Det kom ett paket - en ny fotopryl...!

Paketet innehöll en efterlängtad sak. Imponerande leveranstid förresten, beställde i går på eftermiddagen och idag ca kl 12 kom beskedet om att paketet kunde hämtas... Det var Fotokungen det. Har beställt en annan sak från en annan firma också, kanske kommer den grejen i morgon och då lovar jag nämna det firmanamnet också, så där i förbigående, absolut inte som reklam.

Fem minuter efter hämtningsögonblicket var de första otåliga bilderna tagna enligt devisen "man tager vad man haver".

Bilden nedan skulle också haft en röd ram för enhetlighetens skull, ihop med bilden ovan. Bidde inget. Är ju för stunden hänvisad till Picasa enbart , den har inga ramar, men däremot har Picnik det. Vissa webbaserade verktyg, som Picnik nu, är dock extremt tålamodskrävande i kombination med mobilt bredband. Tålamodskrävande = långa väntetider. Det tålamodet hade inte jag just nu. Därför är jag lite inkonsekvent och bilden ovan fick behålla sina ramar ändå trots att dito nedan fick inga.

Enligt förslaget från EGW (se kommentar nedan) lägger jag in bilden med den röda ramen här nedan utan någon ram:

Någon timme senare försökte jag fånga golfbollar i aktion med samma objektiv. Rätt tålamodskrävande syssla detta också. Lyckades inte fånga bollen genom att ta bara en bild per situation, en mild beskrivning om man säger så....  Här nedan använde jag autofokus med fokuseringen på koppen (hålet), det gällde att försöka pricka rätt ögonblick när bollen var på väg in i koppen. Det behövdes en samarbetsvillig och duktig assistent till detta. Koppen skulle ju prickas!

Svårigheten i bilden nedan var framförallt att få skärpan på bollen som var i rörelse, utöver att bollen skulle förstås vara med i bilden! Autofokus har naturligvis ingen chans att hänga med. Och man har ingen chans att se bollen när den far iväg. Bäst blev det genom att ställa in skärpan manuellt och hoppas på någorlunda tur vid exponeringsögonblicket...  I slutändan blev jag rätt nöjd med att jag överhuvudtaget hade bollen med för så svårt var det att pricka rätt tiondelssekund (hundradelssekund?) när bollen for iväg... Och slaget nedan var ändå ett snällt slag, en så kallad chip utan någon större kraft.

Mitt nya objektiv är tänkt framförallt för macrofoto och kanske även för porträttfoto. Har hunnit med att fota både växter och insekter och noterar att resultatet blir bättre med detta macroobjektiv än med mina andra objektiv.  

När man är på väg till rätt ställe kan man hamna fel men det kan visa sig vara helt rätt ändå

Vi skulle till Stora hotellet i småstaden. Starten skulle gå därifrån. Heter hotellet verkligen så? Ja absolut. Stort är hotellet så namnet är väl helt lämpligt. Vi gasar in på gården framför hotellet en minut i, men inte en själ står där. Var kan starten gå? Springer in på hotellet för att fråga, men portiern är som ett frågetecken. Vi likaså. Det stod ju Stora hotellet i annonsen? Eller?

Kanske skulle starten vara vid Stora torget i stället. Eller vid Kommunhuset? Maken gasar iväg för att parkera bilen, själv tar jag en rask promenad till Kommunhuset för säkerhets skull, det ligger alldeles nära. Ingen där heller.

Det måste ju var Stora torget med andra ord. Men vart tog maken vägen? Ringer honom och han säger att han är på Stora torget redan. Hmm, var ligger nu Stora torget? - Vad! Vet du inte var Stora torget ligger?! - Joo, det vet jag väl. Men kanske är inte Stora torget det torg som är störst i denna stad, man vet ju aldrig med småstäder...Efter en kort förklaring vet jag ju precis att Stora torget här är det som man ska uppfatta som det stora torget. Och det har jag vetat i åratal förstås. Så pinnar jag iväg dit. Samlingen var inte där heller, men nu är klockan så mycket att det är lika bra att ge upp och ägna tankarna åt något annat.

Och det blev ju lätt för den lokala veteranbilsföreningen hade samlats med sina klenoder kring torget, för allmän beundran, innan ägarna och bilarna skulle iväg för det skulle grillas någonstans i det vackra vädret. 

I går visade jag ett antal bilder från träffen, här kommer ett antal till.

Hade tänkt mig foton på folk också, framförallt på ägare av bilarna och deras sällskap (de flesta på torget hörde ihop med bilarna), men det hanns inte med. Det hade ju bråttom till grillningen...

Att äga en veteranbil kräver en hel del. Sannolikt är reglementet liknande i Sverige som i Finland; min syster i Finland tyckte med tiden att det blev för krävande att äga en veteranklassad bil. Hennes bil var en söt och gullig Volkswagen "Bubbla" från början av 60-talet eller kanske var den från 50-talet rent utav.

Några komplikationer med att äga en veteranklassad bil, utöver den vård man ska ge den:

1) Ett begränsat antal kilometer får köras årligen med bilen om man vill behålla klassningen (Obs Finland). Detta är väl viktigt mot bakgrund av att bilen ska behålla sin fräschör, men kan ändå uppfattas som ett praktiskt problem. Och någon vinterbil var ju inte syrrans bil definitivt... En bruksbil måste man alltså äga utöver veteranbilen om man måste ha en bil.

2) Man får inte göra ingrepp i bilen hur som helst. Syrrans bil hade säkerhetsbälten fram, men till baksätet fick man inte montera några bälten. Lite tveksamt att köra omkring med barnen, hon var ju småbarnsförälder på den tiden. 

