplat ut. Som läggs i lådan obegripligt. Alla fotoprylar passar ju heller inte till att åtminstone sättas fast längst ut på en stak-käpp med silvertejp för att tjänstgöra som en bra ryģgkliare.
Något att faktiskt tänka på.
Det finns två sätt att slippa detta:Men man kunde säkert tillämpa 80/20-regeln här och slänga de flesta. Det är förstås ett jättejobb som man gärna skjuter framför sig.
Lite samma läge här. Har man många olika typer av uppdrag så blir det lätt så att det blir ett inköp för att lösa ett visst problem, och sen blir det liggande. Jag har just gjort en inventering och sålt av en massa grejer. Skönt! Men så gör man samma sak igen, men förhoppningsvis lite klokare. Bra sådana hastiga köp har varit Nikkor PC-28 och Sony A6500. Den förra har jag gjort rätt många arkitekturrelaterade jobb med. Sämre inköp har varit gimbal, vattentät kompaktkamera och en hel del mikrofoner.Har rätt mycket grejer, men allt har använts minst en gång. Vet inte om det är så onödigt då? Men har funderat på att samla allt och göra en inventering. Ibland hittar man ju sånt jag trodde var borta
Haha jo..Som rubriken lyder. Om jag ser på mig själv har jag en väldans massa "bra att ha ifall"-saker som nästan aldrig används. Studioblixtar med tillbehör, videorigg, stativ, ljudinspelare, analoga kameror mm, mm. Ändå har jag sålt sådant som jag köpt, testat och funnit att jag inte tänker använda. Det fanns en tanke när prylarna skaffade, samtliga begagnade dock. En ambition att de ska komma till användning finns fortfarande men frågan är bara när. Är det fler som sitter i samma båt med för mycket prylar?