Husets inverkan på bilden?

[avslutad120828]

Kanske är det en dum fråga, men i vilken mån påverkar egentligen det analoga kamerahuset bilden?

Eftersom funktionen är väldigt snarlik på många äldre systemkameror (1970 och äldre t.ex.) undrar jag varför så många ibland skriver att "den här kameran tar fortfarande bäst bilder" osv.

Objektiv och film är självklart två avgörande saker, likaså framkallningen...men vad mer påverkar egentligen bilden när den blir till på analogt vis?

 

[Thunderbird]

Exaktheten i slutarmekanism och spegel samt ljustäthet är väl det jag kommer på direkt.
Annars filmtransport (m.a.p repor) och pålitligheten på slutartider o.s.v-

/ E

 

[ErlandH]

Även exakthet och snabbhet i eventuell autofokus påverkar givetvis bilden, liksom sökarens konstruktion -- hur stor och ljus den är, hur lätt det är att ställa skärpa med hjälp av mattskiva och snittbild osv.

Och precis som när det handlar om dslr är ergonomin inte oviktig -- hur känns den i handen, hur lätt är det att göra diverse justeringar och inställningar.

 

[avslutad120828]

Jag är helt på svaren som kommit in hittills, men det rör ju mer betydelsen av husets tekniska finesser och hur dessa underlättar att ta en bild.

Det jag syftade mest på var just bilden och dess utseende...kontrast...färger/mättnad...skärpa....sådant! Fler tankar?

 

[Thunderbird]

Där skulle jag vilja säga att enbart optiken och filmvalet spelar in.
Huset har nog inte så mycket med saken att göra i detta fall. Transporterar filmen

/ E

 

[Enicar]

Delay skrev:
Jag är helt på svaren som kommit in hittills, men det rör ju mer betydelsen av husets tekniska finesser och hur dessa underlättar att ta en bild.

Det jag syftade mest på var just bilden och dess utseende...kontrast...färger/mättnad...skärpa....sådant! Fler tankar?

Kom igen nu. Det förstår du nog på egen hand att utseendet på bilden inte påverkas av lådan som filmen sitter i. Skulle möjligen vara att vissa hus klarar att hålla filmen mer plan än andra. Ja och så kan den inbyggda exponeringmätaren vara mer eller mindre bra förstås.

Dom som säger att dom får bäst bilder med just sin analoga kamera menar nog lite mer än själva huset.

Surt svar?

 

[avslutad120828]

Peranders, det är ju just det som jag ville få upp till lite diskussion...som du skriver med att filmen hålls mer plan osv...det är sådant jag menar och vill få fram, hur pass stor inverkan själva huset har på bildens utseende. Förmodligen inte mycket alls, men det finns ju uppenbarligen skillnader - du nämner ju själv två

Och nej, ditt svar var inte surt.

 

[Enicar]

Jo lite surt var det allt. Men jag har en dålig dag tror jag. (Hur man nu kan ha det när man legat på Fotosidans första sida)
Kul att du tycker att du kom lite på väg i frågan i alla fall

 

[Graal]

Det finns en enda analog småbilds systemkamera som har en inbyggd vakumsug för att hålla negativet mera plant och exakt vid exponeringen, Contax RTS III. Själv har jag en gammal RTS (första modellen), men jag har aldrig sett på någon enda bild att den skulle ha varit oskarp i någon del pga att negativet inte legat exakt i plan. Förmodligen är det så små skillnader att man inte kan upptäcka något med blotta ögat vad gäller detta? Men vad gäller mellanformat har jag däremot haft ett kamerahus (Pentacon Six TL) som inte höll negativet plant och därför blev det ibland oskärpa i ena halvan av blden. Så visst kan det ha betydelse vilket hus man använder, i varje fall vad gäller mellanformat.

 

[atotowi]

Enligt Contax själva skulle skillnaden i planhållning av filmen mellan RTS III med vakumsug och en kamera med tryckplatta av aluminium motsvara upp till 10cm med en 50mm på 10 meters avstånd.

