OmTag. Hundar och pekoral

Det tog lång tid runt Långholmen i värmen idag, men Sally gillade det. Se husse, jag går lika fort, fast det tar lite längre tid! tyckte jag att hon sa. Härligt i alla fall att se att hon trivs så här på ålderns höst.

När det gäller gamla hundar finns tre kategorier av hussar och mattar tycker jag: de som låter sin hund somna in när de tycker att den sinkar dem, de som håller liv i hunden till varje pris och de som försöker bedöma hundens livskvalitet och låter den hänga med så länge de uppfattar det som om hunden vill hänga med och inte lider.

Jag hoppas att jag tillhör den tredje kategorin. En hund är en fantastisk vän som aldrig skulle svika dig för att du blir lite långsam eller är tillfälligt ur slag, jag vill gärna återgälda detta till mina hundar.

Något vi alla kan lära oss från hundar är att inte vara så snara att fördöma och döma ut andra, detta tror jag är bland de viktigaste lärdomar vi över huvud taget kan göra, speciellt i dag när det klumpas ihop och hatas så förtvivlat.

Annars leker jag vidare med färg och drar ganska kraftigt i spakarna för att se vart det leder mig. Mycket blir pekoral, med andra ord: ”uttrycks- och meddelelsebehovet är långt större än gestaltningsförmågan”, men för mig är det nödvändigt att testa mig fram, samma period har jag gått igenom när det gäller det svartvita.

Jag tycker att vi fotonördar kan vara lite snabba att peka finger ibland när någon tar ut svängarna och experimenterar lite. Även när det gäller detta skulle det nog vara bättre om vi var mer lika hundarna och inte så snara att fördöma. Sedan finns givetvis dem som tycker att allt blir konst bara man drar tillräckligt i reglagen, men det är en annan diskussion och kanske ett ämne för framtida blogginlägg.

OmTag. Tillfredsställelse

Vissa bilder kommer man ihåg extra tydligt, detta är en sådan för mig. Anledningen är att det var riktigt kallt och att exponeringstiden blev ovanligt lång (för mellanformat) eftersom jag var tvungen att blända ned en hel del. En annan anledning är att jag fastnade för motivet när jag såg det och att bilden blev precis som jag ville ha den.

Det är inte ofta man har så pass orörd snö på gräsmattan här i Tantolunden, den brukar spåras ganska snabbt av alla människor som rör sig där, nu var det bara någon hund (förmodligen?) som varit ute en sväng, ingen av mina dock. Hur som helst stod jag där i närmare halvtimman och slog åkarbrasor.

En av tillfredsställelserna med dessa vinternätter med kamera och stativ är att när man väl kommit hem, värmt lite choklad och doppar sin ostmacka så anar man att man kanske kommer att ha en bild som som står sig över tid, jag tycker att denna gör det.

OmTag. En sväng till KH

Nyss hemkommen från en liten tur till Kungsholmen och Scandinavian Photo. Inhandlade ett extra batteri till kameran, om man skall knalla runt och plåta en del är det nästan nödvändigt med ett batteri extra.

Funderar också på att hoppa av facebook, orkar inte med allt hatande, all ryktesspridning, allt uthängande och allt oväsentligt man drunknar i. I och för sig lite tråkigt eftersom jag även har kontakt med många bra polare där som inte ägnar sig åt detta, men det verkar svårt att få det ena och slippa det andra.

Hur som helst är samtalsklimatet och stressnivån på nätet och i samhället illavarslande. Syndabockar, noll källkritik, ingen eftertanke och väldigt polariserat är det som gäller i vår tid; vi har haft liknande samhällsklimat tidigare i historien och det brukar aldrig sluta väl.

Kameran, Fuji X100T, tuffar på och är en riktigt kul och kompetent apparat. Faktiskt den första digitalkameran som jag riktigt trivs med, och det har blivit några genom åren både kompakter, dslr och spegelösa.

Hittade denna raritet i garderoben, min första digitalare har jag för mig, den var dyr på sin tid, 3,3 Mega pixlar och ett memorystick på hisnande 32 MB.

OmTag. Att söka sig fram utefter nya stigar

Det kan vara givande att leta sig fram på nya stigar. Färg inte nytt är för mig, men jag har aldrig bemästrat det. Mina tidigare färgbilder är mest av kategorin ”semesterbilder”. Svartvitt har alltid varit det jag sökt mig till i mina bilder. Dels har jag gillat att dokumentera och dels gillar jag det grafiska och förenklande i det svartvita.

För tillfället är jag inne i en period där jag inte tycker att dokumenterandet ger mig så mycket av olika anledningar. Jag kommer givetvis inte att lägga av med det svartvita, men jag skall försöka jobba med att hitta ett uttryck även i färg som tilltalar mig. Så här i början blir det en hel del experimenterande, detta är nytt för mig, men det skall bli spännande att se vart det tar vägen.

OmTag. Färg och ljus och en stor förgrundsgestalt

Det finns fotografer som jobbar med färg på ett sätt som jag gillar; Ernst Haas och Gregory Crewdson till exempel. De jobbade på helt olika sätt, Crewdson iscensätter gigantiska riggade bilder, Haas verkar mer gått runt och fångat sina bilder i steget. Bägge tar dock ut svängarna ordentligt med färg och komposition och båda verkar haft målare som inspirationskällor.

En målare som inspirerat fler än de kanske själva vet om är Edward Hopper, i Crewdsons fall blir det väldigt uppenbart, både när det gäller mystiken, ensamheten, kompositionerna, ljuset och färgerna. Men jag tror att många som jobbar med färg och försöker fånga den universella ensamheten i det urbana samhället landar tillbaks i Hopper på något sätt, eller också influeras de av någon som i sin tur är influerad av Hopper.

Edward Hopper dök upp sent för mig, men en hel del poletter trillade ned när han väl gjorde det.