Mer digitalt än bild

[Tansi]

Hej å hå
måste man säga i denna digitalrusch. En ny superpixlad Mark II kommer när man äntligen lyckats få ut sitt exmeplar av den "tidigare" varianten från försäljarna. Då börjar åtminstone jag känna att det behövs en farthållare. Är vi mer intresserade av den allomfattande digitala tekniken än bilden? Jag har i alla fall tagit det sköna beslutet att nu leva med min kamera i med och mot och utveckla mig själv i stället. Sen skiter jag faktiskt i pixlarna för en bra tid framöver. De räcker. Det är JAG som ska bli bättre. Vad tycker du?

 

[Highweiss]

Du har en mycket sund inställning.

Den digitala rushens stora vishet torde dock vara ett av de mest avhandlade ämnena i Fotosidans forum. Förutom Canon 20D då. Och den tekniska skillnaden mellan Nikon D70 och Canon 300D. Och kanske Canon 1D Mark II också. Ja, och vad Nikon skall släppa för modell för att svara på Canons senaste. Diskussioner och debatter som utveckla de fotografiska egenskaperna, helt enkelt.

;-)

EDIT: Ja, det krävs tekniska kunskaper för att kunna ta den bild man vill. Och en kamera hjälper förstås också. Men allt har sin måtta.

 

[Tansi]

Andreas,
jag har en Canon 300D också. När jag kollar igenom bilder på webben och ser hur skickligt den kan hanteras så blir jag grön av avund. Jag skulle älska att diskutera vad det egentligen är vi gör med kameran i stället för att jaga pixlar och nya modeller...

 

[deez]

Personligen blir jag äcklad i 95% av fallen något av det andreas nämner ovan diskuteras. Ibland sitter man bara gapande framför skärmen och undrar hur människor är funtade numera. Ok, att vissa, inklusive mig själv, har ett visst tekniskt intresse. Men den mani som råder så fort en ny kamera släpps är i många fall något som borde klassas som allvarlig psykisk sjukdom.

Det verkar inte längre handla om glädjen i bildskapandet, utan glädjen i att ha snabbare, större, tyngre och fetare kamera än grannen eller kompisen. Visst finns det yrkesfotografer som har vissa tekniska krav på sin utrustning, men när amatörfotografer tror att deras fotoalbum blir finare för att deras kamera kostar 50k börjar det kännas lite befängt.

 

[Liax]

deez skrev:
Personligen blir jag äcklad i 95% av fallen något av det andreas nämner ovan diskuteras. Ibland sitter man bara gapande framför skärmen och undrar hur människor är funtade numera. Ok, att vissa, inklusive mig själv, har ett visst tekniskt intresse. Men den mani som råder så fort en ny kamera släpps är i många fall något som borde klassas som allvarlig psykisk sjukdom.

Det verkar inte längre handla om glädjen i bildskapandet, utan glädjen i att ha snabbare, större, tyngre och fetare kamera än grannen eller kompisen. Visst finns det yrkesfotografer som har vissa tekniska krav på sin utrustning, men när amatörfotografer tror att deras fotoalbum blir finare för att deras kamera kostar 50k börjar det kännas lite befängt.

Jag tror det är så här: Många har ett väldigt stort teknikintresse som de råkat rikta mot den fotografiska tekniken. Och dessa personer får ut samma glädje, inspiration och kreativitet när de får diskutera, analysera, vrida och vända på teknikaliteter som du och jag när vi sysslar med foto.

Personligen ser jag inget fel med det, var och en får bli salig på sin fason. Men jag kan ändå hålla med om att dessa trådar ibland tar över fotosidan på fotograferandets bekostnad. Vilket jag tycker är synd. Och tråkigt nog brukar väldigt få, eller ingen alls, svara på inlägg som rör bilder och bildskapande.

/Joakim

 

[emil t]

Att helt byta kamerasegment kan nog göra en till en bättre fotograf. Jag blev nog tio ggr bättre när jag bytte upp mig från dynax 4 och kitglugg till D70 och fast optik. Kanske skulle jag kunna ta ännu bättre foton efter ett par månader med en d2x + 17-55 2,8 om jag skulle jobba proffesionellt. Men att byta upp sig till det senaste inom samma segment. Nä. Och vad ska man med mer än 8 mpixlar till? Fylla hårddisken fortare? Vänta längre vid bildbearbetning? Fler pixlar kan nog var väldigt negativt om man inte behöver dem...

1Ds mII väl således uteslutande till för studio/modefoto?

 

[Joi]

MP mania

ja det är inte klokt att folk tror att det är kameran som skapar bilden inte meniskan bakom kameran, min gamla EOS 10S analoga funkar jätte fint lika bra som EOS 3 och sen har funderat på hur pressfotografer ska kunna skicka bilder hem med 14 e 16 MEGAPIXLAR varje bild måste vara ca 18 MB stor och om de är ute i värden då kan man knappast räkna med att ha tilgång till bredband för att senda bilderna hem..

 

[gors]

Ulla, jag håller absolut med dig, men för tillfället sitter jag likförbaskat fast i teknikträsket. Missnöjd och gnällig är jag, och jag ser bara halvdana lösningar vart jag än tittar. Det känns som om jag skulle behöva tre-fyra olika kameror för att täcka mina behov. Vad lätt det var på filmtiden, då kunde man dramatiskt förändra kamerans egenskaper var 36:e eller var 12:e exponering och det kostade bara några tior.

Jag är medskyldig till att det snackas så mycket teknik här just nu. Men det är något jag måste reda ut, och jag är hjälpt av en hel del av diskussionerna. När allting väl ordnat sig lovar jag att knipa igen och prata mer bild igen.

Ulla, har du tänkt ut någon särskild strategi för att utveckla dig som fotograf? Vill du utveckla dig inom ditt gebit och ta ännu skönare blom- och trädgårdsbilder, eller har du tänkt att prova på andra områden? (Fast det kanske du redan gör?)

 

[Liax]

Ursäkta om jag går "off topic" lite hastigt, men jag ser att du Göran föreläser om bild i Kalmar där jag pluggar journalistik. I samma lokaler dessutom! Kul!

Angående det där med att behöva tre olika kameror så diskuterade jag samma faktum med en kompis idag.

/Joakim

 

[Tansi]

Hallå Göran!
Jodå, jag kör vidare med mina blom- och trädgårdsbilder men vill utveckla mig även där. Nu har jag tagit den stora dusten med den tidning jag främst publicerar mig i och de kan numera tänka sig att lyfta ögat från ljusbordet för att titta på en utskriven digitalbild, även om det tar emot. Men innan jag publicerade några bilder över huvud taget hade jag en annan bildglädje, som jag vill återerövra. Det var då man stod i mörkrummet och knappt märkte att klockan gick mot morgon.
Visst, det är jättekul att sitta framför Photoshop och försöka att ta ut det bästa av bilderna utan att just manipulera dem. Men RIKTIGT samma känsla är det inte. Därför vill jag satsa mer på bildglädjen och strunta i utrustningen - i den mån det går. Trodde aldrig att jag skulle ge mig in i sådana här forum, men det är ju kul...

 

[Arne S]

Jmf Porsche/amazon

Jag håller med dig Ulla (m.fl.). Jag är inte en bättre fotograf för att jag bytt ut min Minolta 500 si mot en digital 300D. Hade inte blivit det av en 100k-kamera heller. Har jag blivit bättre beror det i så fall på att mitt fotointresse ökat och att jag därför försöker lära mer. Men det kunde jag gjort med den gamla kameran också.

Som en (lite löjlig kanske) jämförelse hävdar jag att jag inte blir en bättre bilförare av att köra Porsche 911 jämfört med om jag kör en Volvo Amazon 122S. Men visst blir det roligare. Och vi väljer ju själva var vi vill investera våra pengar i detta landet (ja, ja, delvis...). En del vill köpa fin bil, hus, åka utomlands o.s.v. Andra köper ny kamera. Det tycker jag är helt ok, så måste det få vara. Men det innebär INTE att man är "ute" om man inte har det senaste. Eller inte fotar digitalt. Det finns fotografer här på FS (inga namn) som med min 300D skulle överträffa de flesta av dem med den nyaste/dyraste utrustningen.
Jag tror att många håller med dig, Ulla. Men de (inte jag, inte jag) kommer att fortsätta hotta upp sin utrustning allt eftersom. Bara för...att de vill.

 

[gors]

Liax skrev:
Ursäkta om jag går "off topic" lite hastigt, men jag ser att du Göran föreläser om bild i Kalmar där jag pluggar journalistik. I samma lokaler dessutom! Kul!

Häftigt. Jag ska faktiskt vara där på måndag för en endagsföreläsning för fotografer som ska börja skriva. Annars jobbar jag ju mest med motsatsen.

Menar du att du pluggar i det där nya huset som ligger lite längre från stan? Jag har inte varit där än, men dom säger att det är fint.

 

[Highweiss]

Alla har vi väl stundvis eller permanent trampat ner oss i teknikträsket. Tekniken är viktig, utan teknik blir det inga bilder. Och jag har fått många bra svar på tekniska frågor på Fotosidan.

Men... precis som Göran skrev så finns det ett "behov" - som i min mening är delvis rationellt och delvis helt och fullt irrationellt. Det känns det stundivs... ok, ofta... som om att jag behöver en mellanformatare (det enda riktiga!), en Leica (absolut!) och en proffsig analog kamera (tillbaka till rötterna!) vid sidan av min 300D (som borde uppgraderas till en 1D Mark II). Utöver det en supersnabb dator, mera minneskort - och en jääädrans massa gluggar! Och en massa studioutrustning förstås. Och ett mörkrum.

Själv drogs jag i ärlighetens namn nog med i teknikrumban när jag köpte min 300D i början av året. Men (som tur är) tror jag att jag dragit upp (åtminstone ena) foten ur träsket.

Såg på en schweiziskt producerade HCB-dokumentär på Finlands TV häromdagen. En timme med enastående bilder, enastående berättelser av HCB själv och - inte ett ord om teknik! Jamena' här har vi en kille som fotograferade sen 1915 eller så, det hade varit fullständigt ok (närmast väntat, faktiskt) att ta med en stump där han pratar om den tekniska utvecklingen. Men icke. För honom var det i allra högsta grad sekundärt...nej trekundärt... eller fjärkundärt... eller va' de nu'blir. Fick nästan dåligt samvete!

Bäst var när Henri Cartier-Bresson satt tyst en lååång stund och sen sa: "Jaaa... jag tycker om att fotografera". Ufffff! :-D

EDIT: Men...

 

[Liax]

gors skrev:


Menar du att du pluggar i det där nya huset som ligger lite längre från stan? Jag har inte varit där än, men dom säger att det är fint.

Stämmer bra det. Komplexet kallas Kalmar Nyckel och innehåller även Hotell Brofästet (eftersom det ligger nära Ölandsbron - logiskt nog).

Det är väldigt fräsha och moderna lokaler. Var enda föreläsare som kommer hit imponeras!

/Joakim

 

[gors]

Tansi skrev:
Men innan jag publicerade några bilder över huvud taget hade jag en annan bildglädje, som jag vill återerövra.

Förälskelsen.

Vet du vad jag inte gillar med att fotografera på uppdrag? Att man så ofta tvingas att se på sina bilder med andras ögon. Det är samma grej som jag ibland kan bli lite vemodig över nu när barnen växer upp (åtta och tio) – helt plötsligt har deras syn på sig själva påverkats av vad någon annan tyckt. Ibland till det bättre, men oftare till det sämre.

Hursomhelst – det är inte så konstigt att ens förhållande till bilden förändras när man börjar fotografera för andra. Men jag vill gärna fortsätta vara fotograferande privatperson också och ta bilder som bara angår mig och min familj. Mitt stora projekt just nu är en bilddagbok för 2004 – en bild för varje dag. Det ska bli en poster i 70x100 med alla 366 bilderna.

Det där dagboksprojektet har fungerat väldigt bra hittills, för jag är tillbaka till platsen där jag en gång började. Det som spelar någon roll är inte vad som "funkar" just nu, utan vad jag och de som står mig närmast tycker är kul, intressant och aktuellt.

 

[gors]

Highweiss skrev:
Men... precis som Göran skrev så finns det ett "behov" - som i min mening är delvis rationellt och delvis helt och fullt irrationellt.

Här kommer min värsta:

En dag i augusti 1982 kliver jag av ett flygplan på Heathrow Airport utanför London, inställd på att ägna en hel vecka i stort sett uteslutande åt fotografering.

Jag är väl förberedd med ett kamerahus och två ljusstarka objektiv. Helt inställd på att inte behöva bära för mycket utöver mina femtio rullar film.

Någonstans på flygplatsen, minns inte exakt var, tar jag upp huset ur ena jackfickan och trettiofemman ur den andra. Precis när jag ska sätta på gluggen tappar jag den i backen. Pang. Landar med bajonetten nedåt. Objektivet ser alldeles oskadat ut, men det går inte att sätta på kameran. Fattningen har fått sig en kraftig kyss.

När jag åker hem igen en vecka senare har jag tagit en rulle film (kanske inte exakt, men typ). Hela händelsen med objektivet har försatt mig i någon sorts förlamat tillstånd, och jag förmår helt enkelt inte att göra det bästa av vad jag har. Överallt ser jag bara missade bilder. Bilder som jag inte kan ta för att jag inte har rätt sorts objektiv.

Det låter så urlöjligt när jag försöker beskriva det så här 22 år senare, men det var verkligen fånigt. Det insåg jag även medan det pågick, men jag förmådde inte att göra någonting åt det.

Sedan dess har jag tack och lov förändrats en gnutta. Men jag kan fortfarande känna den där länken till mina verktyg. När någonting inte fungerar som det ska känns det nästan fysiskt jobbigt.

Jag betraktar det här som dålig sida som jag faktiskt skäms för. Men jag kan aldrig låtsas vara helt oförstående inför andra som känner att "om jag bara hade den där grejen, då skulle jag kunna...". För någonstans långt därinne är jag likadan själv.

Som tur är skriver jag mycket också. Och det är så himla skönt, för då behöver man inte tänka det minsta lilla på tekniska grejor. Pajar datorn så kan man alltid fortsätta skriva på servetter tills den blir fixad igen. Och det känns inte det minsta som att det skulle bli sämre kvalitet på resultatet heller.

 

[Liax]

Har själv jobbat professionellt som fotograf och känner igen det där med att passionen på sätt och vis försvinner. Helt plötsligt är det ett jobb som ska göras, bilder som ska levereras, folk som har förväntningar, och så vidare. Det är som förälskelsen försvinner, vilket Göran är inne på.

Då kan man längta tillbaka till tiden när man stod hela natten i mörkrummet och kopierade porträtt på kompisarna.

Men jag har upptäckt motsatsen eftersom jag inte jobbar som fotograf längre (pluggar), och det är avsaknaden av uppdrag.

Ibland blir jag oerhört sugen på att fotografera, men jag vet inte VAD jag ska fotografera. Jag är nämligen den där sortens människa som behöver ett syfte och ett mål med mina bilder. Har väldigt svårt för att bara ge mig ut och planlöst leta motiv (även om det händer).

Självklart brukar jag sätta upp egna mål i form av små projekt som jag genomdriver, men det blir liksom inte samma sak. Känslan som uppstår när man vet att ens bilder kommer att användas och ses av mängder med människor är en sporre jag behöver helt enkelt. Och den kan jag verkligen sakna.

/Joakim

 

[Estethia]

säkert off topic på nåt sätt... men..

jag älskar att plåta för andra.
det är en utmaning varje gång som ger mig lite nervig hjärtklappning, men totalrusning så fort jag ser att jag lyckats.
samtidigt så totalälskar jag förstås att plåta för mig själv och även att familjeplåta.
förälskelsen har inte gått över på 19 år och den blev ännu häftigare när jag skaffade min egna digitala utrustning.

och den digitala utrustningen har garanterat gjort mig till en betydligt bättre fotograf!
under dom 4 år jag plåtat digitalt har jag lärt mig typ lika mycket (nja nästan) som jag gjorde under 15 analoga år.
därtill tycker jag mig ha fått ett bättre bildseende.
därtill en större säkerhet då jag ser på en gång om jag får till det.
därtill en större leklust då man kan leka loss då man sett att man fått dom bilder man ska ha.

och självklart är jag förtjust i att den kamera jag använder har så bra allround-kvalité som möjligt.
så precis som med datorn så får man uppdatera lite snabbare än förr.
och hellre att jag får uppdatera min kamerautrustning och "mörkrumsutrustning" än att gå tillbaka till osäkerheten igen.

dessutom gillade jag aldrig nånsin tanken på att det blev dyrare ju mer jag plåtade.
missade säkert många bilder.
och eftertänksamheten finns kvar trots att jag plåtar digitalt och experimentlusten får dessutom flöda fritt numera.