Men RTS II hade ju förutom vakumsug även TTL PFM (Pre flash metering) dvs inbyggd blixt ljusmätare.
Som gjorde att du kunde fyra av blixtarna och spotmäta ljuset innan du tog bilden.
Det är nog den mest kompromisslösa småbildskamera jag känner till.

 

[FlyerOne]

I min gröna ungdom när jag ägnade en del tid åt att jämföra och testa olika kameror, så förutom vad som redan nämnts ovan kunde jag då spåra också vissa skillnader i hur mycket reflexer det blev i själva kamerahuset. Tittade på detta tillsammans med några fotokompisar, och vi hittade ett par hus som gav mera flare än de andra. Här kanske även moderna kamerahus kan uppvisa vissa skillnader.


Men bakom det som vissa skriver, att "den här kameran tar fortfarande bäst bilder" kan ligga något helt annat. När det gäller dagens systemkameror, så tillhandahåller tillverkarna vanligen ett mindre antal billiga objektiv med tydligt sämre bildkvalitet än vad som fanns i dåtidens objektivutbud från de "stora" systemkameratillverkarna. På den tiden var det piratobjektivtillverkarna som stod för försäljningen av billiga objektiv av lägre kvalitet. Dagens "piratobjektiv" är dock vanligen väsentligt bättre än dåtidens var (även om det fortfarande kommer ut ett och annat bottenskrap emellanåt).

Ifall man har (eller roar sig med att köpa - inte dyrt idag!) någon av dåtidens bättre DSL:er, exempelvis någon i Minoltas SRT-XXX serie samt en uppsättning original Minolta Rokkorobjektiv till denna, så uppnår man en bildkvalitet som vida överstiger vad dagens DSLR-kitobjektiv klarar av att åstadkomma. Dessa gamla objektivs IQ konkurrerar framgångsrikt med dagens objektiv i 10-30.000 kronorsklassen, oavsett märke.

En anledning till att vissa skriver att dessa gamla kameror fortfarande tar bäst bilder kan således vara att de kanske inte precis har haft råd med att köpa ett DSLR-system med 6-7 högklassiga objektiv, eftersom detta väl skulle gå på 150-200.000 kr eller mer. Om man då jämför ett (bra) gammalt analogt kamerasystem med ett modernt digitalt där flertalet objektiv ligger i mellanprisklassen, så är jag definitivt beredd att hålla med påståendet du citerar. Det är ju t.o.m. så att vissa av dagens dyra prestige-objektiv får däng av somliga av dessa gamla gluggar...

En annan faktor är att den digitala bildsensorn introducerar vissa "egna" fel, som inte finns i den analoga världen. Man får en "extra" kromatisk aberration, som kan vara ganska besvärande (kallas ibland för "purple fringing", "green fringing" etc). Bildsensorer introducerar också "extra" vinjettering, eftersom fotocellerna ligger i botten av små brunnar. Sedan introducerar ju den digitala tekniken ytterligare en uppsjö av andra fel, som olika artifakter, bleeding/blooming, blowout, sämre dynamik, luninance noise, chroma noise, aliasing, moiré mönster, channel noise, hot pixels, dead pixels, banding noise och sensordamm (inget problem med film, eftersom man ju får en ny, ren "sensor" varje gång man drar fram filmen). Sedan blir det förstås också oundvikligen interpoleringsfel vid varje analog-digital omvandling. Har kanske glömt något, men det finns ju ändå gott om anledningar till att konnässörer anser att de gamla analoga systemen fortfarande är kapabla att åstadkomma bättre bilder än de digitala...



I jämförelse med kameror med manuell fokusering, så är ju autofokus snabbare - när den fungerar! Jag menar då inte när AF:en går sönder (vilket den förstås gör ibland till skillnad från MF), utan att AF:en helt enkelt inte klarar att fokusera vissa motiv och under vissa omständigheter, där den manuella fokuseringen fungerar utmärkt. Och även för motiv som AF:en klarar att fokusera, så blir den aldrig riktigt lika exakt som vid manuell fokusering (ifall man har tid att utföra denna förstås).

