Att lära sig att strunta i tillmälen

Ensam kvar. Runsala, Åbo 21.9.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 264/365.

Min fru tycker att jag är löjlig som varje kväll sätter in en bloggbild; sådana kommentarer är man van vid som naturintresserad.

Som skogsbruksingenjör, när jag  i tiden jobbat med skogsavverkningar blev jag aldrig förlöjligad. Det ansågs som ett riktigt jobb, trots att jag ibland orsakade stor skada under fåglarnas häckningstid (mot min vilja, men kunde inte annat än lyda mina överordnade).

Men, som försvarare av natur, som "fri man", som ornitolog, naturskyddare etc. har jag blivit förolämpad och förlöjligad offentligt (i dagstidningar, på insändarsidor) otaliga gånger. Något som jag lärt mig att bry mig strunt i, men - som man ändå noterar. Och som gör en än mera målmedveten att ibland fungera som en motkraft.

2017-09-21 20:56   Sten Björklund

Min fru har vad jag vet aldrig tittat på min sida på fotosidan. Inte på Facebook heller. Vilken typ av bilder jag tar vet hon naturligtvis men inte intresserad av att se dom. Själv skriver hon dagbok varje dag de sista 20 åren. Vad det står där får väl våra barn ta del av en gång i tiden.
Sten

2017-09-23 09:24   Bjarne

Suck, vad en del människor kan bete sig löjligt, rena sandlådan! Bra att du kan strunta i det till stor del i alla fall, för helt går nog aldrig.

Bilden är mycket skön, enkel men ändå intressant med vackra former och fin gråskala.

Hälsningar, Bjarne