När ljuset är hårt, svårt och hart när omöjligt

Dagens i-landsproblem: Svåra ljusförhållanden med sol, snö, is, vatten, skuggpartier. Resultat: inte något av det bästa jag har tagit i fotoväg. I de flesta utomhusbilderna här nedan har jag exponeringskompenserat i regel med +0.3-0.7, i en av bilderna t.o.m. +1.0, vilket kanske inte är så lyckat med tanke på skuggpartier. I särskilt besvärliga fall utgick jag ifrån de ljusaste delarna i landskapet och de skuggiga delarna lättades upp via PSE senare. Tyvärr blev det gott om bilder med utfrätta partier denna dag, här är framförallt bilden med de två personerna en sådan. Men just då fick jag inte heller möjlighet att experimentera mig fram.

Nr 1: Lyckades inte få till bra färger här, det ser till och med jag med min färgseendedefekt.... Eller är det tvärtom..., dvs det är hur bra som helst fast just jag ser inte det...? ;-) Vitbalansen var inställt på auto, trots raw fick jag inte till någon vettig korrigering via PSE innan tålamodet tog slut. 

Nr 2: Starka kontraster, utgick från vattnet vid exponeringen. Bakgrunden som var väldigt ljus har fått skuggning via PSE.

 Nr 3: Här har jag inte trixat alls i PSE annat än det vanliga med lite kontrast och skärpa och sådant.

Nr 4: Ett rent huggskott i all hast. Utfrätta partier bortom forsen, bortom all räddning... Personerna blev väldigt mörka. Ljusade upp ansikten samt armen.

PS. Låt er inte luras av bara armar. Det VAR kallt denna dag! En stund senare kom jag förresten att ta en porträttserie på dessa två. Så kan det gå när man dristar sig till att fota främmande.... DS.

Nr 5: Vid exponeringen utgick jag från den vita isväggen. Hela den skuggiga delen lättade jag upp i efterhand.

Nr 6: Njaa, här fick det bli rätt naturell look utan så värst mycket redigeringar.... 

Kommentarer? Hur gör ni i liknande besvärliga ljusförhållanden? Lämnar kameran hemma? Har några hemliga knep som ni kanske kan avslöja för mig?

Denna soliga dag var vi alltså iväg till Ulva kvarn, belägen strax utanför Uppsala. Det är alltid lite mäktigt med forsen som aldrig fryser till. Att promenera längs Fyrisån var lite riskabelt, så isigt som det var överallt denna söndag. Men det finns annat också: det gamla kvarnhuset innehåller både försäljning av vackra handblåsta glasföremål (tillverkas nog fortfarande på plats, ugnen står numera ute efter några brandtillbud) samt en hel våning med loppisgrejer av hyggligt god kvalitet: porslin, glas, LP-skivor, lite kläder, tavlor, allehanda krimskrams…. Och kameror!

2012-02-28 04:50   EGW

Det är ju alltid knepigt att exponera rätt i hårt ljus med stora kontraster. Enligt min erfarenhet så finns ofta en hel del bildinformation även i de mörkaste skuggorna, medan urfrätta högdagrar är förlorade för alltid. Så en slutsats blir att det är bättre att underexponera, och sedan i efterbehandlingen lätta på skuggorna. Vitbalansen i väldigt kontrastrika motiv kan också vara ett problem, eftersom en korrekt bitbalans helt enkelt är olika i olika delar av motivet. En del efterbehandlingsprogram medger att man lägger på en mask och justerar bara en del av bilden, men det är rätt jobbigt att hålla på med sådant. Hur som helst, om man upplever vitbalansen som naturlig eller ej är ganska subjektivt. Det beror också på hur ens eget färgseende är "trimmat" för stunden. Först när jag tittade på den första bilden så verkade den ha helt naturliga färger. Men de efterföljande bilderna är mycket varmare i tonen. När jag tittat på dem och sedan återvände till den första, så verkade den plötsligt ha ett litet överskott av blått. Men det tänkte jag alltså inte alls på förrän jag tittat på de följande bilderna. En slutsats kan vara att det är viktigt att bilder som visas tillsammans är matchade mot varandra när det gäller vitbalans. Om man vill ha en objektiv inställning av vitbalansen måste man dels ha något referensfält i bilden med rent vitt eller grått, och dels också ha något slags mätinstrument. Garanterat krångligare än att göra det på gehör, och det är inte givet att resultatet blir mer tillfredsställande.

Besvara

Svar från RHelena 2012-02-28 22:41

Det var en bra utförlig kommentar, tack för den! Fast inte vet jag om jag har blivit så mycket klokare ändå, förmodligen är det praktiska övningar som gäller och/eller bättre sittfläsk och tålamod vid datorn. Eller så fotar man för dokumentationens skull utan några större ambitioner helt enkelt. Att lämna kameran hemma är inte något tilltalande alternativ hur knepiga eller dåliga ljusförhållanden som än väntar på en... Vitbalans är inte något jag brukar ägna så mycket kraft åt utan den får stå i autoläge, det sägs ju också att man inte ska behöva ägna så mycket tankar åt den om man fotar i raw. Sanningen att säga så tycker jag ofta ändå att det är problematiskt att få till den "rätt" i efterhand, när jag ser att något är fel. Att bilder som visas tillsammans bör vara överensstämmande håller jag med om fullt ut, om det är ett seriöst sammanhang de ska visas i eller om man vill framstå som "seriös".

Svara

EGW 2012-02-29 19:32

Mina egna experiment visar inte att det är lättare att klara vitbalansen om man kör i RAW. Men det är en fråga som kan bero på hur kameran konverterar till JPG. Jag har i alla fall en kompis som alltid har vitbalansen ställd på "sol", eftersom han anser att han på så sätt får ett enklare jobb i efterbehandlingen. Kanske det är så, jag måste prova själv. Men allra bäst resultat får jag om jag trimmar vitbalansen i kameran vid fotograferingstillfället. Det är väldigt enkelt att göra det i min Samsung-kamera, jag har programmerat en funktionsknapp för det. På min stora DSLR är det knepigare, med joxande med menyer. Att hålla på med det när man är ute och fotar blir oftast inte av.

När jag tittar på andra fotografers alster här på FS, så är det nog så att de flesta inte spiller så mycket krut på vitbalansen. Ibland har jag anmärkt på den i mina kommentarer, men det har faktiskt inte gjort mig särskilt populär :-) I digitalåldern har vi blivit kinkigare med vitbalans. På den tiden man tog färgdia och inte kunde göra något åt den i efterhand vande man sig vid att acceptera ett visst färgstick. Om man t ex tittade igenom en hel diarulle via projektor, så visade det sig att hjärnan färgkorrigerade bort intrycket av färgstick rätt snabbt. Vilket man märkte när man satt in ett nytt magasin med bilder som kanske hade annan vitbalans. Teoretiskt skulle man ju ha kunnat hantera det där med ett variabelt färgfilter i projektorn, men jag har aldrig sett något sådant.

Svara