Ytterligare en faktor är ifall man använder ljusstarka objektiv: 2,8 - 2,0 eller kanske t.o.m. 1,4. Då är det svårt att få AF:ens noggrannhet att räcka till. Denna är nämligen i de flesta AF-kameror designad för att klara objektiv med ljusstyrka minst 5,6 (då täcker man in de flesta objektiv). Dock, ifall man använder objektiv med högre och högre ljusstyrka, så blir ju skärpedjupet också mindre mindre och mindre (ifall man använder full öppning). Däremot blir inte AF:ens mätnoggrannhete bättre och bättre, den ligger kvar på "5,6-nivån". Detta till skillnad från vid manuell fokusering, där fokuseringsprecisionen ökar i proportion till objektivets ljusstyrka. Alltså, ju högre ljusstyrka, ju exaktare fokusering. Så vid MF blir det ju precis som det behöver vara, till skillnad från vid AF. Detta är anledningen till att MF-kameror är att föredra till objektiv med mycket höga ljusstyrkor. AF-kameror har visserligen vanligen också ett MF-läge, men AF-mattskivorna ligger ganska nära klarglastypen för att inte sökarbilden ska bli för mörk, vilket gör att man får väldigt dålig precision ifall man försöker att fokusera manuellt. Anledningen till att tillverkarna sätter in mattskivor i sina AF-kameror som är väldigt nära klarglasskivor (omöjliga att fokusera med) är att dagens AF-kameror ofta har "pentamirror"-system vilket ger en mörkare sökarbild, och att det mindre formatet, APS-C, gör sökarbilden ytterligare mörkare.

För att till viss del kompensera för AF-kamerornas sämre fokuseringsnoggrannhet slänger DSLR-tillverkarna gärna in väldigt många AF-sensorer - 50 eller så. Min erfarenhet är att detta sällan ger något. Det som är av absolut störst betydelse är hur mittpunktssensorn är utformad. Detta har vissa tillverkare upptäckt. I t.ex. Canon 40D finns i centrum, förutom den vanliga korsformiga 5,6-sensorn, även en sensor som klarar 2,8-objektiv. Detta gör att man får högre fokuseringsnoggrannhet vid användning av objektiv med ljusstyrka på minst 2,8. Tyvärr ligger denna sensor vriden 45 grader, så därför tappar man ett stegs noggrannhet. Det motsvarar alltså den noggrannhet man skulle ha fått med en 4,0 AF-sensor som hade legat horisontellt. Givetvis kan man öka noggrannheten genom att först vrida kameran 45 grader, låsa AF och sedan vrida tillbaka kameran igen, ifall tid finnes för detta. Såvida det nu inte på den plats i motivet fär man fokuserar råkar finnas några linjer som ligger i närheten av 45 grader förstås, då får man ju den fulla noggrannheten direkt. Dock är det enligt min erfarenhet så att jag fokuserar till kanske 95-96% på vertikala strukturer (vilket kräver en horisontell sensor), 3-4% på horisontella strukturer och knappt någon procent på sneda strukturer. Detta är ju inte precis bara min erfarenhet, praktiskt taget alla snittbildsmätare till MF-kamerorna låg ju av just detta skäl horisontellt. Det fanns visserligen vissa mattskivor där snittbildsmätaren var vriden 45 grader, men de blev aldrig populära bland intresserade amatörer eller proffs just pga att att man tappade "ett stegs" fokuseringsnoggrannhet.

Den kamera som f.n. uppvisar den bästa autofokusen är tydligen Sony A700. I centrum har denna två dubbla korslagda 5,6-sensorer samt en linjär 2,8-sensor som ligger horisontell, alltså totalt 5 sensorer i centrum. I stort sett alla andra av dagens DSLR:er nöjer sig ju med en 5,6-korssensor i centrum. Sonys system ger alltså full 2,8-noggrannhet i ungefär 95-96% av fallen. Vid horisontella strukturer får man förstås hålla kameran vertikalt ifall man har ett ljusstarkt objektv monterat och vill utnyttja 2,8-sensorns större noggrannhet. Det verkar som att detta system ger bäst noggrannhet vid praktiskt bruk. Såg nyligen ett test av alla betydande kameratillverkares bästa kamerahus (i prisläge upp till 80.000 kr), och där kom Sony A700 ut med flest antal korrekt fokuserade bilder. Den "spikade" 98% av bilderna.


Ännu en faktor är ju när man gör pappersbilder. En bild som är analogt framställd hela vägen får naturligtvis en struktur och en känsla som en digitalt framställd bild inte kan uppnå (i varje fall inte inom överskådlig tid). Den digitala tekniken är ju oslagbar när det gäller ekonomi och bekvämlighet, men när det gäller känsla och struktur så är den analoga tekniken ännu så länge den regerande mästaren. For ever? Who knows! Vilket förstås är anledningen till att somliga väljer att använda denna "gamla" teknik till sina utställningsbilder.


Som vanligt blir mina alster alldeles för omfattande. Johan, hoppas att jag inte har skrämt livet ur dig vid det här laget...


PS Kanske bäst att jag också skriver att AF = Autofokus och MF = Manuell fokus. Samt att ifall någon pga av vad jag skrivit ovan skulle bli intresserad av att skaffa en MF-kamerautrustning (en sådan kamera med 6-7 fina objektiv går ju för hela klabbet på avsevärt mindre än vad ETT ENDA högklassigt AF-objektiv kostar, utan kamerahus...) så behöver jag säga en sak om mattskivorna. Dessa utvecklades väldigt under denna tid. I början var de väldigt ljussvaga och därför svårfokuserade förutom i mycket bra ljus. För varje kamerageneration blev de bättre och bättre. Dock var det STORA skillnader mellan de olika tillverkarna, så att en äldre kamera från den ledande mattskivesliparen kunde vara mera lättfokuserad än en del av de andra tillverkarnas 15 år nyare kameror. Men nu känns det definitivt som att det är mycket hög tid för mig att sätta punkt här... Ifall någon skulle vilja ha detaljer om detta går det ju alltid att kontakta mig.

 

[avslutad120828]

Gunnar, ditt svar var verkligen läsvärt och fruktansvärt intressant. Kul att du nämner Minoltas SRT-serie. Jag ropade för inte så längesedan in en SRT-101b för kaffepengar på vår välkända auktionssida. På kameran satt (vad jag förstått) dåtidens kitoptik, en Minolta Rokkor 50mm/1,7. Ett mycket trevligt objektiv på många vis, gediget är det minsta man kan säga! Har framkallat en rulle Tri-X 400 med denna kameran och bilderna blev kanonfina på alla sätt.

Men, hur såg bilderna ut/hur yttrade sig dessa flares som du beskrev? Blev färgerna mindre mättade eller vad hände? Mer kontrast?

Tack för ett givande svar.

 

[hockeyfotografen]

FlyerOne skrev:

...
Den kamera som f.n. uppvisar den bästa autofokusen är tydligen Sony A700. I centrum har denna två dubbla korslagda 5,6-sensorer samt en linjär 2,8-sensor som ligger horisontell, alltså totalt 5 sensorer i centrum.
...

Det där är nog att anse som en sanning med modifikation.
Vilket hus som har bäst AF beror till viss del på vilket objektiv som sitter på.

För att ta en jämförelse.
Canon Eos 1D mkII (har ett själv).
Så finns det totalt 45 AF-punkter.

Av de mittersta 7 AF-punkter på detta hus, så fungerar 5 av dessa (plus ytterligare två, de mittersta längst upp, samt längst ner, resterande som horisontella) som korssensorer, under förutsättning att objektivet har en bländare på 2,8 eller större.

Går du däremot till bländare 4 eller större så är det bara den mittersta som fungerar som korssensor, resten som horisontella.

 

[Bengf]

Intresant skrivet.du har inte adressen till den stora fokustesten.MVH.Bengt

 

[FlyerOne]

Johan,

Glad att du uppskattar mina skrivarmödor!

