Att titta upp ur plogfåran... 
.
När det gäller att ge råd till någon som står beredd att köpa sin första systemkamera, så går rekommendationerna nästan alltid enbart ut på ett antal olika Canon och Nikon-modeller. Naturligtvis på grund av att dessa båda tillverkare nu under ganska lång tid har dominerat marknaden, och har ganska länge haft runt 85% av systemkameramarknaden tillsammans (även om det numera är i sjunkande - kanske ligger på runt 70% eller så för tillfället).
Men är det så farligt då? Ifall detta är marknadens två största "tjockkamera-tillverkare", borde det inte i så fall vara tillfyllest med att undersöka bara dessa bådas programutbud?
Mja, för det mesta brukar det faktiskt vara precis tvärtom...
Deras namn är välkända även bland många icke-fotointresserade. Många känner knappast till några andra kameramärken överhuvudtaget.
Jag minns den tiden då Vespa dominerade scooter-marknaden. Man gick ofta inte in i affären för att köpa en scooter, utan man beställde en "Vespa". Ett mindre antal kunder hade hört namnet Lambretta, och ännu färre hade kännedom om att dessa hade högre kvalitet och bättre hållbarhet än Vespa. Men i sådana fall kunde dessa kunder beställa "En Vespa av typ Lambretta."
Eller under första halvan av 1900-talet, när man vanligen inte skulle gå och köpa en kamera, utan en Kodak.
Om vi nu först ser det ur den/de dominerande spelarnas synvinkel, så är det påfallande ofta så att den största delen av deras vinst kommer från försäljningen av ett stort antal av deras billigaste produkter (t.ex. kameror), inte av ett fåtal High End-produkter, trots att dessa brukar kosta 15 gånger så mycket. Det betyder att allting som går att spara in på instegsmodellerna, ger rejält med extra klirr i kassan. Men kan marknadsdominanten/erna verkligen hela tiden komma ut med betydligt simplare grejer än sina mindre konkurrenter?
Jojasemensingen! Det går alldeles utmärkt. Väldigt få nybörjare har något annat än en rudimentär uppfattning om funktioner och möjligheter på marknadens alla olika produkter, och vad som skiljer dem åt. Man är inte så benägen att lägga ut flera tusenlappar på en kamera som heter Olympus, Pentax eller Sony, när man bara har hört talas om Canon eller Nikon tidigare, eller möjligen i bästa fall båda. Marknadsdominanternas instegskameror säljer sig själva pallvis, oavsett deras prestanda.
Om vi sedan ser på marknaden ur "småttingarnas" och de eventuella utmanarnas synvinklar, så är deras situation förstås radikalt annorlunda. Skulle de göra på samma sätt skulle de knappast få sålt någonting alls. Som alla vet måste de ANTINGEN erbjuda produkter (instegskameror i vårt fall) som antingen är betydligt billigare, ELLER betydligt bättre än "de storas". Gäller det att slå sig in på en riktigt tuff marknad så kan nykomlingarna behöva göra bådadera.
Vill någon t.ex. köpa den instegskamera som ger "Mest pang för pengarna", men inte vet ett skvatt om fotovärlden, så är det faktiskt så att man får ut mest för sina pengar ifall man INTE väljer någon från "De båda stora"! Deras instegskameror är väldigt simpla, och faktiskt vanligen betydligt bökigare och mindre användarvänliga än samma tillverkares prokameror... Tanken är väl att detta ska vara ett billigt bete, och när kunden väl svalt kroken så tittar vederbörande sällan åt något annat håll mer, utan vill då istället så snart som möjligt uppgradera till en "bättre" kameramodell. Och då har man svalt kroken så djupt att man sitter ordentligt fast.
Valde man någon av "småttingarnas" instegskameror, som t.ex. Pentax eller Olympus (på den tiden de hade lite fart på sin "tjockkamera"-tillverkning), så fick man klart bättre grejer för sina pengar, och ännu mer så ifall man valde någon från "De båda storas" f.n. allvarligaste utmanare - Sony.
Kollar man trådskaparens tilltänkta användningsområde och uttalade önskemål samt applicerar detta på dagens kameramarknad, så får man följande:
Detta är ett fall där sensorer med stort dynamiskt omfång är av betydelse. Då får man i första hand gallra bort Canon, och titta på kameror som kör med Sony-sensorer, som Pentax, Nikon, Fujifilm etc. och förstås Sony själva, och köra inom ISO-intervallet 100-400. Hög-ISO-prestanda är ointressant (för detta ändamål), eftersom såväl dynamik, brus, färg etc. drastiskt försämras.
Henry säjer sig gärna vilja ha utvinklingsbar skärm. Förståeligt - har man haft detta en gång är det svårt att sedan vara utan. Men vill helst inte betala mer än vad en D3200 kostar, men som ju tyvärr saknar sådan.
D5100 har ju skärm som sagt, men har en äldre sensorgeneration.
Problemet är inte lösbart inom Ca/Nikon-världen.
Men lösbart är det - bara man tar bort skygglapparna så att man får syn på resten av världen också... Det går att få en systemkamera med utvinklingsbar skärm, sensor av nyare generation än någon av D3100, D3200, D5100 eller D5200 har, men som ändå inte kostar en krona mer än vad D3200 gör.
Och som dessutom kommer med ett nykonstruerat kit-objektiv med ED-glas, som högst sannolikt är det bästa kitobjektiv man kan hitta till något system just nu.
Dessutom är denna lilla billiga instegare försedd med en hel del funktioner som man annars hittar bara hos betydligt dyrare kameror, om ens där. Vad som kan vara intressant för trådskaparens del är att den bl.a. klarar att själv ta panorama-bilder. Man väljer panoramaläget på programratten, trycker på avtryckaren och sveper längs horisonten (eller uppför skyskrapan). Då tar den runt 10-15 bilder, alignar dessa och stitchar dem sedan, och man har på ett ögonblick en panorama bild som man kan studera. Den klarar t.o.m. att framställa 3D-sweeppanoramabilder med enbart ett enda objektiv(!) Klurigt gäng, de där Alpha-killarna...
Vidare klarar den också att åstadkomma HDR direkt i kameran. Vid interiörer är det ju problematiskt ifall man har fönster med i bilden. Som alla vet så blir antingen fönstret helvitt eller rummet mörkt. HDR klarar den biffen.
Jag är lite stressad för ögonblicket, folk står och väntar på mig, så jag har bara som hastigast kollat Nikons kameror men jag fann inte att någon av dem klarade någonting av detta.
Alpha-kamerorna har även en annan funktion som klarar större kontrastomfång än sensorn klarar i sig själv - DRO (liknande funktioner finns dock även på andra kameror).
Vill tipsa dig om att ta en titt på Sony A58, som klarar allt jag beskrivit ovan och en hel del därtill. Hinner dock inte skriva mer om detta just nu - måste dra.
Hej igen!
.