 

[Damocles]

Teknik är kul, och något som jag är otroligt intresserad av. Men hur mycket jag än älskar teknik i olika former så är inte tekniken ett självuppfyllande syfte när det kommer till plåtningen.

I vissa fall kan kameran vara en begränsning, då får jag göra det bästa av situationen och se att ibland går det inte att göra det jag vill. Ett bra exempel är kort skärpedjup på digitalkompakter. Att få en riktigt suddig bakgrund eller bara ha ögat i direkt fokus är inte det lättaste. Visst går det att göra vissa saker, men till slut finns det vissa fysiska begränsningar som måste beaktas. Och vissa andra jag kan utnyttja till min fördel.

Därimot är jag av den åsikten att fram tills jag vet exakt hur kameran fungerar fullt ut så finns det alltid saker som kan komma i kläm, men när jag känner varenda detalj hur det fungerar, då blir tekniken transparant och bara finnas utan att i sig själv förta något. Först då kan jag helt sluta bry mig om tekniken. Då får jag stå fullt ut för hur bilderna blev.

Men den mani som råder så fort en ny kamera släpps är i många fall något som borde klassas som allvarlig psykisk sjukdom.

Det verkar inte längre handla om glädjen i bildskapandet, utan glädjen i att ha snabbare, större, tyngre och fetare kamera än grannen eller kompisen. Visst finns det yrkesfotografer som har vissa tekniska krav på sin utrustning, men när amatörfotografer tror att deras fotoalbum blir finare för att deras kamera kostar 50k börjar det kännas lite befängt.

För många blir det så tills det har lugnat sig. För mig är det glädjen över att slippa scanna bilder, slippa retuschera bort damm och svära över hur klantiga labben är, att slippa repade negativ, att slippa vänta en vecka på att se bilderna. Att slippa svära över att jag hade 36 bilder ISO 100 i kameran när det plötsligt blivit mörkare, tc.

 

[janc]

Liax skrev:
Jag tror det är så här: Många har ett väldigt stort teknikintresse som de råkat rikta mot den fotografiska tekniken. Och dessa personer får ut samma glädje, inspiration och kreativitet när de får diskutera, analysera, vrida och vända på teknikaliteter som du och jag när vi sysslar med foto. ...[klipp].../Joakim

Det har du väldigt rätt i och det är något som i olyckliga fall kan göra att man pratar förbi varandra. (Fenoment är väl knappast unikt för fotografi, antar att man kan vara väldigt intresserad av ljudprylar utan att ha samma passion för musikens innersta väsen t.ex...).

Att det blir problem någon enstaka gång beror nog på att begreppet "Foto" ska täcka hela skalan av intresse. Kanske är det därför vissa kan känna "äckel" när man tycker diskussionens fokus ligger alldeles för långt från den punkt där man står själv.

Sedan tycker jag teknikintresset kan ta sig mer än ett uttryck. Dels finns intresset för ny teknik vilket ibland kan ta stor plats men också intresset för en speciell (typ av) teknik. I bägge fallen kan passionen för den egna tekniken tyvärr ha en baksida av oförståelse för att andra väljer annorlunda teknik eller att de absolut viktigaste egenskaperna man ser hos en bild är de processtekniska detaljerna. Det fenomenet tror jag många gånger är ett utslag av att tekniken är den huvudsakliga drivkraften.

Personligen är jag väl som de flesta av oss intresserad av tekniken men det är inte den dominerande sidan. Att andra har en annan drivkraft är inget problem så länge man respekterar varandra och de diskussioner som avhandlar nya kameramodeller behöver jag inte lägga mer tid på än vad jag väljer själv.....