När det gäller kamerahusflare så är det ingen principiell skillnad på detta och flare från objektivhuset. På negativfilm syntes det i de mörkaste skuggpartierna, dessa blev inte riktigt svarta utan lite flammiga. Ifall du är orolig för att detta skulle gälla din SRT-101b så kan jag lugna dig genast, dessa har jag god erfarenhet av, och där finns inga sådana problem. Man använder dem på samma sätt som alla andra välgjorda systemkameror. Tar man motljusbilder behöver man skugga solen på något sätt, och åtminstone använda motljusskydd. Annars får man flare vilken kamera man än använder sig av, oavsett fabrikat och oavsett pris. Om du fick med original Rokkorobjektiv så är denna kamera kapabel att leverera bilder av mycket hög teknisk klass. Have fun!


**************************************************

Daniel,

Menar du att det jag skrev skulle vara "att anse som en sanning med modifikation"? Förstår inte detta riktigt - dels skriver jag ju bara om hur de olika tillverkarna har valt att rent tekniskt lägga in sina AF-sensorer, och att det resultat man kan förvänta sig av dessa olika val korrelerar mycket väl med det praktiska utfallet vid testningen (som jag refererade till) av dessa olika kameror.

Självfallet har du alldeles rätt i att AF-prestandan varierar beroende på vilket objektiv som sitter på. Likaså vad det är man mäter på: rörligt - stillastående objekt, hög - låg kontrast, starkt - svagt ljus, motivets (ljusmässiga) karaktär och mycket annat.

Jag kan inte riktigt följa din beskrivning av hur 2,8 AF-sensorlayouten ser ut i din Canon Eos 1D mkII. Det finns inte någon bild av detta i bruksanvisningen, någon broschyr, eller på nätet någonstans som du känner till?


När det gäller testen jag refererade till så mätte man upp AF-mätnoggrannheten dels med den centrala AF-mätpunkten (som ju normalt är den bästa) och dels med flerfältsmätning (ett antal AF-mätpunkter aktiverade):

När det gäller flerfältsmätning så var Canon EOS 1D Mark III och Nikon D3 mycket bra (10-12% av bilderna blev oskarpa). En överraskning var att Canon 40D faktiskt var ännu bättre, och toppade flerfältsmätningen (bara 6% oskarpa bilder). Lite efter tättrion kom i tur och ordning Nikon D300, Sony A700 och Canon EOS 1Ds Mark III (16-19% oskarpa bilder). Får väl fortfarande anses vara bra när det gäller rörliga motiv. Olympus E-3 kom näst sist och Pentax K20D sist (40-45% oskarpa bilder) - mindre tillfredsställande, tyvärr.

Att mätning med enbart den centrala AF-punkten normalt ger betydligt högre noggrannhet lär väl knappast förvåna någon, det har de flesta fotografer upptäckt för länge sedan. Här har alltså teoretiskt Sony A700 de bästa förutsättningarna. Något som också tydligt visade sig vid det praktiska testet. A700 var här i en klass för sig själv (bara 2% oskarpa bilder). Vilket är tre till fem gånger bättre än de bästa av de övriga kamerorna . Canon 40D kommer också här mycket bra till, 6% oskarpa bilder ger en andraplats. På tredje kommer Nikon D3 (9%), på fjärde Nikon D300 (10%), på femte Canon EOS 1D Mark III (12%), och därefter 1Ds Mark III (14%). Även här kom Olympus E-3 näst sist (18%) och Pentax K20D sist (25%).

Detta överensstämmer ganska bra med mina egna subjektiva uppskattningar när jag jämför dessa kameror i någon fotoaffär eller får känna på några kompisars dylika. Jag har tyckt att Olympus och Pentax har haft markant långsammare och osäkrare AF än "de tre stora". Tycker detta är mycket tråkigt - hoppas verkligen att dessa båda kan komma ikapp. Fem konkurrerande kameratillverkare är välgörande för konkurrensen, men bara två, som det nu har varit under några år, är alldeles för lite. Tre, som det kanske (ev.) kan komma att bli på lite sikt är visserligen klart bättre, men fortfarande i minsta laget.