3) Omgivningen visar omåttligt intresse för en veteranbil var man än rör sig med den. Min syster fick även köperbjudanden var helst hon än befann sig. Äger man en veteranbil får man finna sig i att aldrig få vara i fred...

Och vad skulle vi gjort egentligen i stället för att beundra veteranbilar? En guidad stadsvandring stod på vårt kvällschema, och efterkontrollen visade att turen skulle starta från Stadshuset (det som vi trodde hetter Kommunhuset). Antagligen gick starten från framsidan av huset, jag hade ju kollat bara gården på baksidan där huvudentrén fanns. Och Stora hotellet heter förresten Stadshotellet som sig bör... Vi fick förresten syn på guidningsgruppen när veteranbilarna hade åkt iväg, den lilla hopen som hade samlats för turen såg inte ut att ha speciellt kul...

Hamnade bland härliga automobiler

Visst har de charm, de gamla automobilerna?!

I Shoot RAW

Fast varken denna eller någon av de efterföljande. Undrar om han hör hemma här på FS?

Mer av denna miljö, olika stilar, olika ordningssinnen.

Dylanmän, Dylanlivemän, dylanologer samt halvsportiga bonusbilder

Dagens långläsning av allt finstilt i dagens blaska resulterade också i dagens höjdpunkt (så vitt jag vet ännu så länge, dagen är ju inte slut än...) - två artiklar om Dylanfantaster. Artiklarnas kopplingar till fotovärlden bättrar på nöjet.

Den ena artikeln i DN handlar om s.k. Dylanmän i olika åldrar, besatta av Bob Dylan på olika sätt. Den andra artikeln handlar om en dylanolog, på jakt efter en Dylanbilds ursprung och historia.  

Hanna Fahl skriver i den första underhållande artikeln om den märkliga värld som hon har kommit i kontakt med. Detta har skett via en Dylanman i hennes egen kompiskrets. Dylanmän är män i olika åldrar, uppslukade av Dylan på olika sätt och varav åtminstone somliga menar att de som är utanför denna värld aldrig kan förstå vad deras passion går ut på. Här har vi bland annat Dylanlivemannen som har sett 113 konserter med Bob Dylan. Han försöker fotografera på alla spelningar som han bevistar, trots att det oftast är kameraförbud. Han och hans likasinnade hjälps åt att hålla utkik efter vakter när man smygfotar. I augusti kommer hans bildsamling att visas i Göteborg.

Tyvärr finns inte artikeln på nätet (ännu?) och jag kan inte citera hela artikeln, synd för detta är verkligen underhållande! Men ett citat kan jag väl bjuda på:"Jag brukar stoppa kameran innanför byxorna, och så ser jag till att gå där det är en kvinnlig vakt. De brukar inte känna efter så noga där."

Min kommentar: användbart tips för alla som smygfotograferar vid olika evenemang...?

 OBS! Läs receptets ordination!

Den andra artikeln har Fredrik Wikingsson - känd från TV...:-) -  skrivit. (Han fick förresten en känga i den föregående artikeln av en Dylanman...) Fredrik W beskriver sig som en dylanolog som är frisk emellanåt, men kan insjukna när som helst när en bild eller en textrad drar ner honom i missbruket igen. Detta hände i vintras när han intet ont anande satt på en tandläkarmottagning, bläddrade i Sköna hem och fick i ett reportage syn på en Dylanbild i ett artisthem. Ding! Den Dylanbilden hade Fredrik aldrig sett förr. Jakten började för att få reda på när bilden var tagen (exakt!) och vad dess ursprung var för övrigt också.

Eftersom denna artikel inte ligger ute på nätet heller, åtminstone inte ännu, så får det bli en kort redovisning här:  Fredrik W:s jakt på bildens ursprung och när den var tagen landade via osannolika turer på husmorstidningen Året Runt. Mellanlandningar gjordes hos den Sköna hem-artisten samt hos Plura, vidare var en 80-årig amerikan den förlösande informationskällan genom sin kunskap om ett specifikt webbarkiv. Där hittade Fredrik W några bilder på Dylan i Woodstock i juni 1966; Dylan har samma kavaj på sig och ser lite utmärglad ut på dessa bilder, exakt som på fotot i Sköna hem. Bilderna i fråga hade publicerats i en portugisisk popmagasin och amerikansk undergroundpress. Någon hade scannat in den här aktuella bilden från svenska Året Runt och skickat in den till webbarkivet. Sommaren 1966 hade förresten varit ett mörkt hål i Dylans liv, han var då i princip försvunnen under ett par månader vilket gjorde bildens datering och ursprung extra spännande. 

Min undran; hur hade bilden i storformatet hamnat i det svenska artisthemmet...? Men nu ska vi inte vara småaktiga för historien är för bra för det!

Ett litet citat om Fredrik W:s jakt: "Jag mejlar till slut en 80-årig man i Miami. Vi nätbråkade för fem år sedan om låten "Tangled upp in Blue", och har inte hörts sedan jag i ett forum hävdade att Dylan sjunger ordet "blue" absolut bäst i refräng nummer fyra, och direkt blev kallad idiot av den här mannen som föredrog sättet Dylan sjunger "blue" i den tredje refrängen. Där skar det sig mellan oss och vi tappade kontakten."

Foto ovan i DN: Robert Henriksson. Min version har inte samma format som ursprungsfotot.

Allra sist - bonusbilder från ett sportsammanhang - när två gulsvarta lag möttes ett tag sedan: