D600 eller D800?

Kan meddela att undertecknad är på banan igen. För några veckor sedan sålde jag min D700. Tanken var att få loss lite pengar för att sedan köpa en ny kamera från Nikons rådande utbud på fullformatare. Det vill säga antingen en D600 eller så en D800. Efter att funderat en halvannan vecka har jag nu slagit till.  Vilken kamera blev det?  

Första bilden på morgonen. Kraftigt felexponerad och vitbalansen åt skogen. Och därför blev den så bra! 

Jag vill gärna hålla spänningen lite grann vid liv. Så innan jag meddelar vilken kamera det blev låt mig underhålla läsaren med att berätta lite grann om min kameraresa och hur jag tänkte. Min första digitalkamera var en Nikon D7000 som jag köpte för snart två år sedan. Jag plåtade något år med den och var mycket nöjd. Mycket bra bildkvalitet och smidig i formatet. Varken för stor eller för liten: Stor nog för att få lite grepp. Liten nog att inte väcka så mycket uppmärksamhet när man plåtar street. 

Efter ett tag blev dock lockelsen efter fullformat för stark. Nackdelen med DX-formatet är att alla objektiven är gjorda för fullformat och kommer bättre till sin rätt på en fullformatare. Mitt modus operandi har varit att gå omkring med en 35:a (motsvarande) och en 85:a (vid högtidliga tillfällen utbytt mot en 70-200). Så med D7000 hade jag en Nikkor 24/2.8. Med fullformatare tjänar man två ljussteg då man istället kan köra med en Nikkor 35/2:a. Ett steg med sensorn och ett med optiken.

Framför allt var det dock den större sökaren som lockade.  Jag tillhör dem som älskar en stor optisk sökare. När man provat en fullformatssökare är det svårt att gå tillbaka till den tunnelsyn man får med DX-formatets sökare. Så för circus ett år sedan slog jag till och bytte upp mig till en D700. 

Och jag har även haft stort nöje att plåta med denna kamera. Det är lite grann så att när man väl tagit steget till fullformat har man "hittat hem". Det är svårt att gå tillbaka. Förutom fullformatets fotografiska fördelar är också vissa taktila egenskaper hos proffshuset trevliga. Den otroligt gedigna konstruktionen. Proffsdetaljer såsom luckan för okularet, mode-väljaren, af-on-knappen. Storleksmässigt kändes dock D700:an som en jätte bredvid D7000.  Den kändes nästan komiskt stor. Och tyvärr har jag känt att det hämmat mig något i min plåtning. Jag har inte riktigt plåtat med samma frimod som med D7000. Å andra sidan, vid större händelser när man plockar fram 70-200:an kommer D700:an väl till sin rätt. Objektivet sitter betydligt stadigare på huset och kameran tillsammans med objektivet gör att man kan uppträda med självklar auktoritet.

När sedan D800:an kom ut så kände jag att den inte riktigt var för mig. Det var framför allt filstorleken som avskräckte. I grunden ser jag mig som en eventfotograf som gillar att leka journalist när något händer. Vid en större händelse kan jag lätt bränna av 500-600 knäpp. Att sitta och efterbehandla dem med filstorlekar på 40 MB kändes inte lockande. Så därför bestämde jag mig för att bida min tid. D700:an var ju trots allt inte fy skam. 

När sedan ryktet om den nya D600:an började florera kände jag att detta var kameran för mig. En fullformatare i D7000:s storlek! Detta kändes rätt. Vid större händelser skulle man kunna skruva på ett batterigrepp för att få lite tyngd på huset. 

Så kom D600:an ut. Vilken kamera! Med spänning gick jag till Kameradoktorn för att klämma på den. Den satt verkligen skönt i handen. På många sätt den perfekta storleken. Dock kändes den förvånansvärt stor. Den var klart större än D7000, kändes mer som en D800 (i själva verket ligger den mitt emellan). Den var däremot betydligt lättare. Sökaren var härlig. Och ett underbart slutarljud! Ett lågt vispande ljud likt det i D7000, till skillnad från D700:ans klunkande. Ett par saker gjorde mig dock lite besviken. Det var framför allt autofokusen. Man har tagit D7000:s autofokussystem, vilket gör att fokuspunkterna trängs i mitten av sökaren. Det går inte att använda tredjedelsregeln med fokuspunkterna utan man är hänvisad till att i alla lägen omkomponera. Sedan var priset lite väl högt. Det skilde inte många tusingar till en D800:a, som trots allt var en proffskamera. Visst, priset skulle sjunka - men vem har tid att vänta? 