Autofokusen är ju en av de absolut viktigaste parametrarna när det gäller bildkvalitetet. Är man ute efter detta så är det faktiskt mycket viktigare att välja en kamera med snabb och säker AF än att köpa dyr och fin optik. T.o.m. ett idealt och helt perfekt objektiv som sitter på en kamera som inte klarar att sätta fokusen rätt, kommer ju att ge ett sämre resultat än en annan kamera med ett billigt kitobjektiv, men med väldigt bra AF-noggrannhet! Självfallet ger bra AF i kombination med ett högklassigt objektiv det allra bästa resultatet. Skriver detta enbart pga att vi ju har en del nybörjare här på Fotosidan. Fast de kanske inte läser sådana här långrandiga inlägg som jag ibland lyckas åstakomma...

När det sedan gäller test och jämförelse av AF-prestanda så är detta förstås väldigt svårt att göra (t.o.m. svårare än objektivtester skulle jag säga). Det finns ju så väldigt många förutsättningar och variabler att ändra på. Testningarna i det här fallet utfördes på RÖRLIGA objekt, alltså med Continous-mätning inställd. Ifall man hade mätt också på statiska objekt skulle det förstås ha kunnat bli en något avvikande resultatserie. Man la dock inte ner tid på detta (man bör ju kunna utgå från att det i alla fall inte bör bli sämre, utan samma eller bättre resultat för statiska objekt).
Testobjektet var en bil som man med samma hastighet lät köra i riktning mot kamerorna.

Likaså får man ju olika AF-prestanda beroende på vilket objektiv man väljer. Här använde man sig av 70-200/2,8 för alla som hade dessa i sina objektivprogram, annars något motsvarande.


**************************************************

Bengt,

Ska försöka att spåra upp den tidskrift som har utfört testen (finns alltså tyvärr inte på nätet). Såg den för kanske två månader sedan. Jag hade för avsikt att köpa tidningen, men hade inte pengar just då (studerandekassan är rätt mager...). Trodde att jag köpte den sedan, men det verkar tyvärr som att jag missade detta. Nåväl, skulle detta vara fallet så har jag i alla fall ett papper med fler faktaanteckningar och lite korta stolpar och där jag bl.a. skrev upp vilken tidskrift och vilket nummer det var (den var inte svensk vet jag).


Till sist, man ska självfallet ta alla tester med en nypa salt. Är de välgjorda kan dessa ge en viss ledning, men det finns beklagligtvis väldigt många tester både i tidningar och på nätet som är direkt usla! Dels beroende på att många "testare" inte alls är så kompetenta som de själva tror sig vara, dels pga att så många använder antingen Canon eller Nikon, och även om de råkar vara kompetenta proffs när det gäller sitt eget system så är de ofta förbluffande dåliga när de ska utvärdera något annat system som skiljer sig en del från detta, som t.ex. Minolta/Sony. Ytterligare en faktor som vi något godtrogna svenskar får ha klart för oss att de kommersiella nättestsajterna har en mycket stark förkärlek för de märken som ger mest annonspengar (har under de senaste åren varit Canon och Nikon). Detta gäller f.ö. även många tidskrifter, som ju också lever i en kommersiell marknad.

Det är lätt att se en tydlig slagsida här. Det "normala" för tidskrifter som anser sig vara "seriösa" är att de sätter Nikon som etta och Canon som tvåa. Emellanåt växlar man dessa. Sedan kommer Sony, Pentax och Olympus.

I testen jag citerar ovan har de ju mätdata som de inte kan komma undan, men "intressant" var att notera att i testsammanfattningen på slutet så talade man om att Canon och Nikons AF gav bra resultat med bara 6-12% oskarpa bilder. Sony A700:s mittsensor, som låg i en klass för sig med bara 2% oskarpa bilder, nämndes inte med ett ord...

Den skevhet som finns i testmarknaden för de två största märkena får man själv korrigera för (vanligen är den ju inte så uppenbar för läsaren som i det här fallet).


**************************************************

Jag har tyvärr ingen Internetuppkoppling i bostaden, så det kan ev. ta lite tid innan jag återkommer. Hoppas att ni har tålamod...

 

[hockeyfotografen]

FlyerOne skrev:

Daniel,

Menar du att det jag skrev skulle vara "att anse som en sanning med modifikation"? Förstår inte detta riktigt - dels skriver jag ju bara om hur de olika tillverkarna har valt att rent tekniskt lägga in sina AF-sensorer, och att det resultat man kan förvänta sig av dessa olika val korrelerar mycket väl med det praktiska utfallet vid testningen (som jag refererade till) av dessa olika kameror.

