OmTag. Motivval och motivation

Man hittar sina motiv lite var som helst, som här skuggor på en mur. Sedan om man gillar den här typen av bilder eller inte är en annan sak.

Ett fotografi kan antingen vara mer beskrivande; man visar något som det är, eller mer abstrakt; man visar detta som är på ett ovanligt sätt. De flesta fotografier är mer beskrivande än abstrakta, allt från nära och kära till djur och landskap.

Det finns ett igenkännande i beskrivande bilder: antingen känner man igen motivet eller också för det tanken mot något liknande man upplevt, den beskrivande bilden skapar associationer till sådant vi själva har i vår erfarenhet.

Den abstrakta bilden däremot kan i bästa fall skapa nya tankar och aktivera fantasin på ett annat sätt tror jag. Nu kan man givetvis känna lika mycket inför bägge typerna av bilder och en beskrivande bild skapar ofta associationer som ger upphov till nya tankar. Men jag tror att skillnaden ligger i att den ena bildtypen triggar sådan vi vet, när den andra typen triggar sådant vi inte vet.

Eller också svamlar jag bara för att få möjlighet att publicera ett inlägg som för mig uppåt i listan över mest lästa? ;)

OmTag. Jag gillar det grafiska och färg är för svårt för mig

Jag föredrar det svartvita som regel. Det beror på att det är enklare att renodla en bild grafiskt i svartvitt. Dessutom tycker jag ofta att färgen, i och med att den är ett så starkt visuellt uttryck i sig själv, lätt tar över innehållet i bilden.

Vid dokumentärfotografi till exempel blir färgen extra svår att hantera tycker jag. Det finns dem som är duktiga på färg, men för mig blir det för svårt. Som sagt jag gillar det grafiska och tycker ganska sällan att färgen tillför något i det dokumentära, även om det finns undantag givetvis.

Om jag fotar digitalt så plåtar jag alltid i färg och raw däremot, en del verkar ha missat den prylen; men det är färginformationen man använder när man konverterar till svartvitt för att få gråskalor och mellantonskontrast att se ut som man vill.

Jag hajar inte riktigt varför man plåtar jpg och överlåter så viktiga komponenter i bildbehandlingen till kamerafabrikanternas ingenjörer i stället för att bestämma själv? Dessutom kan man ju styra detta individuellt för varje bild och hur många gånger som helst på lite olika sätt.

Med dagens program som Lightroom och liknande är det ju inte svårare att jobba med raw-filer? Hårddiskar är ju inte heller speciellt dyra idag. Nu får alla göra som de själva vill givetvis, men det kan bli lite krystat om någon klagar över att de inte får sina svartvita bilder som de vill ha dem och det visar sig att de plåtar svartvitt jpg. Blir lite som om man skulle klaga på att de analoga kopiorna blir för mjuka och samtidigt envisades med att köra med låg kontrast vid kopieringen eller tvärt om. 

OmTag. Ny dator

Så där, nu har man installerat den nya datorn. Min gamla trotjänare pensionerade sig efter trogen tjänst. Det känns lite ovant att titta på en stor skärm efter flera år med en laptop.

Något som slår mig är att jag kommer att behöva terminalglasögon om jag inte skall få nackspärr, de progressiva glasögonen funkar inget vidare när skärmen blir så stor. Annars gick migrationen smidigt, bara att ange att man skulle hämta allt från den gamla datorn och sedan var det bara att vänta några timmar tills allt var klart.

På fotofronten intet nytt skulle man kunna säga, jag skyller lite på vädret; ena dagen snö andra rusk och så verkar det hålla på.

Jag hoppas att Parishändelserna sätter fart på debatten om hur man skall hantera och förebygga olika former av extremism. De extrema krafterna när varandra i någon form av självspelande piano, inga lätta frågor men de kräver sina svar och lösningar och det brådskar. 

Före

 
Efter 

OmTag. En ljusnande tillvaro

Det har varit stiltje några dagar. Datorn är på väg att kila runt hörnet, en del tangenter har slutat fungera så nu sitter jag med paddan som skrivmaskin. Sedan har jag varit lite leds på bloggandet ett tag, jag tycker att allt käbblande tenderar att kosta för mycket energi.

Även terrordådet i Paris tog luften ur mig en del, fint att se dagens manifestationer som inger hopp om framtiden. Det gäller att försöka ha detta i bakhuvudet när man ser alla svarta rubriker som sköljer över oss: den överväldigande majoriteten av oss människor vill varandra väl och vill leva i fred med varandra. Det som skiljer oss åt är i det närmaste obetydligt i förhållande till det som förenar oss.

Äntligen lite snö som lyser upp vårt nordliga hörn av tillvaron, jag tror på detta; upplysning som ger en ljusare framtid, lite som snön på vintern lyser upp i mörkret kommer upplysning, i bemärkelsen kunskap, lysa upp världen så att mörkerkrafterna får kräla tillbaka till de hålor där de hör hemma. 

OmTag. En mörk dag

Det ser mörkt ut, polariseringen ökar och de extrema mörkerkrafterna sätter agendan. Jag tänker såklart på det avskyvärda dådet i Paris. Jag vet inte vad jag skall säga, vidrigt, avskyvärt. Sedan hörde jag att det startats grupper på facebook som hyllar dessa slaktare, ibland känns det hopplöst.

Kanske är det hög tid för samhället att ta tag med hårdhandskarna mot dessa våldsbejakande ideologier och sluta trippa på tå för att man man tror att det kan ”kränka” någon om man talar klartext om vad som är acceptabelt och vad som inte är det.

Ismer och ideologier som inte kan tåla att andra kritiserar dem eller gör satir hör inte hemma i ett öppet samhälle, så enkelt är det.