Så började jag tänka på allt jag skulle gå miste om i termer av status i fall jag köpte en D600. Med D700:an hade jag fått vara med i Nikons proffsklubb. Med D600:an skulle jag så småningom behöva lämna in NPU-kortet. Hur kul är det? 

En aspekt på samma tema är då man ska registrera kameran på Nikons hemsida. Om man köper D800:an klickar man på fliken "Professionell" och fortsätter därifrån. Om man istället köper en D600 klickar man på fliken "Konsument". Hur roligt är det? 

Så ni kanske förstår varthän det barkade. Det blev en D800. Autofokusen och fåfängan fällde avgörandet. Ytterst handlar det om hur man ser på sig själv. Det handlar om ens identitet som fotograf. Själv ser jag mig som en pro-wannabe. Älskar att leka proffs vid större evenemang. Och då ska man ha proffsutrustning. 

Det finns för övrigt ett gammalt talesätt: Du är vad du köper. Om man köper en konsumentkamera är man en konsument. Och om man köper en proffskamera är man....
- ni fattar vad jag menar...

2012-10-09 22:35   Anders F. Eriksson

Du ska i alla fall ha en eloge för att du glatt erkänner att du valde den dyrare kameran av "fel" orsaker i stället för att försöka förklara bort det på andra sätt :)

Besvara

Svar från Iwa 2012-10-09 22:45

Ärlighet varar längst :-)

Svara

2012-10-09 22:44   begust

Jag har inte klämt på 600, köpte en 800 i juni.
Har inte ångrat mig. 700 får vara reservhus och då jag behöver lite fler bildrr per sek.

Besvara

Svar från Iwa 2012-10-09 22:49

Jag gick delvis på ditt omdöme, Bengt.

Svara

2012-10-10 00:00   Helmetrock

Jag tänker precis likadant som du här, D600 känns för mycket som en konsument-DX på steroider, svårt att backa ett steg i handhavande när man en gång vant sig vid pro-husen. Jag har gått från D200 via D300s och D700 och nu funderar jag på vad nästa steg ska bli.

Besvara

Svar från Iwa 2012-10-10 09:14

- D4 eller D800?

Svara

Helmetrock 2012-10-10 11:51

Ja, i det fallet är det en ren kostnadsfråga. D4 har jag inte råd med även om det är drömmen.

Frågan är snarare att fortsätta med D700 eller att skaffa en D800, eller om det kommer något med D4:s sensor i ett halvstort hus för samma pengar som D800.

Svara

2012-10-10 00:13   Wolfgang

Kul och intressant läsning!
hälsar
Wolfgang (D700)

Besvara

Svar från Iwa 2012-10-10 09:14

Hej Wolfgang, kul att höra!
/Per

Svara

2012-10-10 03:10   Antipodian

Hej!

Hur menar du "Objektivet sitter betydligt stadigare på [D700] huset [än70-200 på D7000]" - är det plasten mellan bajonetten och D7000/D600-husen som är problemet?

Ha det fint!
Johan

Besvara

Svar från Iwa 2012-10-10 09:22

Ja, det är plasten, men kanske även storleken. med D7000 kändes det som att kameran skulle brytas sönder när man höll i huset. Med D700 satt allting som gjutet. Plasten kan dock ha en fördel. Jag misstänker att det är den som gör att D7000/D600 och Canons kameror har ett mer dämpat slutarljud. Nikons metalllådor på proffshusen ger istället resonans.
/Per

Svara

2012-10-10 06:56   n mikael svensson

Trevlig läsning!

Besvara

Svar från Iwa 2012-10-10 09:23

Hej Mikael, kul!

Svara

2012-10-11 09:43   Ewa Kirjavainen

Grattis till nya kameran! Första bilden är ju helt underbart fin!
//Ewa

Besvara

Svar från Iwa 2012-10-11 18:01

Tack Ewa! Det är enda sättet jag kan ta bra bilder på :-)
/Per

Svara