Ja det du skriver, om det rent tekniska stämmer ju inte helt och hållet.

Så långt jag förstår saken så har 1D mkII fler korssensorer än Sonyn du hänvisar till.
(Samma bör rimligtvis gälla 1D mkIII).

Lite nyfiken på om du har någon länk till testet?
Kan inte se/utläsa var du hittat testet, eller hur det är utfört i detalj.

För övrigt tycker jag att du påpekar riskerna, med att AF-tester inte är så bra, på ett bra sätt.

Det du skriver antyder i mina ögon att de som gjort testet inte är alldeles hemma på Canons 1D serie.

(Se mer nedan, så förstår du vad jag menar).

FlyerOne skrev:


Jag kan inte riktigt följa din beskrivning av hur 2,8 AF-sensorlayouten ser ut i din Canon Eos 1D mkII. Det finns inte någon bild av detta i bruksanvisningen, någon broschyr, eller på nätet någonstans som du känner till?

Jag har hittat informationen, i manualen.
En Engelskspråkig version av manualen finns här:
www.sensorcleaning.com/manuals/Canon_1DMarkII.pdf
(Har inte lyckats hitta manualen på Svenska på nätet).

Nu är det dessutom inte helt rättvist att jämföra AF med enbart mittpunkten heller.
Ex Eos 40D totalt nio AF-punkter totalt.

1D mkII har 45 punkter totalt.
Av dessa fungerar sju stycken som korssensorer med objektiv som har bländare 2,8 eller större.
(Sid 73 i manualen).

När du väljer mittpunktsfokus på 40D så får du ju bara tillgång till en enda punkt.

på 1D mkII så kan du ställa in huset så att du får tillgång till "stödpunkter" omkring den centrala punkten.

Hur många hjälppunkter du får beror på brännvidden på objektivet. Samt vilken AF mode du använder (sid 72 i manualen).

I läget AI server AF får du som minst sex stödpunkter, och av dessa är fyra korssensorer (förutom mittpunkten, vilket ger fem totalt) med rätt optik på huset.

Jag använder nästan uteslutande mittpunktsfokus, med stöd för "hjälppunkter" på mitt 1D mkII.
Har även lånat ett 40D av en kompis, och gjort subjektiva tester med enbart mittpunktsfokus på det huset.

Mitt intryck är att 1D mkII har bättre AF än 40D.
(Vet att det finns fler sportfotografer som upplever samma sak på det subjektiva planet).

Sedan ser jag andra svagheter i testet du refererar till.
Hur rättvisande är det att fotografera något som rör sig i en "fast" riktning?

Det som verkligen ställer krav på AF är ju snabba rörelser där riktningen ändra sig med tvära kast.

Det faktum att 40D fått bättre resultat i testet, än 1D mkIII gör mig mycket tveksam till hur välgjort detta test är.

Jag betvivlar att man haft stödet för stödpunkter aktiverat, på 1d mkIII, när man testat att arbeta med mittpunkten.
Vilket självklart får påverkan på resultatet.

/Daniel.

 

[Bengf]

Rätta mig om jag har fel ang. kameramärke.Men tidn.foto.tog bilder på flygande måsar och 40D fick skärpa på 50% vilket ansågs mycket bra.Ett mycket svårt val flygande måsar.Trodde sjäv det var omöjligt.Men nu till pudelns kärna kan det ha varit 1dsmk11 osäker här en av modellerna tar ju 10/sek.Men där vart 75% av bilderna skarpa.(men vi har nu prisklasser som ligger 3-4 ggr högre och dubbelt så tunga hus)Vilket måste vara otroligt bra.40D hr ju lyckas med bra speed på sin 6.2/sek chanserna ökar väl med hastighet att fler bilder blir skarpa.Åtminstone på dom dyrare modellerna.Minolta var väl bland dom första mad autofokus.och jag undrar iallafall varför inte A700 har fler korslagda sensorer.